Arkiv för november, 2014

man bara bestämmer sig

En vän skrev till mig häromnatten, hen hade just fått veta att den sista kvarvarande föräldern – till åren kommen – med stor sannolikhet har fått cancer. En sorts cancer som ofta går att bota, men som är tuff, och vars behandling kan tära hårt på och till och med döda en äldre patient. Hen skrev ”jag behöver dela det med nån och jag har en svag aning om att du förstår”.

Det gör jag.

Idag skrev hen en fantastiskt fin text om att leva nu. Släppa oförrätter. Göra saker man drömmer om. LEVA.

Självklart svarade nån ”allt det där låter ju alltid lika tjusigt, men hur GÖR man, det är det aldrig nån som kan förklara?”

…och mitt svar som kommer reta gallfeber på många är ”man bestämmer sig”. Man fucking bara gör det. Det kommer inte alltid att funka, men oväntat ofta. JFDI.

Man ställer den där frågan som man instinktivt känner att man kanske inte vågar ställa (eller som man inte är säker på att man vill höra svaret på), för att ställa den oavsett utgång kostar i längden mindre tid och energi än att älta, grubbla, älta, grubbla och bedra sig själv.

Man skiter i de där som jävlats med en. Lätt sagt och svårt gjort, men tro mig när jag säger att jag, utan att gå in på detaljer, har både ”anledning” och sätt att hämnas på och jävlas med någon som nyss utsatte mig för något alldeles förjävligt.
Jag tänker knappt på den personen längre.
Inte. Värd. Min. Energi.
Hämnd serveras kall, säger du? Jo, men är det något jag har lärt mig så är det att hämnd som kan kännas skön för stunden också kostar jävligt mycket i längden. Ibland i faktisk ”backlash”, annars ”bara” som ånger, ångest, rädsla.

Sviken? Aldrig lita på igen? Tro mig, jag vet allt om det också. Men så öppnade jag ögonen. Och öronen. Dagar efter att jag tänkte ”jag kommer ALDRIG att lita på någon igen” så petade någon på mig, någon som jag har känt och tyckt mycket om som kollega och vän i många år. Personen fanns där och hjälpte mig med påtagliga och nödvändiga ting och jag insåg att DEN HÄR MÄNNISKAN litar jag på. Ju.
Finns det en så finns det med stor sannolikhet fler.
Allt det där leder till att jag nästan har mer tillit att spendera än nånsin (även om jag naturligtvis fortfarande sållar hårt i vem som får den), för jag vet att man aldrig kan veta. Det finns inget facit. Folk kan bli svikna efter sju år, efter tjugo, efter trettio. Man kan aldrig tro att man känner nån till 100% om man inte vill förbli en mycket mycket ensam människa.
Jag kan säga att jag skulle kunna gifta mig imorgon, om så är. Så har jag aldrig känt förut. Det är bara den där insikten. Det finns inget facit. Lev nu. Kasta dig ut.

(men nej, jag kommer inte gifta mig imorgon för det finns praktiska detaljer som jag inte kan bestämma mig för att de bara automagiskt löser sig, men jag kan bestämma mig för hur jag hanterar det också)

Man kan få helt galna erbjudanden som för stunden tycks omöjliga. Det kan vara ett nytt jobb, en kurs, en ny vänskap, en ny maträtt, stort eller smått. Bestäm dig för att saker sällan är så svårlösta som de verkar. Kasta dig ut.

Ah, du har bestämt dig för att du vill HA det där jobbet, eller den där människan, eller de där pengarna, eller åka på den där resan – men det HJÄLPTE INTE ATT BESTÄMMA SIG (i e helt oväntat, The Secret funkar inte ;)).

Well återigen, du kan bestämma dig för hur du hanterar det. Du kan ta reda på om det finns något du kan göra för att öka chanserna nästa gång. Sen måste du bestämma dig för om du har lust att göra det eller inte. Det betyder att du måste bestämma dig för vad du har lust med. Vad du vill. Nej, det är inte lätt. Det är ingen som säger att livet är lätt.

Vissa saker KAN man inte bestämma sig för. Jag kan inte bestämma mig för att bli frisk från endometrios, astma eller för att scoliosen ska sluta tortera min rygg. Men jag kan bestämma mig för hur jag hanterar allt detta. Just nu har jag bestämt mig för att ta hand om kroppen (och knoppen) och det jag får betalt för det beslutet är ett helt nytt liv.

Jag kan inte bestämma mig för att mamma, Andrea, Fredrike, Kent, Tea, Lasse eller nån av alla de andra avlidna som jag älskade ska bli levande igen heller, men jag kan välja hur jag hanterar saknaden. Saknaden, min vän, är ett STORT bidrag till ”lev nu, JFDI”. Så hanterar jag den.

Det kommer inte alltid att funka att bestämma sig, den människa finns inte som aldrig trillar i älta-fällan, i ynka-fällan, i ta-dumma-beslut-som-jag-VET-straffar-sig-i-längden-fällan, men varje gång jag misslyckas en dag så vet jag att jag kan försöka igen nästa. Ingen kan göra allt samtidigt, lyckas med allt samtidigt, men en sak i taget är inte så jävla dumt det heller. Försök, försök, försök, och förlåt dig själv när du misslyckas och försök sen igen.

Du kan aldrig hejda tankar från att komma, ibland kanske du måste låta dem utveckla sig också men sen måste du hårt, HÅRT, bestämma dig för vad du gör med dem. Kanske hitta metoder för att distrahera dig själv. En hint: löpning är bättre distraktion än sprit. Att låna en hund att klappa på en kväll är bättre än tröstshopping. Att ringa och prata med nån är bättre än att slå på dig själv. I de fallen om nånsin gäller ”försök, försök, försök, förlåt dig om du misslyckas men försök igen”. Det är sällan för sent.

Join the bestämma sig side. We will get cookies.

—————————

PS verkar det hopplöst att komma igång?
Gör listor.
Prioritera.
Pricka av.

Annonser

Sleepless in Berlin

image

En kopp myntate och Modernistas vårkatalog (Vår. VÅR!! Oh, tänk att jag flyttade ner den 8/4 och att det gick att sitta ute i bara tischa kl 20.00 på kvällen då… försöker bita ihop och tänka bort den genomgrå och råkalla Berlinvintern i väntan på en ny vår) får hålla mig sällskap i väntan på John Blund.

Utgivningen. Hm. Spretig eller bred? Föredrar att tänka ”bred”.

Modernista fyrar av två av storfavoriterna (Bolton och Bauer) redan denna höst, men våren bjuder Exil av Denise Mina. Garnet Hill-trilogin har några år på macken, men håller finfint för en nyutgåva. Det blir mer Mo Hayder (ännu otestad men en tidigare bok ligger och glimmar i skattkistan med olästa böcker). Våren bjuder dessutom på den första nyöversättningen på 63 år av de Saint-Exupérys Lille prinsen, på En familjeflickas memoarer av de Beauvoir och en massa andra intressanta nyutgåvor (Moll Flanders!! Yay!).

Välkommen våren! Denna jul är förvisso den första på många år som jag faktiskt längtar till, men våren? Oh. Den går utanpå allt annat. Vi kan ta en vecka jul (20-28/12), men sen kan jag lugnt tänka mig att gå rakt på april.


excesser en masse

flimmerJag har haft ett par böcker i excess-format liggande i olästa-böcker-högen ett tag, jag började lite halvhjärtat på två av dem för ungefär ett år sedan, men fastnade inte riktigt för formatet då. Pappret kändes läskigt tunt och lätt att riva sönder och en del av böckerna har varit svårlästa eftersom texten har legat för nära mittuppslaget. Nu ville jag ändå testa igen så jag tog med mig en av dem som pendlarbok, det lilla lilla formatet gör ju att boken lätt slinker ner i väskan. Jag valde syskonen Holts Flimmer.

Jo. Boken var perfekt som handväskbok och den här gången uppskattade jag formatet – men nu var det ju inte formatet i sig jag ville promota (eller jo, kanske lite).

I Flimmer har Anne Holt alltså tagit hjälp av sin bror, Even. Even är läkare, så du kanske kan gissa att Flimmer tangerar den medicinska världen. Det var just det medicinrelaterade som fick mig att plocka ner boken i väskan boken trots att jag egentligen har tagit en lååååång paus från nordiska deckare.

”Hjärtspecialisten Sara Zuckerman behärskar avancerade ingrepp till fullo. Trots en god prognos dör ändå en av hennes patienter två dagar efter genomförd operation.
Kort därefter dör ytterligare en patient. Det visar sig att det lilla chip – hjärtstartaren – som opererats in i patienterna har varit infekterat av ett datavirus. Någon har medvetet manipulerat den digitala tekniken.

Stora ekonomiska värden står på spel och det framgångsrika amerikanska företaget Mercury Medical, liksom dess grundare och ägare Otto Schultz, ställs inför en annalkande katastrof…”

Familjetragedier, ljuvliga jobbnörderier (en av huvudpersonerna är både läkare och ingenjör, det kallar jag nydelig kombo), ekonomiska tricks och ljuv ljuv hämnd står på menyn. Det var aningens för många trådar och personer för att jag skulle hänga med till 100%, men det har nog mer med mitt fragmentariska läsande än med historien i sig själv att göra. När boken var slut fann jag mig sakna Sara Zuckerman. Jag vill veta mer om henne. Jag har läst att det ska bli en serie om henne, men har ännu inte hittat någon mer Zuckerman-bok utgiven på svenska.

—————————

Om två veckor sammanstrålar delar av Breakfast Book Club på mitt favoritsöndagshäng Gugelhof. Stefano och jag var naturligtvis tvungna att göra en kvalitetscheck idag 😉

141123

Tala om excesser. Vi hade bestämt att det skulle bli en helg fylld av god mat och dryck, mycket prat och planlöst njut-irrande. Vi lydde våra egna planer. Fantastisk helg. JISSES så vi har ätit, jag tror att jag kommer att vara mätt i en vecka, men det är så otroligt roligt att hänga med nån som är så skönt vidöppen för nya intryck vare sig det handlar om mat, Dussmann eller skumma/mysiga bakgårdar.

141122

Min stad har varit råkall men mycket vacker den här helgen. Idag tittade solen fram och det blev lite varmare en stund. Jag längtar redan efter våren…


och jag har inte en enda :-O

Tio kanonbra böcker om Berlin (tycker Iheartberlin) – och jag har inte en enda, trots en redan rätt diger samling. Voj. Jag försöker att inte ta det som en utmaning. Inte. Inteinteinte. Några av dem finns förvisso redan på listan över böcker som jag får köpa någon gång när det är tillåtet att slå in paket till sig själv (kanske jul, om jag nu inte bojkottar), så vi får väl se.

Just nu gör jag knappt av med pengar alls annat än på hyra och mat. Jag anade på förhand att jag skulle spara pengar på att leva ensam och det tycks vara så. Att ha bil är bekvämt, men dyrt. Trots veckans lyxbrunch på Gugelof varje söndag så har matkostnaderna droppat rejält. Nu blir det väl inte så många fler exotiska långresor att tokspara till på ett tag heller (svårare att hitta kattvakt, samt respartner saknas). Vinterns planerade Kubaresa liksom BLIR inte av nån anledning 😉 Ja, men då kan jag väl unna mig böcker då!

Jag har identifierat en möjlig weekendresepartner-in-crime på jobbet. Nu ska hon på långresa till Argentina och Mexiko, men när hon kommer hem ska jag ta tag i den spirande privatvänskapen, hon har hintat att hon vill hänga på fritiden och hon bor alldeles runt hörnet. Hon är en bit över 180 cm, mycket slank, blond och har inte ens fyllt 30, så utseendemässigt vore vi aningens ett omaka par, men vi jobbar bra ihop och har en del liknande intressen (bl a resor då) så jag tror att vi skulle kunna ha kul. Det går ju alldeles utmärkt att resa ensam också men efter många år av ensamma tjänsteresor har jag insett att jag gärna vill ha någon att studsa intrycken med när jag reser privat.

 

Vi. Får. Se. ”The future’s so bright I gotta wear shades” 😉


tester tester tester

Babel serverar ett test – Vilken författare skulle trivas hemma hos dig? – och resultatet i sig var inte ens hälften så exalterande som svaren jag faktiskt faktiskt faktiskt kunde ge på några av frågorna.

priceless

Jag. Bor. I. En. Central. Sekelskiftesvåning. I. Fucking. BERLIN.
(jag vet inte NÄR jag ska komma över det, jag VILL inte komma över det!)

mingataistanOm ungefär 39,5 timme (inte för att jag skulle räkna ;)) hämtar jag min goa vän signor C på Tegel. Det ska bli så himla KUL! Vi har inga riktiga planer mer än att äta gott, kanske äta lite gott, promenera,  ÄTA nåt gott, prata, äta nåt gott, prata, lyssna på Dinah Washington, prata, dricka sangria, åka spårvagn, glo på DDR-hus, äta nåt go… ja, ni hajar. Katterna och jag är vrålpepp!

——————

Whuuuut? Författaren?

Ivar Lo.

Vem fick du?


Oksanen – jo, hon finns på listan

Min barndomsvän Karin har gjort några stora förändringar i sitt liv som medelålders. En av dem är att följa en gammal dröm och börja spela teater. Jag har följt hennes äventyr i Folkteatern Järnet på avstånd, det har sett spännande ut i flera år, men just NU bränner det till riktigt ordentligt när hennes grupp kör en avskalad version av Oksanens Utrensning på Gjuteriet i Karlstad. Jag är stolt och glad och hade gärna sett resultatet.

Jag har fortfarande inte läst Oksanen. Jo, jag vill och jag borde. Jag ska. Jag vet bara inte när.

——–

…och jag som inte ens läser något annat än jobbmaterial varje dag längre (!!!) har fått en utmaning från Breakfast Book Club. Sisterhood of the World Bloggers Award. Det låter det! Vojne!

Jag är HELT fel person att svara på sånt här nu, jag är så stressad och tankspridd att jag inte ens är säker på vad jag gjorde igår. Jo en sak vet jag att jag gorde, eller inte gjorde (straight outta bekännelserna på fejjan):

”Vaknade mitt i natten igen och kunde inte somna om. Seeeeeeg morgon, trött och sunkig. Haltade iväg till tåget med min trasiga vadmuskel och tänkte mig inte för, var glad nog att jag tog rätt tåg (på den nivån var det). Ja men SJÄLVKLART hade jag glömt att månadskortet gick ut igår och SJÄLVKLART var det kontroll imorse. 40 euro i reda pengar, och skammen? Priceless f*ck f*ck f*ck. Nu kan dagen bara bli bättre, eller hur?”

(har varit vaken sen tre inatt också, så vad jag ska göra för tok IDAG vill jag inte ens veta)

1. Din favoritbok för tio år sen?

Oh kära, jag har faktiskt ingen aning. Instinktivt – tio år sedan… jag pluggade medicin och minns att jag älskade två böcker som jag fick av Cecilia: Mutants och Stiff. Jo, men vi tar dem!

2. Bästa memoar/biografi?

Aaaaaahaha, memoar… minne… nu var vi där igen. Det får bli en bok som jag fick av Cecilia IGEN. Det är en sorts biografi, på naturveteskapsnördigt vis: Den odödliga Henrietta Lacks.

3. Vilken bok önskar du dig i julklapp?

Jag kommer nog att bojkotta julen i år, och borde väl inte ens tänka i termer av julklappar, men om jag skulle önska mig nån bok överhuvudtaget under en period när det är flera månader sedan jag senast läste ut en dito så kan nog Lena Anderssons senaste ligga bra till. Eller Malin Elmlids The Bread Exchange – Malin bor här i Berlin och är bästis med en av mina närmaste vänner (men nej, vi har inte träffats än trots att A har pratat om att sammanföra oss) och hennes idé med The Bread Exchange är ljuvlig.

4. Läsplatta eller pappersbok?

PAPPER! Jag är oförbätterlig på den punkten.

5. Att lyssna på böcker, hur är det?

Det är förmodligen toppen, men ingenting som jag har fastnat för. Jag har provat några gånger men det har inte givit mersmak.

6. Hur sorterar du dina böcker?

Skön: bokstavsordning: Fack: nån sorts egen ordning. Väldigt egen 😉

7. Vad använder du som bokmärke?

Hundöron (den syndiga bokvarianten, jag skär inte öronen av kötthundar), boardingkort, kvitton, vykort. Det som finns till hands. Mina egna privata böcker utsätts dessutom vääääldigt ofta för den ryggbrytande tortyr som det innebär att ligga uppslagen och utfläkt veckor i sträck. Gärna i en vinglig hög med fler böcker i samma ohyggligt plågsamma sits.

8. Vilken facklitteratur läser du?

Just nu är det snudd på uteslutande böcker om Berlin (what a surprise), men i det förflutna har det varit London underground-nörderier, medicinhistoria, böcker om kartor, böcker om Henry VIII – you name it. Snöar in på saker rejält. Kör rejset. Snöar in på nästa sak. Kör det rejset. Njuter hela vägen och klår de flesta i TP.

9. Vilka språk förutom svenska läser du skönlitteratur på?

Engelska. Gör spridda försök på tyska men saknar fortfarande uthålligheten och tålamodet.

10. Ge mig ett boktips!

Du ska faktiskt utmana dig själv på många vis och läsa The Reapers are the Angels av Alden Bell.

Det här skickas vidare också – men jag passar den utmaningen eftersom jag just nu inte läser en enda bokblogg regelbundet. Den som vill svara svarar, men jag hittar inte på några nya frågor – ta samma frågor som jag fick om du vill. Den som vill kan länka sitt svar i kommentarsfältet.


Julklappsdags?

Saker jag hade gjort om jag var i Stockholm den 1/12 – julbasar hos Brombergs.

image