Berlin – stadsdel för stadsdel

I Syninge förra året hade vi förmånen att lyssna på Valle Wigers när han berättade om sin bok God natt, oktober. Han nämnde i förbifarten att han tidigare hade levt i Berlin i många år och dessutom skrivit en bok om stan. Jag spetsade öronen, Berlin som tänkbar arbetsplats har funnits på tapeten i mer än fem år, men det har som bekant inte blivit någon flytt förut av vissa rutiga och randiga skäl (föräldrars sjukdom har haft mycket allt med saken att göra). Nu! NU ska jag köpa och läsa! Sagt och gjort. Hämtade boken igår. Plöjde den inatt.

Den här Berlinboken – ”en hel guide till en delad stad” – är  rolig och smart. Jag har redan vandrat nog många mil för att den ska vara LITE för light för att servera riktigt mycket ny information, men jag uppskattar den personliga och humoristiska tonen väldigt mycket. Ibland är det som bekant väldigt intressant att läsa om saker en redan vet, speglade via andras omdömen.

Nackdelen med att beställa böcker via en alldeles för liten ruta i en mobiltelefon är att en kanske inte alltid läser så noggrant som en borde. Jag beställde fel upplaga – jag fick den från 2010 istället för den uppdaterade upplagan som ska komma i augusti. Well well, bygones. Det är en bra bok och jag hade nöje av den, men Berlin om någon stad förändras så snabbt att tips på krogar och butiker kan bli inaktuella ganska snart (nåja, en del ställen – jaa, Prater, jag tittar på dig – har funnits ett bra tag och lär inte gå under kommande vecka heller). Jag vet inte hur många matställen som hunnit födas och dö på min gata bara sedan jag flyttade dit i april. Många. Nu bor jag förvisso på en väldigt bra matgata i Prenzlberg, men dock. Ständig förändring är Berlin i ett nötskal och utgör en källa till både tjusning och frustration. Mest tjusning, om du frågar de flesta.

Boken från 2010 fokar främst på sex stadsdelar (Mitte, Prenzlauer Berg, Friedrichshain, Kreuzberg, Schöneberg och Charlottenburg) och den stadsdel som jag mer och mer börjar uppskatta (Wedding) är ganska styvmoderligt behandlad. Wedding är så mycket mer än fula Westhafen och Gesundbrunnen (även om ett av mina favorittips-som-jag-tvingar-på-alla, Berliner Unterwelten, har sin biljettshop där). Lilla ån Panke erbjuder många vackra kringelikrokar där det är mysigt att promenera. Där med att vika av från Badstrasse, gå in på en till synes liten innergård och – kaboooom – därinne vidgar sig det lilla till en vacker grön plats med ett riktigt sagobibliotek. Det gamla maffiga Amtsgericht-huset i kvällsljus är en pärla. Det finns en mängd trevliga fik och matställen i kvarteren runt Leopoldplatz.

I ärlighetens namn ska jag dock erkänna att jag inte heller hade börjat upptäcka och gilla (delar av) Wedding så snabbt om det inte vore för min goda vän Alex som både bor där och älskar stadsdelen. Jag bor ganska precis på gränsen mellan Prenzlauer Berg och Wedding så jag uppskattar verkligen hans väckelsemission. Alex är f ö också en av stans måååååånga inflyttingar, men han har bott ganska länge i Berlin och flyttade dit från en liten stad i forna DDR.

Undrar just om Wedding får mer plats i den nya upplagan? Men det är också så här det är. Alla har ”sitt” Berlin (tror de – jag kan ofta ha lite roligt åt hur just denna stad kan trigga en besserwissergen i så många, framförallt när jag hör diskussioner mellan unga svenska hipsters kring Boxenhagerplatz en söndag) och det ska fan skriva en guide över denna stad utan att folk gnäller. Det är garanterat ganska många som har försökt men inte blivit utgivna. Jag kan vara en cynisk tant med fördomar, men jag tror att just de missförstådda Berlinexperterna gnäller EXTRA mycket 😉

En trevlig bok om en intressant stad, what’s not to like? Den här boken kommer jag att sticka i händerna på tillfälliga besökare i stan.

PS det är inte bara Valle som ha cred för boken, Per Ek har också skrivit och Linda Berglund har fotograferat. För varje stadsdel intervjuar de dessutom folk som bor just där – sedan länge eller mer nyanlända.