Here’s looking at you

Jodå, en bok har jag lyckats läsa ut, trots min enoooorma trötthet. Here’s Looking at You av Mhairi McFarlane är ganska lagom läsning.

Anna Alessi, history expert, possessor of a lot of hair and an occasionally filthy mouth seeks nice man for intelligent conversation and Mills & Boon moments. Despite the oddballs that keep turning up on her dates, Anna couldn’t be happier. As a 30-something with a job she loves, life has turned out better than she dared dream.

However, things weren’t always this way, and her years spent as the Italian Galleon of an East London comprehensive are ones she’d rather forget. So when James Fraser, the architect of Anna s final humiliation at school, walks back into her life, her world is turned upside down.

James seems a changed man. Polite. Mature. Funny, even.

People can change, right? So why does Anna feel like she’s a fool to trust him?

Detta är inte direkt rocket science. Tag några nypor ”den fula ankungen”, lägg till några kilometer tvivel och förvecklingar. Mycket humor. Lite sentimentalitet. Addera en deciliter (mums) British Museum. Anna är en smart och rolig tjej som det är lätt att tycka om, men NÅGON gång skulle det vara roligt med en huvudperson som ”blir snygg”/börjar tycka att den duger/anses attraktiv UTAN att det involverar bantning. Jag saknar tilldragande klunsmullor, helt enkelt. Eller snarare historier där storleken inte berörs alls. Där den är den petitess den borde vara i en story om en snäll, smart och rolig människa.

Det är roligt att författarna börjar lita på att vi läsare klarar mer London än bara Notting Hill, Kensington och Primrose Hill via Camden. Hur det än är så är det stadsdelar som få har råd att bo i (men jag antar att det är lätt att ta till de mest populärkulturkända områdena om en vill fånga en stor publik snabbt), men vi som älskar London vill se mer än så.

Mhairi drar in lite Islington (nåja, det är inte direkt billigt det heller) och en smula Clerkenwell också, det är skoj. Upper Street har något för alla, men är ett sorgligt underskattat alternativ till Oxford St. Log lite åt att det dejtades på The Zetter, jag hade spanat in systerhotellet Zetter Townhouse som lämpligt drinkplejs i somras, men det blev en kaffe på närliggande cykelnördscaféet Look Mum No Hands istället.

(att jag dessutom ville spana in utbyggnaden av Farringdon station kan vi tala tyst om ;))