prioriteringar
Portugisisk kollega har sin flagga på väggen idag. Tackade henne av hela mitt hjärta för att vi nu kommer att slippa läsa om varje andetag som Zlatan skulle kunna tänkas dra i Brasilien.
Bokmoster muttrade lite över min statusuppdatering på fejjan imorse – men tänk så här Sussi: Zlatan får stanna hemma, men Bokmässan tar oss ändå till Brasilien. Inte illa!
Ru, den lilla stora boken
Så slumpade det sig så fint att sömnlösheten – den som oftast yttrar sig i att jag blir klarvaken vid helt fel tidpunkt – ändå var ganska snäll idag. Att få vakna bara en timme innan klockan ringer, och därför faktiskt kunna unna sig att vakna på riktigt, läsa ut en älskad bok och sedan inleda dagen med att skriva om den: bliss.
I teorin är Ru en bok att njuta i små små munsbitar, likt en utsökt bit choklad eller något annat exklusivt. Ni vet det där måttfulla som alltid låter så tjusigt. I teorin. Som alla andra lyckas med. Inte jag. Tjusig is not my middle name.
Denna lilla stora bok på blott 140 alls icke tättskrivna sidor räcker ändå oväntat länge eftersom jag läser, läser igen, går tillbaka och läser en fjärde gång. Femte, på vissa sidor. Som så ofta numera blir min beskrivning en sådan som skulle få mig själv att sky en bok. Detta är ingen bok som serverar en sammanhängande historia från punkt A till C via B.
Ru serverar brottstycken, situationer, en ström känslor och iakttagelser i en allt annat än kronologisk ordning. Hanoi, Saigon, en strand i Malaysia, lilla Granby i snöiga Kanada, hit och dit, härs och tvärs. Just det som min stundtals lätt autistiska ingenjörssjäl kan tänkas INTE uppskatta alltså. Precis så och förmodligen just därför.
Kommande veckor så tänker jag ge dig tips på böcker att ge bort i julklapp. Detta är en av dem. Ru ska du ge till någon som vill resa i fantasin sent om natten. Någon som klarar att kastas från smärtsamma minnen av en stad där små barn runkade av gubbar för en billig skål soppa till matminnen så doftstarka att du vill resa dig och göra vårrullar eller kryddig papayasallad.
Kudos också till Marianne Tufvesson. Att översätta detta jonglerande med ord kan inte ha varit lätt. Mycket fin översättning.
Jag inbillade mig att jag skulle kunna ge bort den här boken, MIN bok (allt för att lätta ballasten av böcker ni vet: 14 Billysar and counting) men INTE EN CHANS. Denna bok stannar med mig. Hos mig. Den är fylld av små små hundöron. Den ska läsas igen.
Och den är ju så liten och tunn ändå. Tar ingen plats alls, mer än i hjärnan lång tid efter att den blivit läst. Solklar femma för mig.
Ru betyder vaggsång. Ironin i det va? Kärlek.
(inte så) Anonyma Biblioholister 