Nåt med… Freud?
Det är inget nytt att jag kämpar mot bokinköpsbegäret. Det är lite som att gå och handla mat när en är premenstruell och vrålhungrig, en får se till att vara mätt och däst. Sålunda hade jag förberett dagens flygresa minutiöst, en Bra Och Spännande Bok var nogsamt utvald. Men så hade jag ju råkat lägga den i ytterfacket på resväskan. Den i n c h e c k a d e resväskan.
Jag var ett lätt offer. Mycket lätt. Caitlin Morans första roman, i skinande grönt och med ett par Martens på omslaget. Att svinkiosken på Arlanda tog 199 spänn för en storpocket fick jag svälja. Den är miiiiiin.
Skrattade högt nånstans ovanför Kalmar. Det är liksom bara Caitlin som kan få för sig att skriva om en flicka som bara onanerar med de rosa deoflaskorna för att de gröna och blå ger alien/smurf-feelings och därför känns aaaaaningens för kinky. Bredvid mig satt Dr X, kollega med myndig framtoning. Hon frågade inte vad som var så kul. Jag undrar fortfarande om hon också hade skrattat eller ej. En slutar som bekant aldrig förvånas.
The Boot Camp
Chick lit om military training – kan det vara nåt? Jovars. Kate Harrison gör det ganska bra.
En nästan allt igenom mjuk och kvinnlig miljö (nåja, tränarna är ”naturligtvis” män) på lyxigt hotell i vacker brittisk natur. Fast hotellet kanske inte ÄR så fräscht. Och det kanske är lite dumt att den inte alltför välorganiserade ägaren inte haft råd att betala gasräkningen. Det är ändå köldknäpp, mitt i vintern.
Nej, det är inte mycket som blir som förväntat för det dussin kvinnor som samlas för att få blodsmak i munnen tillsammans, ändå ordnar sig det mesta till slut på olika vis – det är ju ändå feelgood-lit vi snackar om. Den genren kan som alla vet stundtals vara så sockrigt gullenuttig att en klöks, men jag tycker att Harrison levererar. ALLA är inte där för att skaffa sig en kropp som ska behaga män. Jag har en del invändningar om hur stora träningsresultat som kan uppnås på sex dagar, men: bygones! I genren ”nytt liv” duger denna bootcamp fint.
Och nu ska jag själv ut och motionera. Den här stan gör underverk för formen. MIN fysiska och mentala bootcamp.
Extrapolera mera
Jo. Det påstås att jag blir kvar minst ett år. Efter att ha fått ännu ett bra besked så insåg jag att livet är för kort för att slösa bort på smaklöst kaffe, det var dags att spendera en slant på en bra kaffemaskin. Jag är nöjd!
Min bokhylla däremot bekymrar mig. Efter sex veckor i lägenheten, med i mitt tycke kraftigt modererade inköp, ser den redan ut så här. Lägg till en och annan hög på annan plats. Plockar förvisso ut en del av de lästa böckerna och ger bort dem, men ändå. Hyllan uppe till höger består för övrigt till 90% av Berliniana. I love it.
(Ja, det är en dålig bild. Nej. Ni förväntas inte kunna läsa titlarna.) .
Och här är jag! Tunnelbanan lockar fram den där blicken från mig.
Eh… läsningen? Den går fortsatt trögt. Rastlöshet och mycket (roligt!) att göra påverkar, men jag inser att jag måste lugna mig snart. Vi får se. Och skrivandet? Jo. Det där med att alltid blogga via telefonen gör mig lat och oinspirerad, det måste jag erkänna.
Boktok i Paris del 2
Cimetière de Montparnasse bjuder ännu fler litterära idoler. Planterade naturligtvis också en penna hos Marguerite.
Shakespeare and Company-loot. Ljuuuuvlig liten labyrint. Hemingway hade kredit. Jag köpte min berlinrelaterade bok – har glott på den länge men inte vågat chansa på den tyska utgåvan – för att få den berömda specialstämpeln. Borde kanske ha köpt något parisigt, men hittade ingenting intressant som jag inte redan har i gömmorna 😉
En dag med ösregn, annars toppenväder. Nya fräknar, picnic och lata stunder i gräset med en bok. Perfekt.
Boktok i Paris del 1
Var ska två tågnördar bo om inte mittemot Gare du Nord? Resan hit var bokad innan jag tackade ja till Berlinknäcket, så jag fick meddela nya chefen att jag behövde få ledigt. Han är bra och gav mig inga bekymmer för det. Min nya titel lyder Lead Expert Engineering Performance och jag fnissar varje gång jag ser den. Imorgon återvänder jag till Berlin. Hem. Det är hem.
Men nu Paris. Vi har varit här förr, men aldrig tillsammans. Vi hade några få måsten, men mest har det varit promenader, god mat och dryck, ingen stress. Som en semester ska vara men inte alltid är.
Centre Pompidou var ett måste och en höjdare. Vill du inte se museet i sig kan jag ändå rekommendera museishopen. F a n t a s t i s k. Fick med mig en tjock härlig utställningskatalog med bl a Dix-tavlan här ovan, massor med vykort samt en fotobok med katter i Paris till ena svärmodern.
La Père Lachaise var nästa måste. Fantastisk plats. Oscar Wildes gravsten skyddas numera från kyssar med hjälp av plexiglas 🙂
Palais du Tokyo var liiiiiite för flippat för mig (vi tog fel del!) men vissa delar var omoderna nog för oss 😉
(inte så) Anonyma Biblioholister 