den där texten som leder in i något annat

Ni vet hur det kan vara när det känns lite som om Kosmos konspirerar. Jag har sneglat lite på Paris, tänker tankar om en sen vårweekend nästa år – och plötsligt är Paris överallt, till och med i min Ru (nåja, med tanke på att fransmännen härjade såpass länge i Vietnam så är det inte helt otippat). En äldre släkting tar oss dit i drömlika sekvenser och som så ofta i denna bok så räcker det med några få meningar för att jag ska vara DÄR.

Paris bjuder på dubbla tillfällen att nörda. Jag är svag för gamla kyrkogårdar och Père Lachaise är kyrkogården av alla kyrkogårdar (OK, pyramiderna i Giza är möjligen fetare, men de spelar lite i en annan division), t o m Highgate sägs vara inspirerad av denna plats. Père Lachaise kan inte erbjuda samma trolska miljö, men det är en utomordentligt vacker plats och jag känner som kyrkogårdsnörd att det är en nödvändig skalp att plocka.

Highgate har Marx, men Père Lachaise trumfar stort med Oscar Wilde. Åh Oscar! Topp tio på onelinermästarlistan genom alla tider, dessutom i topp på listan över drömbloggare och aldrig aldrig slutar han att vara aktuell. Numera går det inte att kyssa hans grav, alla de läppstiftsbemängda läppar som nuddade stenen höll alldeles på att sabotera gravplatsen så numera är den invallad.

Vackra kyrkogårdar är underbara. Att leta upp författaridoler på desamma är en riktig favoritsport. Det är en mycket mycket roligare jakt än det där som pågår på burken nu – ni vet när 22 vuxna människor jagar en stackars lädertrasa…