Arkiv för oktober, 2014

What to do on halloween?

Jag vet vad jag gör.

Tömmer hus. Det ser så jävla sorgligt ut här nu att jag inte ens vill posta bilder. Många bra böcker saknar ännu hem. Hinner inte rådda i det men har försökt skänka bort de bästa.

När det är tungt fokuserar jag på veckan som gick. I tisdags träffade jag min vän A för sen födelsedagsmiddag. Den unge herrn hade ställt sig och bakat sitt specialbröd till mig. Fantastiskt. Det tar 24 timmar totalt från start till mål. Till brödet fick jag en kraftig amaryllis med ord som fick mig att skratta så jag grät. Vi censurerar där.

image

Dumplings vid Rosenthaler Platz, sen en cocktail på en av stans alla speciella barer. A hade heller aldrig varit där men vi chansade. Man måste veta var den ligger och var man ska ringa på. När jag sen läste om just den baren idag insåg jag att vi hade flyt som kom in och att jag knappast kan räkna med att bli stammis.  Buck and Breck.  Utsökt. Vår cocktail – The Jasmine – sorterade in under Dandy Drinks och jag kommer alltid att vilja ha en till.

image

Nu ska jag återvända till mitt tragiska värv (men det blir skönt när det blir klart). På söndag åker jag och en kär vän ner med katterna. Tänk att de ska börja jama på tyska nu. De bevakar redan min resväska.

image

…och vad jag läser? Us. David Nicholls.  Bra. Mycket bra.

Annonser

Att ha kul på jobbet

image

”Vifta med din MBA i ansiktet på mig och jag viftar tillbaka…

…med ett kinesiskt snabbtåg i ansiktet på dig”

/ond kärring, mycket nöjd ond kärring


krimsigare krams, längre långdans, djupare dopp i grytan?

Tyskland går all in på jul. Jag kan vara som en skata som gillar glans och glitter, men jag blir nervös på hur mycket julsaker som blänker i butikerna redan. Jag ser fram emot Glühwein på julmarknad men det får finnas gränser. Julen i år kan dessutom bli den märkligaste på länge, jag vet inte ens om jag kan åka till Sverige – det var lättare att hitta kattvakt i Sura, kan man väl säga. Jag har vänner här, till och med kattälskande vänner, men många av dem bor på andra sidan stan. Fyramiljonersstan. Tror ni att det tar tid att åka från ena sidan Stockholm till den andra? HA. Välkomna hit. Kanske inget man unnar sina vänner mitt i julstressen. Vi får se.

Jag har alltid tyckt att det är rätt skönt att kunna göra något helt annat de där sista galna veckorna före jul, jag är av rutiga och randiga skäl rätt avogt inställd till julen sedan många år. Därför gick jag loss rätt hårt på en happening som jag fick nys om förra veckan: Doktor Ida Charlotta Lessanders nedgång och fall
 

Följ med på en resa tillbaka i tiden. I nittonhundratalets början var nuvarande Folkuniversitetet den nya huvudbyggnaden för Stockholms högskola, en plats full av starka viljor, hård konkurrens och hemlighetsmakeri. I skolans kupol verkade en idag nästan bortglömd pionjär inom biologin; Doktor Ida Charlotta Lessander (1875-1914). I en mansdominerad värld var den ambitiösa Lessander en främmande och farlig fågel. I en tid när fina flickor skulle sitta hemma med handarbetet i knäet bröt hon ny mark som egensinnig, briljant och äregirig forskare.

Utställningen Ida Charlotta berättar historien om en byggnad, en vetenskap och en kvinna. Samtidigt. Vi berättar om huset som studenterna kallade ”gråsuggan” och hur området runt Observatorielunden var sin tids science park full av världsledande forskare. Vi berättar om mykologin, läran om svampar, en forskning som för hundra år sedan kunde vara direkt livsfarlig. Och vi berättar om Ida Charlottas karriär som en av Sveriges första kvinnliga forskare inom naturvetenskapen, vilket motstånd hon mötte och det öde som drabbade henne.

Ida Charlotta är en berättelse som använder hela Folkluniveritetet som scen, på ett sätt du aldrig varit med om tidigare. Det är en produktion av elever på Folkuniversitetets Skrivakademi, under ledning av författaren Anders Fager.

Verket visas vecka 50 och 51. Skräck, skandaler och kvinnokamp. Och jävligt skumma svampar. Ida Charlotta hamnade i blåsväder för att hon ganska ogenerat prövade olika hallucinogena svampar på fattiga ”frivilliga”. What’s not to like?

———————————

Lite i samma anda är en annan happening som jag är väääääldigt sugen på: Skräck och skrock på Hallwylska musset i Stockholm. Den utställningen pågår ända till 1/3 nästa år så NÅN gång borde jag ju kunna se den.

 


David på Dussmann – en kul slump

…och så var det de där serendipiteterna igen (nej, det är nog inget svenskt ord. var inte. men blev just :))

Jag jobbade alldeles för länge, var seeeg men bestämde mig ändå för att åka till Butiken med stort N på Friedrichstrasse för att fylla på kaffekapselförrådet. Jag får finbesök snabbare än jag kunde ana (DET är en absurd historia som jag kanske berättar nån gång… i den där romanen om mitt liv) och den människan ska skämmas bort så lyxfrulle planeras. Kaffe kirrat. Bra.

Alltså… jag var ju ändå så nära. Och jag fyller år imorgon. Då får man handla till sig själv.

MOT DUSSMANN! NO FEAR!

Men… men? Vad står det? Gratis författarföredrag av David Nicholls? Om 45 minuter? Saken är biff. Jag vill ändå ha Us.

141024bSuverän moderator, en riktigt trevlig timme. Alldeles gratis inträde. Var inte jättepepp på boken innan, men är det definitivt nu.

‘I was looking forward to us growing old together. Me and you, growing old and dying together.’

‘Douglas, who in their right mind would look forward to that?’

Douglas Petersen understands his wife’s need to ‘rediscover herself’ now that their son is leaving home. He just thought they’d be doing their rediscovering together.

So when Connie announces that she will be leaving, too, he resolves to make their last family holiday into the trip of a lifetime: one that will draw the three of them closer, and win the respect of his son. One that will make Connie fall in love with him all over again. The hotels are booked, the tickets bought, the itinerary planned and printed.

What could possibly go wrong?

Alla författare är sannerligen inte sociala genier, men David Nicholls är det.
”Siv. Siv? Är det du? Är det en förkortning av nåt?”
”Nä. Det är svenskt.”
”Åh. Hur länge har du bott här?”
”Ett drygt halvår”
”Rätt nice va?”
”Japp. Bor i Prenzlberg. Living the dream” (han berättade under föredraget att han hade hyrt cykel och hjulat runt i Prenzlberg i tre timmar tidigare idag)
”Oh, jag lämnar hotellet imorgon och flyttar dit, jag har hyrt lägenhet i tre dagar. Vi kanske ses?”
”Absolut, detta är bara en fyramiljonersstad. That’s likely. Enjoy your stay!” (Jag. Charmtrollet.)

Hade livet varit en roman skriven av honom så HADE vi träffats.
Sen hade jag blivit överkörd och dött.
Nothankyousir.

141024cMen en snygg och charmig karl är det. Jomen.


det är en sån dag

(jag är glad. min favoritmänniska kommer hit.)


Is there life on Mars?

Long time no report – liket lever? Jo, här är det livat. Alla som deltar – på distans – i mitt nya liv mumlar ”chick lit, chick lit!”. Jag är ännu inte övertygad och garderar med att avisera risk för en skvätt gotisk skräck också 😉

Sen sist: börjat nya jobbet. Ä-l-s-k-a-r. Jag går i korridorerna på slottet och får hejda mig för att inte börja Fred Astaire-a. Mina excentriteter (hmf?) framhålls förvisso som fördelar här, men där någonstans drar jag en gräns. Kan ändå medge att det är mäktigt att gå in i det där huset varje dag – eller ännu hellre, att gå ut när mörkret börjar sänka sig och hela den fantastiska byggnaden är upplyst. Kostar på mig ett litet ”hej då Macken, vi ses imörr’n” ibland bara för känslan.

141014d”Macken”

Har aldrig gjort så mycket nytta från dag ett som här, så rent tekniskt är det lätt att tänka att det mesta jag har gjort de senaste 25 åren har varit en resa som förbereder mig för detta. Inte illa. Det är en mycket värdefull känsla.

Bonus är ett litet gym i källaren. Det har redan serverat mig en rejäl träningsvärk trots en sommar med mycket träning. Grundar där, om jag fortfarade håller i det där med tre pass i veckan i januari så ”får” jag köpa kort på Hard Candy då. Nej, det är inte Berlins motsvarighet till godishaket i Hummelsta (finns det ens kvar nu när vägen dragits om?), det är Madonnas gymkedja. Den är kalasbra och tro det eller ej prisvärd med Berlinmått mätt. Gym är m-y-c-k-e-t dyrare här än i Sverige. Saknar Friskis!

Också sen sist: mysiga middagar och utekvällar med fina vänner. För den som hoppas på smarrigheter kan jag meddela att det (av en slump, men är det Berlin så är det ;)) bara har blivit bögar och flator (snygga flator, men väldigt väldigt GIFTA snygga flator). Hittar nya fina stamställen och har hittat det perfekta plejset för söndagsbrunch – Gugelhof – jag är saligt tacksam mot Breakfast Book Club som bad mig scouta ställen inför bokfrullen i december. Dit kommer jag gå många söndagar med en bunt brevpapper och en bok. De kommer redan ihåg mig. Jag gillar känslan av att skaffa mig stamställen. Mina hoods, liksom. Vilka hoods sen!

141014f141014e

Bonus på väg till/från Gugelhof: BOKTRÄDET! Lämnade en Chelsea Cain där i söndags – det tog inte ens en timme så var den borta.
141014g
Planerar dessutom en massa roligheter med gammal vän, men den som hoppas på romans blir besviken där med. Vi har känt varandra länge och vi har både gråtit och skrattat tillsammans (mest skrattat som tur är, vi har eventuellt ungefär lika ”mogen” humor), de senaste åren har  vi genomlevt ganska många gräsligheter av nästan läskigt liknande slag – så nu har vi en lukta-på-blommorna-pakt. Det känns fint. Det är en supermänniska som jag skulle rekommendera till vilken kvinna som helst (han är till och med snygg, om det är viktigt) men det är inte läge för oss av många många anledningar. Icke desto mindre är det underbart att ha en trygg vän att lita på, någon som det går att vräka ur sig allt till, någon som inte behöver få saker förklarade. En människa som känns vuxen i varenda millimeter. Någon som är så rolig att varje mail blir en liten present att öppna. Jag är mycket mycket lyckligt lottad när det kommer till vänskap nu, jag är helt tagen av alla de människor som kliver fram, både här i Berlin och hemma.

Vad mer? Jo, mitt flyttlass har kommit. ”Bara” 49 kollin (alla som flyttat summan av ett medelålders liv vet att det är ganska lite, men jag hade ju redan en hel del här och tog verkligen chansen att rensa, rensa, rensa) varav 2/3 hade med bokhyllor och böcker att göra. Två väggar är nu täckta av knökfyllda hyllor (det tog tre timmar, sen var allt uppe, hehe), men jag måste erkänna att böckerna inte är sorterade än, jag ville bara vräka upp allt så snabbt som möjligt så att flyttkillarna kunde ta med sig sina flyttlådor när de åkte vidare mot Grenoble. En lokal vän som är insatspolis (tysk insatspolis med specialisering mot nazigrupper/demosar – say no more) tyckte att jag var tuff när han såg vad jag klarat av ensam den senaste tiden, speciellt med tanke på (brist på) kroppshöjd och räckvidd. Det kändes lite gott i magen. Mitt gamla företagsamma jag från förr är tillbaka, hon har varit som bortblåst i några år nu. Jag har saknat henne.

141014a
141014b

Nu sitter ni och hoppar. Hallåååå, böcker? Läser jag inte? var inte detta en bokblogg?

Nej. Jag läser nästan inte alls nu. Tuggar fortfarande Stasiland, den är mycket läsvärd men lite för tung för mig just nu. Varvar med Annika Ruth Perssons fantastiska bok om Hannah Arendt, men den är så härligt faktaspäckad så den måste jag också beta av i små små tuggor. Läser lite erotik (! det ni, det kan jag behöva) och lite tidningar, men det jag konsumerar allra flitigast när det finns en stund över är Veronica Mars som jag fyndade på DVD-rea (tre säsonger för 20 euro får lov att betecknas som fynd).

——————————————————————–

Mer då? Jo, jag har lite förhandsinfo om nåt riktigt coolt som sker i Stockholm senare i höst/vinter. Fundera på den en stund. Jag återkommer 😉


Slow Saturday

Fördelen med att ha en ganska Berlinvan vän på besök är att det går att ta det rätt coolt. Många måsten är avklarade och det är helt OK att hänga med näsan i varsin bok en stund. Vi blev sugna på sött och salt och traskade över gatan till Denn’s Biomarkt. Varsin liten ekologisk chipspåse och lite Schorle som lugn inledning på kvällen satt fint efter en dag med ymnigt rännande i Kreuzbergs hippiebutiker (Suzanns favoritleverantör av kulturtantskläder på Trödelmarkten levererade tyvärr inte, så vi letade alternativ). Kedjan Guru är liiiiite på Indiska-hållet om än inte lika bra. Hon fick iallafall fynda lite till slut.

image

Parläsningen då. Jag svepte i mig Ellen Ekmans Lilla Berlin #2 och njööööööt av det. Många av stripparna har jag läst förut, men grejen med Ekman är att jag skrattar andra gången också. Och tredje.  Och… ja, ni hajar. Hennes förmåga att fånga fenomen och situationer i fyra relativt enkla rutor är svårslagen. Smart, politiskt och myyyyyycket kul.

image

Efter skrattuppladdning blev det indisk middag. Cocktaillistan var jobbig. Ni vet tre små rätter? Vi var mer ”ooooh, tre små drinkar??” men besinnade oss och valde till slut en varsin vattenmelonig sak. Utsökt middag från början till slut.

…och nu ska vi ut och scouta brunchplejs för bokfrullen i Berlin i december.  Tjipp tjipp.