David på Dussmann – en kul slump

…och så var det de där serendipiteterna igen (nej, det är nog inget svenskt ord. var inte. men blev just :))

Jag jobbade alldeles för länge, var seeeg men bestämde mig ändå för att åka till Butiken med stort N på Friedrichstrasse för att fylla på kaffekapselförrådet. Jag får finbesök snabbare än jag kunde ana (DET är en absurd historia som jag kanske berättar nån gång… i den där romanen om mitt liv) och den människan ska skämmas bort så lyxfrulle planeras. Kaffe kirrat. Bra.

Alltså… jag var ju ändå så nära. Och jag fyller år imorgon. Då får man handla till sig själv.

MOT DUSSMANN! NO FEAR!

Men… men? Vad står det? Gratis författarföredrag av David Nicholls? Om 45 minuter? Saken är biff. Jag vill ändå ha Us.

Suverän moderator, en riktigt trevlig timme. Alldeles gratis inträde. Var inte jättepepp på boken innan, men är det definitivt nu.

‘I was looking forward to us growing old together. Me and you, growing old and dying together.’

‘Douglas, who in their right mind would look forward to that?’

Douglas Petersen understands his wife’s need to ‘rediscover herself’ now that their son is leaving home. He just thought they’d be doing their rediscovering together.

So when Connie announces that she will be leaving, too, he resolves to make their last family holiday into the trip of a lifetime: one that will draw the three of them closer, and win the respect of his son. One that will make Connie fall in love with him all over again. The hotels are booked, the tickets bought, the itinerary planned and printed.

What could possibly go wrong?

Alla författare är sannerligen inte sociala genier, men David Nicholls är det.
”Siv. Siv? Är det du? Är det en förkortning av nåt?”
”Nä. Det är svenskt.”
”Åh. Hur länge har du bott här?”
”Ett drygt halvår”
”Rätt nice va?”
”Japp. Bor i Prenzlberg. Living the dream” (han berättade under föredraget att han hade hyrt cykel och hjulat runt i Prenzlberg i tre timmar tidigare idag)
”Oh, jag lämnar hotellet imorgon och flyttar dit, jag har hyrt lägenhet i tre dagar. Vi kanske ses?”
”Absolut, detta är bara en fyramiljonersstad. That’s likely. Enjoy your stay!” (Jag. Charmtrollet.)

Hade livet varit en roman skriven av honom så HADE vi träffats.
Sen hade jag blivit överkörd och dött.
Nothankyousir.

Men en snygg och charmig karl är det. Jomen.