Is there life on Mars?

Long time no report – liket lever? Jo, här är det livat. Alla som deltar – på distans – i mitt nya liv mumlar ”chick lit, chick lit!”. Jag är ännu inte övertygad och garderar med att avisera risk för en skvätt gotisk skräck också 😉

Sen sist: börjat nya jobbet. Ä-l-s-k-a-r. Jag går i korridorerna på slottet och får hejda mig för att inte börja Fred Astaire-a. Mina excentriteter (hmf?) framhålls förvisso som fördelar här, men där någonstans drar jag en gräns. Kan ändå medge att det är mäktigt att gå in i det där huset varje dag – eller ännu hellre, att gå ut när mörkret börjar sänka sig och hela den fantastiska byggnaden är upplyst. Kostar på mig ett litet ”hej då Macken, vi ses imörr’n” ibland bara för känslan.

141014d”Macken”

Har aldrig gjort så mycket nytta från dag ett som här, så rent tekniskt är det lätt att tänka att det mesta jag har gjort de senaste 25 åren har varit en resa som förbereder mig för detta. Inte illa. Det är en mycket värdefull känsla.

Bonus är ett litet gym i källaren. Det har redan serverat mig en rejäl träningsvärk trots en sommar med mycket träning. Grundar där, om jag fortfarade håller i det där med tre pass i veckan i januari så ”får” jag köpa kort på Hard Candy då. Nej, det är inte Berlins motsvarighet till godishaket i Hummelsta (finns det ens kvar nu när vägen dragits om?), det är Madonnas gymkedja. Den är kalasbra och tro det eller ej prisvärd med Berlinmått mätt. Gym är m-y-c-k-e-t dyrare här än i Sverige. Saknar Friskis!

Också sen sist: mysiga middagar och utekvällar med fina vänner. För den som hoppas på smarrigheter kan jag meddela att det (av en slump, men är det Berlin så är det ;)) bara har blivit bögar och flator (snygga flator, men väldigt väldigt GIFTA snygga flator). Hittar nya fina stamställen och har hittat det perfekta plejset för söndagsbrunch – Gugelhof – jag är saligt tacksam mot Breakfast Book Club som bad mig scouta ställen inför bokfrullen i december. Dit kommer jag gå många söndagar med en bunt brevpapper och en bok. De kommer redan ihåg mig. Jag gillar känslan av att skaffa mig stamställen. Mina hoods, liksom. Vilka hoods sen!

141014f141014e

Bonus på väg till/från Gugelhof: BOKTRÄDET! Lämnade en Chelsea Cain där i söndags – det tog inte ens en timme så var den borta.
141014g
Planerar dessutom en massa roligheter med gammal vän, men den som hoppas på romans blir besviken där med. Vi har känt varandra länge och vi har både gråtit och skrattat tillsammans (mest skrattat som tur är, vi har eventuellt ungefär lika ”mogen” humor), de senaste åren har  vi genomlevt ganska många gräsligheter av nästan läskigt liknande slag – så nu har vi en lukta-på-blommorna-pakt. Det känns fint. Det är en supermänniska som jag skulle rekommendera till vilken kvinna som helst (han är till och med snygg, om det är viktigt) men det är inte läge för oss av många många anledningar. Icke desto mindre är det underbart att ha en trygg vän att lita på, någon som det går att vräka ur sig allt till, någon som inte behöver få saker förklarade. En människa som känns vuxen i varenda millimeter. Någon som är så rolig att varje mail blir en liten present att öppna. Jag är mycket mycket lyckligt lottad när det kommer till vänskap nu, jag är helt tagen av alla de människor som kliver fram, både här i Berlin och hemma.

Vad mer? Jo, mitt flyttlass har kommit. ”Bara” 49 kollin (alla som flyttat summan av ett medelålders liv vet att det är ganska lite, men jag hade ju redan en hel del här och tog verkligen chansen att rensa, rensa, rensa) varav 2/3 hade med bokhyllor och böcker att göra. Två väggar är nu täckta av knökfyllda hyllor (det tog tre timmar, sen var allt uppe, hehe), men jag måste erkänna att böckerna inte är sorterade än, jag ville bara vräka upp allt så snabbt som möjligt så att flyttkillarna kunde ta med sig sina flyttlådor när de åkte vidare mot Grenoble. En lokal vän som är insatspolis (tysk insatspolis med specialisering mot nazigrupper/demosar – say no more) tyckte att jag var tuff när han såg vad jag klarat av ensam den senaste tiden, speciellt med tanke på (brist på) kroppshöjd och räckvidd. Det kändes lite gott i magen. Mitt gamla företagsamma jag från förr är tillbaka, hon har varit som bortblåst i några år nu. Jag har saknat henne.

141014a
141014b

Nu sitter ni och hoppar. Hallåååå, böcker? Läser jag inte? var inte detta en bokblogg?

Nej. Jag läser nästan inte alls nu. Tuggar fortfarande Stasiland, den är mycket läsvärd men lite för tung för mig just nu. Varvar med Annika Ruth Perssons fantastiska bok om Hannah Arendt, men den är så härligt faktaspäckad så den måste jag också beta av i små små tuggor. Läser lite erotik (! det ni, det kan jag behöva) och lite tidningar, men det jag konsumerar allra flitigast när det finns en stund över är Veronica Mars som jag fyndade på DVD-rea (tre säsonger för 20 euro får lov att betecknas som fynd).

——————————————————————–

Mer då? Jo, jag har lite förhandsinfo om nåt riktigt coolt som sker i Stockholm senare i höst/vinter. Fundera på den en stund. Jag återkommer 😉

Annonser

10 svar

  1. Veronica Mars är ju en alldeles utmärkt chick lit-ersättning. Och erotik är ju aaaaaldrig fel 🙂 Underbart inlägg, m lika vackra bilder som vanligt! Gläds med dig i allt ❤

    14 oktober, 2014 kl. 18:46

    • Det vore lögn att säga att allt är enkelt, men somligt är himla fint.

      14 oktober, 2014 kl. 19:27

      • Ja , somligt är mycket fint. Läser förresten en bok för dig, Wie man Deutscher wird in 50 einfachen Schritten 🙂 Lite tunn kanske, men rätt kul ide!

        14 oktober, 2014 kl. 19:46

      • Har petat på den mååååånga gånger!

        14 oktober, 2014 kl. 20:06

      • Ahaaaa. Tack för tips!

        14 oktober, 2014 kl. 20:45

  2. E-bok finnes för gratis utlån via goethe institut 😉

    14 oktober, 2014 kl. 20:17

  3. Kaj Bjerlöw

    Härligt livstecken 🙂 Fred Astaira he,he,he.
    Jag måste bara rekommendera underbar läsning. Kanske inte tjick litt men. . . . Tant Julia och författaren av Mario ,Vargas Llosa. Totalt jävla sanslös.
    Hare kanon i ditt nya liv.

    15 oktober, 2014 kl. 11:29

    • Jo, Vargas Llosa är bra. Hannah Arendt och Stasiland är inte direkt ”tjick litt” det heller.

      15 oktober, 2014 kl. 13:58

  4. åh, detta liv! ❤ ❤ ❤

    18 oktober, 2014 kl. 11:57

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s