Arkiv för januari, 2014

Nyhetsrunda: salt, sött, gott och blandat

FANTASTISKA bokaffischer! Jag vill ha hela bunten, men favoriten är nog Inferno. Vi har två Parisaffischer på väggarna redan, frågan är om inte denna skulle kunna få knyta ihop säcken. Den heliga treenigheten, yadayada. Vi får se.

————————————

Bokmoster har läst Er ist wieder da och jag är också sugen.

Våren 2011 vaknar Hitler upp i centrala Berlin med huvudvärk. Det sista han minns är att han var med Eva Braun i bunkern, så förvånad inser han att staden inte ligger i ruiner.

Jag diskuterar ofta nazismen med mina jämnåriga tyska kolleger, det har jag berättat om förut, och jag trodde att den här boken var en given snackis. Besökte en bokhandel med f d chefen i mars, pekade på boken och frågade om han hade läst. Det hade han inte, han hade inte ens hört talas om den då men han höll med om att upplägget lät intressant.

”Läsvärt och tänkvärt!” tycker Sussi. Hon brukar ha bra smak. Mitt klickgalna gamla finger vajar över beställningsknappen.

hanartillbakaavdelningen fantastiska omslag

Fös oss som inte så så kaxiga när det kommer till det där med att våga köpa fler böcker på tyska (jag är stukad!) så är det tur att boken finns utgiven på svenska också – tack för det, Leopard förlag

————————————

Han är OCKSÅ tillbaka – ja, Frälsaren alltså:

I detta nummer fokuseras det starkare på missbrukarpersonligheten. Offerkoftan och självförnekelsen är aldrig långt borta när behandlingshemmet och dess krav tränger sig närmare.

Nedanstående enruting är inte med i Frälsarens prediko-tvåa, men den visar just det som gör att en tar honom till sitt hjärta trots hans skenbart tuffa och salivstänkande tirader. Frälsaren vore inte Frälsaren indäddad i värmande rosafluffigt ludd, men som jag unnar honom en stunds värme och glädje. Jag höll på att skriva något om happy ending och det kan ju missförstås, men… äsch.

Mer information finner du här.

fralsaren2

Annonser

men hoppsan

menhoppsan

Jag visste ju att det var dags nu, men jag måste ändå erkänna att jag hoppar till varje gång jag tittar in på bokmassan.se och möts av mitt eget plyte. Hela artikeln hittar du här.

——————-

Åh, TRODDE jag verkligen att jag frös på eftermiddagarna i Vietnam? Vi är visserligen lite förkylda och halvfeberruggiga men de där minus tio graderna som biter i kinderna nu plågar min kropp. Jag behövde göra ärenden på stan på lunchen i dag och det var så kallt att jag tvingades värma mig med Helena von Zweigbergks Än klappar hjärtan, alldeles färsk i pocketutgåva. När jag ska hinna läsa den? Pja. Om nån vecka kanske jag orkar hålla mig vaken lite längre än till kl 20 varje kväll. Läsande och skrivande är satt på undantag nu, det är jobbajobba och sedan hem och sova. Så kan det vara ibland. Två dagar kvar till helg…! DÅ ska jag ta en riktig läsmorgon. Vägra lämna kudden och det varma täcket förrän jag ar läst alldeles precis så mycket som jag har lust med.

——————-


Fejkade skyltar i London Underground – suveränt!


Before I Met You

Så är allt som vanligt igen. När jag tittar ut ser jag en snötäckt (men mycket vacker) ek, inte palmer. Det tog oss 28 timmar från dörr till dörr, jag är mör efter hemresan men det gick smidigare än befarat. Jag saknar stranden, havet, vågorna (VÅGORNA! jag har aldrig varit med om något liknande, de slog mina tidogare mexikanska regerande-bästa-vågor med råge), vårt lilla hus med alla söta geckoödlor och den goda nattsömnen men nu är vi hemma igen med många sköna minnen (och två kg gott kaffe :)).

Allt är som vanligt igen skrev jag – så också sömnstörningarna. De får förvisso hjälp på traven av två ivriga katter (matte. MATTE! ni har varit borta, klockan är 02.00 och jag vill gosa NU!) samt en skvätt jet lag (jag trodde att jag fixat det bra eftersom jag kom in rätt med en gång och höll mig vaken ända till 21.30 första kvällen hemma, men där fick jag), men fine, då får jag ju äntligen lite läst. Och skrivet. Hmf. Nej, det är klart att jag hellre skulle sova, men nu gör jag inte det. Punkt.

Dags då att avsluta boken som fick stanna hemma när vi åkte till Vietnam på grund av att jag hade för få sidor kvar (bagageviktsekonomin; för få läsbara sidor per gram som isåfall berövar en annan presumtiv semesterbok platsen), Before I Met You av Lisa Jewell. Med facit i hand kunde den gott ha fått följa med eftersom så många av de andra böckerna förblev olästa, men det visste jag ju inte när jag packade.

(hur tänker du? hur många böcker skulle du ta med för två veckor? hur väljer du?)

beforeimetyou

Jag måste nästan garva åt mig själv, detta är så klassisk Siv-eskapism modell 1 A. Ung kvinna ger sig av hemifrån, byter liv. Skaffar någonstans att bo. Hittar jobb om än till en början inget direkt glammigt. Det finns något att upptäcka, en annan story längre bak i tiden (1995 vs 1920, så ja, TVÅ unga kvinnor lämnar hemmet och byter liv, om än med mer än sjuttio års mellanrum). Slutligen: London, min ultimata eskapism.

Klyschigt, huh? Men si nu är det så att den här boken är en av de böcker som får mig att fundera på hur länge vi ska tala om chick lit, vad som ÄR chick lit, om det alltid måste ses som sekunda vara och var gränsen går. Den här boken om Betty som lämnar Guernsey för London efter att hennes excentriska styvfarmor avlidit och lämnat henne ett litet arv (nog för att förverkliga drömmen om en liten tid i London samtidigt som hon letar rätt på den RIKTIGA arvtagaren, den för hela familjen okända Clara Pickle) är nämligen riktigt bra.

I jakten på Clara inser Betty att det där som farmor Arlette sa – att hon aldrig lämnat Guernsey, inte varit i London – det är ju inte alls sant. Men varför skulle Arlette ljuga om en sån sak?

Från Guernsey till Soho via Primrose Hill, Chelsea och Green Park. Oooooh, den Londonrelaterade anglomanin FRODAS. Tjugotalets jazzklubbar. För tiden relativt massiva gränsöverskridanden. Jo, visst finns där element av saker som är väldigt mycket för bra för att vara sanna. Bygones! Lisa Jewell är lite ojämn, men det här är nog ändå den av hennes böcker som jag har tyckt allra mest om. En av få chicklittare som INTE går till byteshyllan på jobbet. Den här får bo kvar hos oss, i väntan på någon gäst som kan behöva lite förströelse. Jag brukar nämligen ha en för gästen anpassad liten bokhög i gästrummet. Nu när gästrummet är renoverat känns det extra kul. Undrar just i vems hög den här borde ligga överst…?


Sånt som jag inte gör

Jag brukar inte glömma saker på flygplan, men nu sitter jag i Bangkok och inser att min Untold Story ligger kvar i stolsfickan i förra planet. Aaaaaargh. Suck. 80 sidor kvar.  Orka köpa en ny? Hoppas på bibblan? Ja. Hoppas på bibblan.

image

image

Här ska vi sitta i två timmar till. Törs inte plocka upp nästa bok för då drullar jag väl bort den också. Vi tröstar oss med fika och Banarnebilder.


Sista timmen

Försöker läsa min Ali men kelar i ärlighetens namn mest med Banarne.

image

image

Garderar upp med Tell the Wolves I’m Home i handväskan om jag skulle råka vara pigg nog att läsa ut Untold Story under natten. #inteutanminbok


Den som simmar syndar icke…

…så jag borde nog ha simmat ännu mer, för nu råkade jag lägga en order på fem böcker igen. MEN OJ.

(slutpåsemesterntröst)

I morgon åker vi hem 😦 Bussen går 11.30, flyget 22.30. Vad vi ska göra alla timmar på Saigons måttligt inspirerande flygplats vete tusan. Entimmesskutt till Bangkok, sen tre timmars väntan där mitt i natten innan vi får kliva på kärran till Stockholm, framme strax före sju på fredagsmorgonen om allt går som det ska. På flyget var det gott om nya filmer att se, och i väskan finns böcker så okej då – natten kommer att klaras av.

Jag har läst mycket färre böcker än normalt. Tror t o m att jag kan ha läst mer om jag varit kvar hemma. Det där med att inte ligga vaken halva nätterna kan ha något med saken att göra. Här har jag sovit bra, det har inte funnits samma behov att fly vargtimmen. Badat, busat… haft det bra. Nu tycker jag förvisso att det är paradis i sig att läsa, men nu blev det så här.

Underbart.
Nu koncentrerar jag mig på att försöka låta bli att angsta över att semestern är slut.

Det finns en hårig best som vi kommer att sakna mycket. Vi är såna där som ogillar cirkus (sån som har djur – inte Cirkör) och zoo. Vilda djur ska få vara vilda. Så mötte vi Banarne. Alla goda föresatser försvann. I elva dagar har vi kelat med honom på stranden.  Han bor hos en snubbe som har restaurang där och jag vet inte hur många timmar sammanlagt som lillskrutten har sovit i mitt eller Ks knä. Vi har plockat i hans päls och han har plockat i vår. Att få närstudera hans fantastiska små händer och fötter – åååååh. Vilka väsen de är. Så lika oss.

image

image


Just så, kanske

(fortfarande Untold Story)

”In her old life she could never shake the feeling that she was an absolute dunce. Her husband saw to that early on. He was the intellectual, and she was the brainless clotheshorse. She could read a briefing for a charity meeting and remember all the facts and figures she needed, but she put the confidence on like a suit. Underneath she was butt naked.”