men jag kan sluta när jag vill, del 4718157
Jag känner en kvinna som trodde att hon skulle hämta ut ett mobilskal idag, men när hon mumlade paketnumret på utlämningsstället så fick hon istället en stor tung låda med böcker som hon inte ens kom ihåg att hon hade beställt. Samma kvinna har ett KÖTTSÅR ovanför knät efter att ha sprungit in i en bokhög, staplad på GOLVET (n b såret är alltså ovanför knät), och rivit sig på ett bokhörn. <— min bekännelse till Suzann, nu upphöjd till allmän beskådan. Begapa denna min bloggade skampåle.
Jag har alltså så ont om plats för mina olästa böcker att en del av dem staplas på golvet. Jag har förvisso korta ben, men när jag får en reva från ett vasst bokhörn ovanför knät är det lätt att gissa hur högt de där högarna på golvet vinglar. Lägga högar på annan plats, icke på golv, säger du? Njä. Där är det redan fullt, av… av… av bokhögar.
Till mitt försvar så får jag säga att det var minst en julklapp i den där lådan.
(inte så) Anonyma Biblioholister 