kosmos konspirerar
Ingens mamma. – en bok om barnfrihet. En bok som inte fokar på ordsammansättningen barnlöshet. Först läste jag om den hos Prickiga Paula, tänkte ”wow, den måste jag läsa”. Tänkte omedelbumsbeställa den på sekunden på mitt vanliga, måttliga tålmodiga vis, men sansade mig. Nu skriver Suzann OCKSÅ om boken och habegäret slår i taket ännu en gång. Jag har förstått att den kanske inte direkt presenterar några världsomvälvande teorier och texter, men just nu kan jag tänka mig att läsa lite vad som helst som berör just det ämnet. Jag ska vänta till i slutet av januari så får vi se. Jag kanske inte måste äga den. Jag kanske kan nöja mig med ett bibliotekslån.
Från Birgitta Stenberg till Annina Rabe via Lena Andersson och Jane Magnusson – what’s not to like?
Alla dessa föreställningar om oss om inte har barn, oavsett vad det beror på, får mig att vilja lägga en stor, fet och mycket offentlig kräka ibland. Det värsta jag vet är orden ”den som inte har barn blir aldrig vuxen”. Lustigt nog så sägs det oftast av folk som får mig att undra hur barnsliga DE måste ha varit innan de själva välsignades med sina ättlingar, ty de tillhör sällan de mognaste exemplaren ens som föräldrar. Jag har aldrig hört de orden från vettiga föräldrar runt mig. Kanske har de bara haft den goda smaken att inte säga just de orden så att jag hör.
Du blir inte vuxen förrän du begravt dina föräldrar, ett syskon och ett flertal vänner.
Du blir inte vuxen förrän du har testat att leva och arbeta i ett land i krig.
Du blir inte vuxen förrän någon hittar vävnadsklumpar i dig som inte ska vara där. Såna som får dig att undra ”är det min tur nu?”
Eller så ska ingen annan bestämma när och hur någon är vuxen eller inte.
——————————-
PS, rent allmänt och nu när jag ändå är på mitt lite sura humör: NEJ VI BEHÖVER INGEN FJÄRDE BOK I MILLENIUMTRILO… ni HÖR ju. Trilogi. Hur näriga kan folk få bli? Låt herr Larsson vila i frid.
(inte så) Anonyma Biblioholister 