att fullständigt förtrolla

Idén är lika skenbart enkel som uppenbart genial: skriv en ordbok. En egen, med ord som betyder något för dig. Några delar (allmän-)bildning. Några delar fantasi. Några delar pur poesi (sån som till och med jag förstår att njuta). Några rörande glimtar ur ett verkligt liv. Ett liv som ur vissa sorgehänseenden liknar mitt eget.

Karln är ett geni. Pontus Lindh, Appendix. Ett inofficiellt och extraordinärt tillägg till de där officiella ordböckerna från Den Där Akademin, du vet. Det här är en bok för alla människor som älskar ord (det gör du nog om du älskar böcker och läser bokbloggar?).

Du, just du, behöver leta upp den här boken och bläddra lite i den. Slå till exempel upp blod-hjärnbarriären, facit, fantombotten, ko, pingislunga eller skälvet. Eller välj vad du vill, vilken sida du vill, du blir knappast besviken. Läs. Njut.

Det tog tid att läsa den här boken. Å ena sidan är den lite som comfort food (vad säger vi på svenska? tröstemat? njäe va?), jag vill ha lite till och lite till. Å andra sidan så vill jag vara skärpt och njuta av varje liten utsökt nyans. Jag tar det i små portioner. Längtar efter nästa. Det är få böcker jag läser om numera, men det här är en bok jag kommer att hoppa fram och tillbaka i, läsa en dutt här och en dutt där igen och igen. Det här är djupt personligt, fyllt av hjärta och hjärna. Det är roligt och djupt rörande. Lärt och varmt. Jag tror att det är årets ohotat finaste läsupplevelse hittills.

Åh, jag kan tänka ut en hel bunt vänner vars egna ordböcker jag vill läsa. Lia, Towe My. Fredrike och Tea. Fredrike och Tea är döda sedan många år, men de var ordmagiker av en kaliber som skulle gå i land med det här på fantastiska vis. Och Pontus själv? Ja, han får gärna göra en årlig utgåva. Minst. Appendix till appendix. Metaappendix.