Arkiv för februari, 2014

Hemingway On Paris

hemingwayonparisTänk dig en tjugotreårig know-it-all som trashar allt, en cyniker som tror sig veta allt, vara facit, men som skriver det hen skriver irriterande briljant. Låter som en och annan nutida tidningskrönikor, va? Men nu råkar det vara en samling tidningskrönikor om och från Paris, skrivna av Hemingway med början 1922.

Denna tjugotreåriga know-it-all hade ett krig i bakfickan. Han skriver bl a om hur han återvänder till ”sin” front i Italien. Han kommenterar kultur och politik och blåsta turister, det är ryssar i exil, envetna mattförsäljare och storskandaler om en politiker som skrattar på en kyrkogård. Aperitif! Aperitif sysselsätter honom i flera texter. Han skriver en krönika den 18/4 1923 och jag tänker ”wow, min pappa föddes dagen innan” (Ernest missar dock den lilla detaljen ;)). Detta är en liten tunnis, 71 sidor för £7.99, men ni vet vad de säger: det är inte antal sidor.

Han är stundtals muppig och hans texter är ofta fruktansvärt politiskt inkorrekta med våra 2014-glasögon på – men vilken skatt. Nästan 100 år sedan. Det berömda ekonomiska uttryckssättet finns ännu inte riktigt på plats, jag tycker tvärtom att hans språk är ganska målande och ordrikt.

”The scum of Greenwich Village, New York, has been skimmed off and deposited in large ladles on that section of Paris adjacent to the Cafe Rotonde. New scum, of course, has risen to take the place of the old, but the oldest scum, the thickest scum and the scummiest scum has come across the ocean, somehow, and with its afternoon and evening levees has made the Rotonde the leading Latin Quarter showplace for tourists in search of atmosphere.”

Självklart blev jag tvungen att beställa A moveable feast och The Paris Wife också. Så det blev. Parisp(r)epp!

Hemingway åker upp på listan med döda drömbloggare. Jag har aldrig riktigt fastnat för honom förut (avd. ”känns som att svära i kyrkan”) men det här kanske är porten in. Det kanske trillar på plats.

Annonser

Om döda ont

Forgive me bokbloggen, because I have been a very bad boknörd. It has been almost one week since my last post.

Äääääh, det där vart ju inget bra, men trots min ateism har jag alltid dragits till religiösa ritualer och det där katolska med att kunna viska sina synder i lönndom, OCH få förlåtelse (efter lämpligt straff), låter ju svåremotståndligt. I mitt fall får bot och bättring ske genom att, öh, jag får komma på nåt. Jag kanske kan falla på knä framför bokhyllan 25 gånger och lova att sortera bokhögarna? Illa nog för medelålders människa med dåliga knän.

Läst har jag ändå gjort under vakna nattimmar. Där ligger väl problemet. De sista veckorna på nuvarande jobb tar lite musten ur mig. Det ska bli nån slags hälsovecka efter den 14/3, innan jag drar tag i nästa grej.

Slut på gnället! Vad har jag läst då? Jo, sånt som rinner lätt lätt in i hjärnan.

omdodaontHans Koppel – eller Petter Lidbeck då – är ett säkert kort för mig. Han tycks ha trillat ur litteraturens finrum (han verkar emellertid inte speciellt ledsen för det), men jag gillar hans effektiva berättarteknik. Driv driv driv, groteska personligheter, svart humor. Pulp. En dödssjuk mans sista idé om hur livet ska levas (eller avslutas – go out in style) sätter igång en kedja händelser som slutar med många döda. En till synes oskyldig veckotidningsintervju i en helt annan del av Sverige eldar på skeendet.

Om döda ont är den tredje psykologiska thrillern på kort tid. En psykopatisk nattklubbsdrottning, en dödssjuk tjyv, en sympatisk journalist med låg credd och en vilsen mamma som saknar och eventuellt glorifierar en död son och ständigt tävlar med kollegan om att vara bäst (eller värst). Vilken lysande samling, va? En kan gnälla på att Koppel drar personligheterna in absurdum, men: pulp. Det ska vara så här.

Kudos för kul intervju längre ner på förlagssidan, missa inte den.

Uuuuhuhu, jag läser att Medicinen – som jag gillade mycket – ska filmas av paret Bergström-Nutley. Neeeeeeej! Film jaaa, men… jag hade nog velat se storyn i händerna på någon annan. Några andra. Nutleyfabriken känns aningens för likriktande emellanåt. Men jag kan ha fel. Jag har haft fel förr.


Seriesöndag -Dexter a la Marvel

marveldexterTecknad Dexter? Ja, varför inte? En av mina vänner har, sent omsider, upptäckt Dexter och hennes entusiasm parat med nyheter om den här boken fick mig att vakna till. När jag såg omslaget blev jag rädd att Dalibor Talajic möjligtvis hade fallit för frestelsen att köra Michael C Hall rakt av (det såg nästan ut lite som hans breda och härligt maniska fejkleende), men faktum är att serie-Dexter känns lika egen som TV-figuren Dexter kontra bokversionen av densamme. Gillar!

Snyggt utfört, ett bra äventyr. Dexter springer ihop med en av sina gamla (mycket oälskade) skolkamrater, Gonzalez. Snubben är numera stenrik och ses som Miamis Moder Teresa, en genuin välgörare och samhällets stöttepelare. Dexter och hans mörka passagerare känner naturligtvis doften av något helt annat och när det börjar dyka upp döda kroppar med anknytning till Gonzalez rehab-verksamhet så sätter Dexter och Deborah till alla klutar för att nagla honom till brotten.

Det håller nästan ända in i mål, slutet känns lite ”jaha?” – men i en tid av övertydlighet kan det kännas befriande på sitt vis. Boken var jämförelsevis dyr, jag fick inte många rutor per krona jämfört med många andra högkvalitativa serieböcker i hyllan (hyllan ja, det blir snart inköp av en hylla till för att husera alla våra snygga serieböcker) men det var definitivt bra nog för att jag gärna ska investera igen om samarbetet fortsätter.

Jag hade hunnit tröttna lite på Dexter och har både olästa böcker och icke avnjutna TV-säsonger liggande i skattkistan, men nu blev jag lite taggad igen. Gött! Gråväder gifter sig så fint med eleganta seriemördare.

———————————

Annat att se fram emot: En ny Dylan Dog, De sista ljuva åren, i mars!


lördagsgodis – syrligt, salt och sött

Vi börjar med det syrliga. Det är tyvärr inte syrligt på det goda citronbombs-sättet – det är bara så himla synd, men förlaget Laurella & Wallin tvingas lägga ner. Varje gång jag har sett någon av deras böcker – reselitteratur med en smart twist – så har jag funderat på vilka andra städer jag skulle vilja att någon av deras författare tar sig an, men nu kan jag alltså sluta med det. Jag njuter Metronom nu, Peking – förändringarnas stad läste jag i höstas. Jag tänker definitivt försöka få tag på Uncommon Stockholm innan det blir för sent.

Vi har balanserat på en knivsegg sedan dag ett, men till slut blev eggen för vass, stupet för brant, svackan för djup, motvinden för hård.

—————————-

K är ju en sån där löpare. Vi har många synkade intressen, men långlöpning är inte ett av dem. Som tur är så blir ju livet allra bäst om en har en del gemensamt OCH en del eget, och om detta gemensamma och egna går att kombinera. En av hans grejor är att leta upp stravasektioner (go google) och roliga löpslingor när vi är ute och reser. Tipsade honom om Vagabonds bok Världens löpning (den blev t o m jag sugen på, det går ju att attackpromenera också, DET är min grej):varldenslopning

För varje stad finns en kort runda, en lång rund och en runda som tar löparen förbi några av stadens mest spännande sevärdheter. Varje runda illustreras med informativa färgkartor och reslust- och motionsinspirerande färgbilder.

Förutom texterna om hur du upptäcker städerna i löparskor bjuder boken på mängder av generella restips, från de bästa hotellen till de bästa restaurangerna och sevärdheterna. I varje kapitel får du dessutom möte en känd löpare med anknytning till staden, som berättar om sina bästa löpartips.

New York, Bangkok, Prag, London, Berlin, Rio de Janeiro, Köpenhamn, Rom, Paris, Barcelona, Kapstaden och Stockholm. Inte dumt alls.

Det hade faktiskt varit en fin valentinpresent (shoppinggalet hittepå? jo, men en måste ALLTID hitta bra anledningar att ge bort böcker ;)), nu blev det en bok med noveller om Vietnamkriget istället, Tim O’Briens bok The things they carried.

—————————-

Vi fortsätter med något sött, något lite violgrodesött.

skultunabibliotek<— den går att förstora

Jag gillar bibliotek, det tjatar jag ofta om. Västerås Stadsbibliotek är min vardagskärlek förstås, men det är något alldeles speciellt med de där lite mindre biblioteken också. Biblioteket i Dorotea har räddat mig många semestrar. Biblioteket i Skultuna (några mil härifrån) har jag aldrig besökt, men det verkar också vara ett sådant där lite mindre bibliotek som gör allt för att låntagarna ska trivas.

Jag tippar på att både biblioteksanställda och boklådeinnehavare känner igen sig uttalandet "jag minns inte vad den hette, och inte författaren heller, men boken är [insert: storlek, färg eller annan utseenderelaterad info].

Skultuna bibliotek
har löst det på ett himla rart sätt, om du frågar mig.


kom igen alla havsmonster

komigenalla

Mako Mori bor i mitt hår!


Unboxing de Luxe, the Paris Edition

jonglezparis

”När åker ni?” undrade kollegan.

”I sommar”

”…och du läser REDAN om Paris?”

Japp, det är jag i ett nötskal det. Jag börjar nörda långt i förväg, det är halva njutningen!

Den första av tre Parisrelaterade böcker i gårdagens lyckolåda är redan avverkad. Jag har en Jonglez-guide om London sen förut, nu blev det en Secret Paris också. Provläs du med!

Jag gillar böckerna från Jonglez eftersom de går in på de små absurda grejorna som är så lätta att missa annars. Udda muséer eller bara knasiga detaljer – kanske inte saker som en åker långa vägar för att kolla på speciellt (en upp- och nervänd fallos signerad Lavirotte på entrén till Avenue Rapp 29… någon? eh, jo när jag tänker efter så vet jag många som gärna skulle kolla på den och den ÄR rätt cool faktiskt), men är en ändå i närheten så går det ju att hålla ögonen öppna. Den där coola ugglan på väggen. Den snygga postlådan. Den lilla gränden. Ja, ni hajar.

Boken är uppdelad i kapitel efter arrondissemang, så det funkar fint tillsammans med en mer normal guide om en vill lägga upp ett kul promenadstråk kryddat med oväntade detaljer. Några på förhand inspanade grejor cementerades i planen medan en del annat tillkom. Gillas! Nästan fyrahundra sidor, många färgbilder. Vilt blandat, här finns något för alla att förfasa sig över. Tydliga kartor och väskvänligt format. Bra grejor.

”A priest who blesses animals, wine-producing firemen, a tree in a church, an inverted phallus at a famous entrance, an atomic bomb shelter under the Gare de l’Est, a real Breton lighthouse near Montparnasse, unsuspected traces of former brothels, a patron saint of motorists, royal monograms hidden in the Louvre courtyard, the presentation of Christ’s crown of thorns, a prehistoric merry-go-round, a sundial designed by Dalí, war-wounded palm trees, bullet holes at the ministry, biblical plants in a priest’s garden, a mysterious monument to freemasonry at the Champ-de-Mars, a solid gold sphere in parliament, a Chinese temple in a parking lot, the effect of the Bièvre river on Parisian geography, a blockhouse in the Bois de Boulogne …
For those who thought they know Paris well, the city is still teeming with unusual and secret places that are easily accessible.”

Secret London gav mer spännande input men Parisvarianten var också klart godkänd. 3,5 nöjda boktoksflin av fem. Funderar på vilken Jonglez-guide jag vill ha härnäst. Secret Lisbon, kanske? Barcelona? Prag? Amsterdam? Ah. Sweet dreams are made of this…

Vad som mer fanns i lådan? Stay tuned.


en lyckad kampanj

biblibild

Jag lämnar mina älskade tåg om en månad, men det är väl klart att jag vill ha en sån här poster i biblioteket!