Before I Met You

Så är allt som vanligt igen. När jag tittar ut ser jag en snötäckt (men mycket vacker) ek, inte palmer. Det tog oss 28 timmar från dörr till dörr, jag är mör efter hemresan men det gick smidigare än befarat. Jag saknar stranden, havet, vågorna (VÅGORNA! jag har aldrig varit med om något liknande, de slog mina tidogare mexikanska regerande-bästa-vågor med råge), vårt lilla hus med alla söta geckoödlor och den goda nattsömnen men nu är vi hemma igen med många sköna minnen (och två kg gott kaffe :)).

Allt är som vanligt igen skrev jag – så också sömnstörningarna. De får förvisso hjälp på traven av två ivriga katter (matte. MATTE! ni har varit borta, klockan är 02.00 och jag vill gosa NU!) samt en skvätt jet lag (jag trodde att jag fixat det bra eftersom jag kom in rätt med en gång och höll mig vaken ända till 21.30 första kvällen hemma, men där fick jag), men fine, då får jag ju äntligen lite läst. Och skrivet. Hmf. Nej, det är klart att jag hellre skulle sova, men nu gör jag inte det. Punkt.

Dags då att avsluta boken som fick stanna hemma när vi åkte till Vietnam på grund av att jag hade för få sidor kvar (bagageviktsekonomin; för få läsbara sidor per gram som isåfall berövar en annan presumtiv semesterbok platsen), Before I Met You av Lisa Jewell. Med facit i hand kunde den gott ha fått följa med eftersom så många av de andra böckerna förblev olästa, men det visste jag ju inte när jag packade.

(hur tänker du? hur många böcker skulle du ta med för två veckor? hur väljer du?)

beforeimetyou

Jag måste nästan garva åt mig själv, detta är så klassisk Siv-eskapism modell 1 A. Ung kvinna ger sig av hemifrån, byter liv. Skaffar någonstans att bo. Hittar jobb om än till en början inget direkt glammigt. Det finns något att upptäcka, en annan story längre bak i tiden (1995 vs 1920, så ja, TVÅ unga kvinnor lämnar hemmet och byter liv, om än med mer än sjuttio års mellanrum). Slutligen: London, min ultimata eskapism.

Klyschigt, huh? Men si nu är det så att den här boken är en av de böcker som får mig att fundera på hur länge vi ska tala om chick lit, vad som ÄR chick lit, om det alltid måste ses som sekunda vara och var gränsen går. Den här boken om Betty som lämnar Guernsey för London efter att hennes excentriska styvfarmor avlidit och lämnat henne ett litet arv (nog för att förverkliga drömmen om en liten tid i London samtidigt som hon letar rätt på den RIKTIGA arvtagaren, den för hela familjen okända Clara Pickle) är nämligen riktigt bra.

I jakten på Clara inser Betty att det där som farmor Arlette sa – att hon aldrig lämnat Guernsey, inte varit i London – det är ju inte alls sant. Men varför skulle Arlette ljuga om en sån sak?

Från Guernsey till Soho via Primrose Hill, Chelsea och Green Park. Oooooh, den Londonrelaterade anglomanin FRODAS. Tjugotalets jazzklubbar. För tiden relativt massiva gränsöverskridanden. Jo, visst finns där element av saker som är väldigt mycket för bra för att vara sanna. Bygones! Lisa Jewell är lite ojämn, men det här är nog ändå den av hennes böcker som jag har tyckt allra mest om. En av få chicklittare som INTE går till byteshyllan på jobbet. Den här får bo kvar hos oss, i väntan på någon gäst som kan behöva lite förströelse. Jag brukar nämligen ha en för gästen anpassad liten bokhög i gästrummet. Nu när gästrummet är renoverat känns det extra kul. Undrar just i vems hög den här borde ligga överst…?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s