Sov gott, du vilda

Jag skriver sällan känslofyllda texter när författare dör, det gör så många andra så mycket bättre (och för den delen sämre). Hakar sällan på RIP-floden på fejjan.

Birgitta Stenberg blev 82, det kan tyckas vara OK att lämna in då. Hon fick ett längre liv än de flesta i min familj.  Grejen är att år är EN parameter.  Liv är LIV också.  Att tugga i sig livet i glupska portioner. Jag vet 43-åringar som lever livet så lojt och ointresserat att jag kan undra om de nånsin känt starkt för nånting alls, men det har jag inte med att göra.

Jag har sett nog mycket elak cancer för stt unna Birgitta att få slippa smärta, men jag hade unnat henne ännu fler underbara, vilda och passionerade år också. Jag hade dessutom unnat mig själv att få läsa om dem.

Sov gott Birgitta.  Jag tror inte på himlen men OM den finns så tror jag att den varianten du huserar i är en bra en. Dina sista ord – alles ist gut – skänker förtröstan.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s