Vad som blir kvar
14 smockfulla Billyhyllor reduceras till 5.5. Nu har jag lärt mig att sålla. Är fortfarande inte helt inne på e-böcker men kommer definitivt att bli bättre på att rensa kontinuerligt bland mina pappersdito. Jag kommer att bli det bästa som har hänt bokträdet vid Kollwitzplatz på flera år. Så här vill jag aldrig mer behöva göra.
Kill your darlings
Jag är i Sverige och rensar och packar. Nöden har ingen lag, tiden då det fanns plats för 14 smockfulla Billyhyllor (samt enorma högar runtomkring) är förbi. Kommer ta ner fem och en halv hylla till Berlin och det är att fresta på gränsen för vad jag egentligen har plats för. Ungefär en och en halv hylla är Kristoffers böcker. Sju smockfulla hyllor gör jag mig av med, alltså. Ger bort till jobb och vänner. Försöker med Myrorna, Stadsmissionen etc men de är inte lika pigga på böcker numera. Själv älskar jag att fynda sånt som annars är slutsålt.
Tunga bördor och kroppen sviker (magen har packat ihop) men jag tycker att jag har gjort det väldigt bra hittills, har mosat på och hunnit massor.
När jag läser så läser jag Stasiland, det är den första boken på flera veckor som fått hjärnan att översätta bokstäver till en helhet på ett meningsfullt sätt. Nattsömnen är lite sådär, så det är skönt om jag blir bättre på att läsa igen.
Bokmässan? F*ck. Jag är så bitter över att missa den.
Den brända jordens taktik
Ni kanske minns den stora skogsbrasan i somras? Som värst var den drygt en mil från vårt hus, det läskiga var att det blåste hårt och en stund spred den sig snabbt på grund av vinden och hoppade t o m över en sjö. Nu gick det bra för oss men blev en tragedi för andra.
Bara någon vecka efter att det värsta hade släckts postade någon en bild på facebook. Bland förkolnade skogsrester blommade en näva – tror jag att det var – som gör just det: växer upp väldigt snabbt efter en brand. Svedjebruk nyttjades förr. Det blir fin jord av det.
Detta har ingenting med den brända jordens taktik att göra (åtminstone ingenting som jag har lust att analysera sönder just nu) men det var en överskrift omöjlig att motstå vart fall. Kan inte påstå att jag blommar heller men jag tänker på den där Brandnävan och hoppas att min jord blir näringsrik också på nåt vis av att behöva bryta upp från Sverige. All in på Berlin!
Just nu varvar jag en fantastisk bok om Hannah Arendt med en extremt snyggt exekverad Nesser (jag kan se det rent tekniskt, men orkar inte ta mig in i den), men läsningen går trögt så det tar nog en stund innan jag kläcker ur mig några långa omdömen igen. Istället hetskonsumerar jag House of Cards i DVD-form. Älskar. Har tråkigt nog vräkt i mig hela säsong två snart så vi får se vad jag klämmer efter det. Blir nog Breaking bad. För några dagar sedan muttrade jag över att Netflix måste ses via VPN i Tyskland (förresten påstår många att de bara har skit ändå?) men dagen efter kom nyheten att Netflix lanseras i… Tyskland.
Berlinvintern är grå och kall, men på nåt vis ska jag nog sysselsätta mig. Har två middagsdejter inplanerade med två unga snygga män kommande veckor, men innan du spärrar upp ögonen vill jag meddela att de redan har… pojkvänner. Jag får bli chic lit-klyschan – ni vet, alla bögar ska ha åtminstone en tjock och flåshurtigt rolig singelväninna med snuskig humor. Det är jag det.
nej, ingen bokmässepepp
Livet gör krumsprång, ibland är de bra och ibland är de dåliga. Den tidigare planen var att han jag delade mitt liv med i nästan sju år skulle flytta hit (han har just blivit erbjuden jobb) men när det blev skarpt läge så insåg han att han inte ville. Det kan jag inte säga något om. Så istället för att åka på bokmässan åker jag till Sverige och rensar ut mina grejor så att huset med det underbara biblioteket kan säljas. Häpp!
This too shall pass, men det tar nog ett tag.
Vassa föremål
Minns ni hur jag lovebombade Gillian Flynns Sharp Objects men samtidigt konstaterade att den gamla svenska översättningen verkade vara svår att få tag i? Nu är den inte det, tack vare Modernista! Vassa föremål finns att köpa igen (igen och igen, den hette Vass egg i förra utgåvan, dessutom översatt av en annan översättare på ett annat förlag).
Det här är min favorit-Flynn så nyutgåvan är en välgärning. Jentas förlag hittade denna pärla redan 2006 – Flynn hade ännu inte börjat booma – så det är bra att det verkar ha löst sig fint med transfer av rättigheter. Min inre språknörd tycker att det hade varit skoj att jämföra de båda översättningarna, men det får bli i ett annat liv.
att fullständigt förtrolla
Idén är lika skenbart enkel som uppenbart genial: skriv en ordbok. En egen, med ord som betyder något för dig. Några delar (allmän-)bildning. Några delar fantasi. Några delar pur poesi (sån som till och med jag förstår att njuta). Några rörande glimtar ur ett verkligt liv. Ett liv som ur vissa sorgehänseenden liknar mitt eget.
Karln är ett geni. Pontus Lindh, Appendix. Ett inofficiellt och extraordinärt tillägg till de där officiella ordböckerna från Den Där Akademin, du vet. Det här är en bok för alla människor som älskar ord (det gör du nog om du älskar böcker och läser bokbloggar?).
Du, just du, behöver leta upp den här boken och bläddra lite i den. Slå till exempel upp blod-hjärnbarriären, facit, fantombotten, ko, pingislunga eller skälvet. Eller välj vad du vill, vilken sida du vill, du blir knappast besviken. Läs. Njut.
Det tog tid att läsa den här boken. Å ena sidan är den lite som comfort food (vad säger vi på svenska? tröstemat? njäe va?), jag vill ha lite till och lite till. Å andra sidan så vill jag vara skärpt och njuta av varje liten utsökt nyans. Jag tar det i små portioner. Längtar efter nästa. Det är få böcker jag läser om numera, men det här är en bok jag kommer att hoppa fram och tillbaka i, läsa en dutt här och en dutt där igen och igen. Det här är djupt personligt, fyllt av hjärta och hjärna. Det är roligt och djupt rörande. Lärt och varmt. Jag tror att det är årets ohotat finaste läsupplevelse hittills.
Åh, jag kan tänka ut en hel bunt vänner vars egna ordböcker jag vill läsa. Lia, Towe My. Fredrike och Tea. Fredrike och Tea är döda sedan många år, men de var ordmagiker av en kaliber som skulle gå i land med det här på fantastiska vis. Och Pontus själv? Ja, han får gärna göra en årlig utgåva. Minst. Appendix till appendix. Metaappendix.
Teleny – Wilde eller ej?
När Suzann var här i somras så bytte vi böcker. Hon fick Jenny Lundins fantastiska novellsamling av mig, jag fick Teleny av henne. På många vis var det ett alldeles logiskt byte, för båda böckerna är av det slag som lätt får det att börja bulta tungt i kroppen trots att det en läser på vissa vis känns alldeles alldeles förbjudet.
Vertigo ger som bekant (?) ut en serie med erotiska klassiker, och för första gången har nu boken Teleny översatts till svenska (mycket vackert utfört av KG Johansson som dessutom har skrivit ett mycket läsvärt efterord). Det är ingen som riktigt vet vem som skrev boken, men Vertigo väljer att fronta med den mesta kända (och mest spännande) gissningen: Oscar Wilde. De flesta tror emellertid på någon slags grupparbete, och det finns anledningar att tro på den teorin – kapitlen skiljer sig en smula åt rent stilistiskt, men inte direkt på något sätt som stör.
Boken kom ut 1893 och är vacker, hemsk, eggande, skrämmande och alldeles fantastisk. Erotiska berättelser med homosexuella relationer i centrum skrevs och såldes i hemlighet. Homosexualitet var straffbart. Straffen var hårda. Teleny? Teleny är en pianist, en ungrare i Paris. Han dyrkas av kvinnor, han dyrkas av män, och han blir Camille des Grieux stora passion. Kärlek, passion, dekadens och ond bråd död. Våldtäkter och backanaler.
Teleny är en bok som jag är mycket glad över att ha läst, inte bara för att jag älskar Oscar Wilde (…om han nu var inblandad), det är en klassiker som står alldeles finfint på egna ben oavsett. Jag bor sedan en vecka tillbaka på 55 ljuvliga kvadratmeter, en oceaaaaaan av rymd (speciellt som takhöjden är, pja… 3,5 meter?) jämfört med mitt första Berlingryt, men det är ändå en viss utrymmes-skillnad jämfört med huset hemma så jag sållar ganska hårt bland böckerna. Den här boken kommer dock INTE att hamna hos vänner eller i bokträdet vid Kollwitzplatz. Denna bok stannar med MIG.
(inte så) Anonyma Biblioholister 