Arkiv för 10 maj, 2014

Vilka är vi, de där feministerna?

reilertartist en underbar tavla signerad Kalle Reilert

Los feministas? We come in all shapes and sizes.

Suzann har skrivit ett bra inlägg som kopplar till skräckslagna reaktioner på en nyutkommen bok: Liten handbok i konsten att bli lesbisk. Vi feminister, vi vill minsann skaka om hela världsordningen, promota onaturligt leverne och hota människorasens fortlevnad (allt för att vi som älskar postapokalyps ÄNTLIGEN ska få nytta av alla överlevnadskunskaper vi tillägnat oss genom åratal av pa-läsande). Eller hur det nu var.

Vi ska alla bli lesbiska zombies som hasar runt och lämnar slemmiga spår av slidsekret och hest stönar ”mutta… muuuuttaaaaaaa…”. Japp. Det är PRECIS det Lodalen och Tudor menar.

(det måste vara jobbigt att vara så rädd som kristen. ska inte Jesus ta en i handen och få en att fatta mod i alla lägen? nu känner jag som tur är gott om kristna som inte tänker så här, men en är en för mycket)

Jag är en av de där som röstar rosa i EU-valet. Det kommer nog inte att bli så i riksdagsvalet i höst, men jag vill absolut att Fi ska åka till Bryssel.


istället för Backman

hjartaavjazz

Jag är en av de där tråkmånsarna (tycker somliga) som vare sig fattade hypen med Hundraåringen eller Ove. Jo, de fick godkänt – men det där hängivet dyrkande? Nope. Jag fann min egen oväntade-möten-och-fantastiska-livsresor-som-ger-varm-känsla-i-magen-pärla hos Sara Lövestam. Hjärta av jazz! Woooop wooop!

Ung kvinna med enorm kärlek till ord och musik (inte sån musik som en ung kvinna ”ska” älska) har det tufft i skolan men lär av en rolig slump känna en man på ett äldreboende. Deras första interaktion handlar om Povel Ramel, en gemensam idol.

Folk är riktigt jävliga mot Steffi i skolan och Alvar – ja, han har levt ett långt och spännande liv men han har sina sorger han också. Sin älskade kan en förlora på så många sätt. Under långa samtal och musiksessioner finner de en gedigen vänskap och kraft.

Ja, huvva, där känns det som om jag just slog på klyschgeneratorn, men det är svårt för mig att formulera det på annat sätt. Genom Alvars berättelser får vi höra mer om Stockholm på 40-talet, Sverige förskonades från kriget men en bomb small minsann av och det var ransonering och hemma i Värmland med den långa gränsen mot det ockuperade Norge fanns alltid rädslan för tysken. Jazz? Jazz, som vi numera klassar som lite nördigt – jazzen var av Satan då. Syndig. Ovärdig.

En bok om att hitta sin väg och sin plats, att stå upp mot de som mobbar och om att en aldrig aldrig ska ge upp. Sara Lövestam alltså. Jag är hemma i Sverige och hämtar kläder och böcker och Saras Tillbaka till henne var det första som åkte ner i väskan. Hjärta av jazz skickar jag vidare till en av svärmödrarna (hon kan behöva räddas från Ove :)).