lördagsgodis – syrligt, salt och sött

Vi börjar med det syrliga. Det är tyvärr inte syrligt på det goda citronbombs-sättet – det är bara så himla synd, men förlaget Laurella & Wallin tvingas lägga ner. Varje gång jag har sett någon av deras böcker – reselitteratur med en smart twist – så har jag funderat på vilka andra städer jag skulle vilja att någon av deras författare tar sig an, men nu kan jag alltså sluta med det. Jag njuter Metronom nu, Peking – förändringarnas stad läste jag i höstas. Jag tänker definitivt försöka få tag på Uncommon Stockholm innan det blir för sent.

Vi har balanserat på en knivsegg sedan dag ett, men till slut blev eggen för vass, stupet för brant, svackan för djup, motvinden för hård.

—————————-

K är ju en sån där löpare. Vi har många synkade intressen, men långlöpning är inte ett av dem. Som tur är så blir ju livet allra bäst om en har en del gemensamt OCH en del eget, och om detta gemensamma och egna går att kombinera. En av hans grejor är att leta upp stravasektioner (go google) och roliga löpslingor när vi är ute och reser. Tipsade honom om Vagabonds bok Världens löpning (den blev t o m jag sugen på, det går ju att attackpromenera också, DET är min grej):varldenslopning

För varje stad finns en kort runda, en lång rund och en runda som tar löparen förbi några av stadens mest spännande sevärdheter. Varje runda illustreras med informativa färgkartor och reslust- och motionsinspirerande färgbilder.

Förutom texterna om hur du upptäcker städerna i löparskor bjuder boken på mängder av generella restips, från de bästa hotellen till de bästa restaurangerna och sevärdheterna. I varje kapitel får du dessutom möte en känd löpare med anknytning till staden, som berättar om sina bästa löpartips.

New York, Bangkok, Prag, London, Berlin, Rio de Janeiro, Köpenhamn, Rom, Paris, Barcelona, Kapstaden och Stockholm. Inte dumt alls.

Det hade faktiskt varit en fin valentinpresent (shoppinggalet hittepå? jo, men en måste ALLTID hitta bra anledningar att ge bort böcker ;)), nu blev det en bok med noveller om Vietnamkriget istället, Tim O’Briens bok The things they carried.

—————————-

Vi fortsätter med något sött, något lite violgrodesött.

skultunabibliotek<— den går att förstora

Jag gillar bibliotek, det tjatar jag ofta om. Västerås Stadsbibliotek är min vardagskärlek förstås, men det är något alldeles speciellt med de där lite mindre biblioteken också. Biblioteket i Dorotea har räddat mig många semestrar. Biblioteket i Skultuna (några mil härifrån) har jag aldrig besökt, men det verkar också vara ett sådant där lite mindre bibliotek som gör allt för att låntagarna ska trivas.

Jag tippar på att både biblioteksanställda och boklådeinnehavare känner igen sig uttalandet "jag minns inte vad den hette, och inte författaren heller, men boken är [insert: storlek, färg eller annan utseenderelaterad info].

Skultuna bibliotek
har löst det på ett himla rart sätt, om du frågar mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s