Sleepless in Saigon
Jag trodde nog att jag skulle kunna sova i natt eftersom jag inte sov en blund under flygresan i går natt, men icke. Två timmars goooood sömn, sen *pjoinnnnng* – klarvaken. Jaja.
Mitt sällskap i natt är Teju Coles Öppen stad. Vilken bok! För anteckningar om allt – nästan – jag tänker, och hoppas kunna blogga på riktigt om den senare. Telefonen i all ära, men bra till långa blogginlägg är den inte.
Saigon är en trevlig stad. Den är som en mix av Beijing för femton år sedan och Colombo för tio. En enkel stad att komma ny till för att vara storstad i Asien, eller så är det jag som vant mig efter alla jobbresor. Vi går och går och går och går. Njuter. Piper in i smågränder. Njuter härliga dofter. Jo, det doftar ovanligt gott nästan överallt här!
Några bilder från dagen idag. Imorgon – eller egentligen idag – åker vi till Viet congs gamla tunnlar i Cu chi en stund. Vi är fyra personer som ska spendera en heldag med herr He, som förhoppningsvis kan täta en del av våra kunskapsluckor.
Det äääääter mig att jag glömde Den stillsamme amerikanen. Vi är precis där han var. Vi ska ta en kaffe på samma bar. Ser samma hus (några!). Ja, ni hajar. Klantjag. Såg en bokhandel, går dit imorgon. Böcker är bra souvenirer. Hittade ett par fotoböcker idag som också ska inhandlas.
Men nu ska jag försöka sova. Igen.