Arkiv för 26 november, 2014

man bara bestämmer sig

En vän skrev till mig häromnatten, hen hade just fått veta att den sista kvarvarande föräldern – till åren kommen – med stor sannolikhet har fått cancer. En sorts cancer som ofta går att bota, men som är tuff, och vars behandling kan tära hårt på och till och med döda en äldre patient. Hen skrev ”jag behöver dela det med nån och jag har en svag aning om att du förstår”.

Det gör jag.

Idag skrev hen en fantastiskt fin text om att leva nu. Släppa oförrätter. Göra saker man drömmer om. LEVA.

Självklart svarade nån ”allt det där låter ju alltid lika tjusigt, men hur GÖR man, det är det aldrig nån som kan förklara?”

…och mitt svar som kommer reta gallfeber på många är ”man bestämmer sig”. Man fucking bara gör det. Det kommer inte alltid att funka, men oväntat ofta. JFDI.

Man ställer den där frågan som man instinktivt känner att man kanske inte vågar ställa (eller som man inte är säker på att man vill höra svaret på), för att ställa den oavsett utgång kostar i längden mindre tid och energi än att älta, grubbla, älta, grubbla och bedra sig själv.

Man skiter i de där som jävlats med en. Lätt sagt och svårt gjort, men tro mig när jag säger att jag, utan att gå in på detaljer, har både ”anledning” och sätt att hämnas på och jävlas med någon som nyss utsatte mig för något alldeles förjävligt.
Jag tänker knappt på den personen längre.
Inte. Värd. Min. Energi.
Hämnd serveras kall, säger du? Jo, men är det något jag har lärt mig så är det att hämnd som kan kännas skön för stunden också kostar jävligt mycket i längden. Ibland i faktisk ”backlash”, annars ”bara” som ånger, ångest, rädsla.

Sviken? Aldrig lita på igen? Tro mig, jag vet allt om det också. Men så öppnade jag ögonen. Och öronen. Dagar efter att jag tänkte ”jag kommer ALDRIG att lita på någon igen” så petade någon på mig, någon som jag har känt och tyckt mycket om som kollega och vän i många år. Personen fanns där och hjälpte mig med påtagliga och nödvändiga ting och jag insåg att DEN HÄR MÄNNISKAN litar jag på. Ju.
Finns det en så finns det med stor sannolikhet fler.
Allt det där leder till att jag nästan har mer tillit att spendera än nånsin (även om jag naturligtvis fortfarande sållar hårt i vem som får den), för jag vet att man aldrig kan veta. Det finns inget facit. Folk kan bli svikna efter sju år, efter tjugo, efter trettio. Man kan aldrig tro att man känner nån till 100% om man inte vill förbli en mycket mycket ensam människa.
Jag kan säga att jag skulle kunna gifta mig imorgon, om så är. Så har jag aldrig känt förut. Det är bara den där insikten. Det finns inget facit. Lev nu. Kasta dig ut.

(men nej, jag kommer inte gifta mig imorgon för det finns praktiska detaljer som jag inte kan bestämma mig för att de bara automagiskt löser sig, men jag kan bestämma mig för hur jag hanterar det också)

Man kan få helt galna erbjudanden som för stunden tycks omöjliga. Det kan vara ett nytt jobb, en kurs, en ny vänskap, en ny maträtt, stort eller smått. Bestäm dig för att saker sällan är så svårlösta som de verkar. Kasta dig ut.

Ah, du har bestämt dig för att du vill HA det där jobbet, eller den där människan, eller de där pengarna, eller åka på den där resan – men det HJÄLPTE INTE ATT BESTÄMMA SIG (i e helt oväntat, The Secret funkar inte ;)).

Well återigen, du kan bestämma dig för hur du hanterar det. Du kan ta reda på om det finns något du kan göra för att öka chanserna nästa gång. Sen måste du bestämma dig för om du har lust att göra det eller inte. Det betyder att du måste bestämma dig för vad du har lust med. Vad du vill. Nej, det är inte lätt. Det är ingen som säger att livet är lätt.

Vissa saker KAN man inte bestämma sig för. Jag kan inte bestämma mig för att bli frisk från endometrios, astma eller för att scoliosen ska sluta tortera min rygg. Men jag kan bestämma mig för hur jag hanterar allt detta. Just nu har jag bestämt mig för att ta hand om kroppen (och knoppen) och det jag får betalt för det beslutet är ett helt nytt liv.

Jag kan inte bestämma mig för att mamma, Andrea, Fredrike, Kent, Tea, Lasse eller nån av alla de andra avlidna som jag älskade ska bli levande igen heller, men jag kan välja hur jag hanterar saknaden. Saknaden, min vän, är ett STORT bidrag till ”lev nu, JFDI”. Så hanterar jag den.

Det kommer inte alltid att funka att bestämma sig, den människa finns inte som aldrig trillar i älta-fällan, i ynka-fällan, i ta-dumma-beslut-som-jag-VET-straffar-sig-i-längden-fällan, men varje gång jag misslyckas en dag så vet jag att jag kan försöka igen nästa. Ingen kan göra allt samtidigt, lyckas med allt samtidigt, men en sak i taget är inte så jävla dumt det heller. Försök, försök, försök, och förlåt dig själv när du misslyckas och försök sen igen.

Du kan aldrig hejda tankar från att komma, ibland kanske du måste låta dem utveckla sig också men sen måste du hårt, HÅRT, bestämma dig för vad du gör med dem. Kanske hitta metoder för att distrahera dig själv. En hint: löpning är bättre distraktion än sprit. Att låna en hund att klappa på en kväll är bättre än tröstshopping. Att ringa och prata med nån är bättre än att slå på dig själv. I de fallen om nånsin gäller ”försök, försök, försök, förlåt dig om du misslyckas men försök igen”. Det är sällan för sent.

Join the bestämma sig side. We will get cookies.

—————————

PS verkar det hopplöst att komma igång?
Gör listor.
Prioritera.
Pricka av.

Annonser