så lätt blev inte Berlin av med mig
När jag sa upp mig för att jaga nya utmaningar (och få mer tid och ork att göra egna och mer kreativa grejor vid sidan av) så molade det lite inuti också. Jag älskar ju tåg. Och Berlin. Uuuuh, jag kommer att sakna Berlin. Jag har ältat Berlin. Ä-l-t-a-t.
Det jag trodde att jag skulle göra härnäst kraschade för några veckor sedan. Jag har haft ganska ont i magen sedan dess (konstnärlig frihet i all ära, men jag är en trygghetsnarkoman som gärna vill ha fast mark under fötterna också för att palla) men skickat ut trådar lite hit och dit. I dag blev jag uppfiskad av en sån där människa som jag har sett upp till i några år. ”Synd för dig att alternativ 1 kraschade, men bra för oss. Komsi komsi!”.
Ja, fast på engelska då. Mitt första uppdrag blir i Berlin. Sex månader. Riktigt snajdig tajming att mitt allra första nummer av Vagabond, med ovanstående reportage, landade i brevlådan just i dag. Jag känner många fina flickor som kan tänkas vilja läsa det reportaget med mig!
Berlin är en fantastisk kulturstad. Jag kommer att få slita värre än nånsin förr, detta blir inte enkelt, men sales pitchen att få polera upp tyskan och att få leva en tid i en av Europas coolaste städer trumfar skräck och Jante. Det finns god chans till förlängning om ömsesidigt tycke uppstår. Kärestan har också efterfrågad kompetens så det kan finnas något för oss båda där. Men till att börja med blir vi weekendsambos under ett halvår. Sånt har vi klarat finfint förr och han är minst lika lycklig som jag över detta, det är skönt.
Innerst inne så hoppas jag nog att denna fantastiska stad ska göra något extra med min kreativitet ÄVEN om det blir mycket torrt ingenjörsjobb. Jag, böcker och anteckningsböcker på Berlins caféer. Lästid på S-Bahn ut till Henningsdorf. Oh YES! Bring it on!
—————————–
Jo, jag får ledigt för Bokmässan! Jag frågade 😀
(inte så) Anonyma Biblioholister 