Here’s looking at you
Jodå, en bok har jag lyckats läsa ut, trots min enoooorma trötthet. Here’s Looking at You av Mhairi McFarlane är ganska lagom läsning.
Anna Alessi, history expert, possessor of a lot of hair and an occasionally filthy mouth seeks nice man for intelligent conversation and Mills & Boon moments. Despite the oddballs that keep turning up on her dates, Anna couldn’t be happier. As a 30-something with a job she loves, life has turned out better than she dared dream.
However, things weren’t always this way, and her years spent as the Italian Galleon of an East London comprehensive are ones she’d rather forget. So when James Fraser, the architect of Anna s final humiliation at school, walks back into her life, her world is turned upside down.
James seems a changed man. Polite. Mature. Funny, even.
People can change, right? So why does Anna feel like she’s a fool to trust him?
Detta är inte direkt rocket science. Tag några nypor ”den fula ankungen”, lägg till några kilometer tvivel och förvecklingar. Mycket humor. Lite sentimentalitet. Addera en deciliter (mums) British Museum. Anna är en smart och rolig tjej som det är lätt att tycka om, men NÅGON gång skulle det vara roligt med en huvudperson som ”blir snygg”/börjar tycka att den duger/anses attraktiv UTAN att det involverar bantning. Jag saknar tilldragande klunsmullor, helt enkelt. Eller snarare historier där storleken inte berörs alls. Där den är den petitess den borde vara i en story om en snäll, smart och rolig människa.
Det är roligt att författarna börjar lita på att vi läsare klarar mer London än bara Notting Hill, Kensington och Primrose Hill via Camden. Hur det än är så är det stadsdelar som få har råd att bo i (men jag antar att det är lätt att ta till de mest populärkulturkända områdena om en vill fånga en stor publik snabbt), men vi som älskar London vill se mer än så.
Mhairi drar in lite Islington (nåja, det är inte direkt billigt det heller) och en smula Clerkenwell också, det är skoj. Upper Street har något för alla, men är ett sorgligt underskattat alternativ till Oxford St. Log lite åt att det dejtades på The Zetter, jag hade spanat in systerhotellet Zetter Townhouse som lämpligt drinkplejs i somras, men det blev en kaffe på närliggande cykelnördscaféet Look Mum No Hands istället.
(att jag dessutom ville spana in utbyggnaden av Farringdon station kan vi tala tyst om ;))
oj, är det söndag igen?
Ojvoj, veckorna rusar så snabbt nu, samtidigt som de masar sig fram. Gammalt välkänt motsatsförhållande som jag antar att jag inte behöver förklara närmare.
Jag läser, men det går långsamt – tankekraften är någon annanstans. Till att skriva räcker den visst inte alls. Det får vara så en stund!
Jag lobbar stundtals för Swedish Zombies noveller – nu gör jag det igen. Ja, fast nu blir det inte novell, nu blir det roman som söndagsföljetong. Malin Rydén serverar Stilla kött hos Swedish Zombie och det passar väl finfint – när jag var liten var söndagar lika med kött till middag. Alltid.
(själv ska jag göra fusk-Palak Paneer i dag, kött är rätt överskattat)
Men Malin var det. Jag har läst en del av hennes noveller genom åren och har alltid blivit förtjust, så jag ser verkligen fram emot hennes första fullängdare, om än serverad i retsamt små portioner. Hon bygger upp stämningar och hittar en illasmakande twist i det förment vardagliga.
Här hittar du följetongen:
Prolog
Världens ensammaste lasagne
(inte så) Anonyma Biblioholister 