Boktjuven – straight out of Görliwood
Jag var alldeles säker på att jag hade skrivit om Markus Zusaks bok Boktjuven här, men nu när jag söker kan jag inte finna något. Det kan ha varit på den förra bloggplattformen, den som lade ner och där allt raderades innan jag hann hänga med och kopiera ner allt. Strunt samma. Jag läste och tyckte om. Sen har jag inte tänkt så mycket mer på det. Nog anade jag att det måste bli film av en sån historia, men jag visste inte att den är på gång nu.
Satt och chattade med f d chefen idag (jo, vi jobbchattar, men vi lyckas alltid halka in på annat också). Han jobbar normalt i Hennigsdorf i utkanten av Berlin, men under våren och sommaren pendlade han till en av våra andra fabriker i lilla Görlitz (ungefär tre timmars tågresa sydöst om Berlin). Jag fick följa med till Görlitz för att vara med på en bunt möten en dag i slutet av mars, det kommer jag sent att glömma. De flesta anser att det är lite misär att förvisas dit på jobb ett tag, liten håla, inte alls lika coolt som Berlin, men trots att det var en svinkall och fuktigt slaskig senvinterdag så blev jag förtrollad. ”Hit vill jag återvända”. Vi får se, K och jag pratar om att ta en sväng med bilen i de trakterna till sommaren. Görlitz, Dresden, Bautzen – många vackra små städer på liten yta.
här byggde de tåg för länge sedan – ”vår” fabrik finns numera någon kilometer längre bort på samma gata, men härinne gick jag runt en lång stund. fin stämning.
Görlitz undslapp bombningarna under andra världskriget, så där finns gott om tämligen unika miljöer. Det är fortfarande en ganska fattig del av f d Östtyskland så stan erbjuder gott om urbexmöjligheter för den som gillar övergivna platser och förfallna hus. Annat är upprustat och skimrar, sagolikt vackra gränder och hus med tinnar och torn. Allt detta har gjort stan till ett populärt tillhåll för filmmakare. Görliwood.
Aaaaaaanyway: exchefen frågade om jag har sett Die Bücherdiebin. Huh? Ahaaaaaa! Filmatiseringen av Boktjuven! Han berättade att många scener (bl a ett för handlingen mycket centralt bokbål) hade spelats in i Görlitz just när han var där och att det var absurda veckor. Tågstationen – den annars ljuvliga – var fullhängd med med flaggor. DE flaggorna.
den fantastiska tågstationen. den var som tur var INTE prydd av naziflaggor när jag var där. skåda fackverken utomhus. skåda taket, lamporna – ja, allting inomhus. uuuuuuujujuj. jag var i himmelriket.
Han berättade hur han vaknade av stöveltramp och folk som vrålade nazistiska slagord några av nätterna. Hans hotell låg nära inspelningsplatsen. Innerstan drällde av män iklädda naziuniform.
…it was frightening to have all the Nazi flags hanging around in Görlitz.
Han är bara två år äldre än jag, så han var lika lite en del av det som hände som någon av oss – men jag tror att det bor en liten skräck i många tyskar än. Även om de tar avstånd från allt som hände och vet att arvssynd är bullshit så gör det nog något i många av dem som vi inte riktigt kan sätta oss in i. Jag har pratat rätt mycket med mina jämnåriga tyska kollegor om just det.
Skådespelarna tycks ha känt lite samma sak:
The cast and crew were taken aback by the effect of transforming Görlitz into the site of a Nazi rally. “You’re not prepared for how overwhelming it is to show up on a train platform and see nothing but swastikas lining everything,” Watson says. “It’s quite a formidable experience.” It had a similar effect on Geoffrey Rush (Hans Huberman). “We went to Görlitz for the rally, and the Nazi imagery is terribly overwhelming,” the Oscar-winner says. “You could see how the German extras were in turmoil over having, for some of them, to relive a scene like this.”
(Watson är Emily Watson. De har fått ihop en fin skara skådespelare.)
Nästa gång vill jag se denna vackra stad i sommarskrud, men först tänker jag se filmen!
(inte så) Anonyma Biblioholister 