en oväntad roadtrip

En dag till skänks? Ja tack! Eller ännu hellre: en hel semester.

Jag rotade i en fyndlåda – jag tror att det var Akademibokhandeln som sålde ut det föregående årets läsecirkelböcker – och det var den minsta lilla boken (10 x 15 cm) som fångade min blick: En dag till skänks. Författaren Anna Gavalda har levererat både succé (Tillsammans är man mindre ensam) och gäsp (Jag älskade honom) till mig förr och det var verkligen så att bokens blotta litenhet drog åt sig både blicken och handen. Jag lever kanske kvar i dockskåpsåldern och allt smått är gulligt. Nä. Men ibland är en liten välriktad bok alldeles rätt. Speciellt när själen ekar ”Paris”.

Snälla Brorsan Simon ska på bröllop. Till den Ordentliga Hustrun Carines enorma förtret låter han Bohemiska Systern Garance åka med från Paris, söderut. Utefter vägen messar Eleganta Systern Lola, hon vill också bli hämtad och Ordentliga Hustrun Carine blir bara surare och surare. ”Spill inte nagellack på mina säten!”

De ska alltså gå på på bröllop, hela det där lite omaka gänget, men när de kommer fram till slutdestinationen växer hornen ut. ”Det verkar ju bara vara toktrist här. REVOLT!”

Till allas förvåning är det Snälla Brorsan som initierar rymningen. De drar! De drar till Slottsjobbande Broder Vincent, lämnar Ordentliga Hustrun (men snor med sig bröllopsgåvan!) åt sitt öde och hamnar slutligen på ett annat bröllop istället.

Fyra vuxna syskon tar sig en galen minisemester, de tillåter sig att bli ungar igen för en (sista?) stund och det låter ju kul och lite galet. Det är en utomordentligt trevlig resa att få följa med på (och det slutar med bästa sortens kärlek: en pälspåse fylld av gos får följa med någon hem) men någonstans utefter vägen tycker jag att de mysiga syskonen blir lite snobbiga och elaka. Carine är rätt trist och sur, men jag inser att jag nog skulle vara hon (kanske för att jag aldrig har vuxit upp med syskon och är en rätt ordentlig och tråkig typ) och den insikten svider. Syskonen doftar nästan lite mobbare. Den lilla lilla boken med det stora språket förvandlas från en exklusiv liten munsbitsfyra (tänk Valrhona) till en ganska stark men ändå bara trea (tänk saltlakrits-Plopp).

Paris då? Njä, Gavalda till trots: det är ju FRÅN Paris de åker. Rolig roadtrip, en trevlig bagatell, men jag kommer inte att behålla den här boken i minnet någon längre stund.

————————

Bonus: språkskoj från väninnan som jobbar ute i stora världen

Bara i Belgien: en lite mindre vetande beskrivs som att han ”inte har alla frites i struten”.

Jag VET. Vi ska vara snälla. Vi ska inte göra oss lustiga på andras bekostnad, men… det var rart. ”Inte alla frites i struten” alltså. Jag själv? Inte alla paddlar i stallet.