att inse sina begräsningar
Jag gjorde’t, men det var inte utan att det sved!
Jag lämnade tillbaka tre böcker, olästa, och jag gick ut igen utan att passera snabblånehyllan, utan att slänga ens en snabbtitt på hyllan med nyutkommet, utan att… ja, jag har till och med raderat reservationslistan. HELA LISTAN. T o m de där böckerna som jag redan har avverkat flera månaders kötid på. Det svider, som sagt, men det svider ännu mer att hämta hem guldklimpar i onödan. Nu berövar jag inte någon annan några böcker bara för att jag har en svacka.
Svackan? För mycket jobb, för mycket mörker (jag vet, det är mysigt att läsa när det är kolsvart ute, men all min energi försvinner den här tiden på året), för mycket stress och för mycket depp. För lite sömn. Böcker kan ofta råda BOT på allt det där, men just nu funkar det dåligt.
Så susade jag iväg till förträffliga Marcusbiblioteket för att se vilken sorts bokkonsument just jag är. Finsmakare såklart, men jag kan ju lika gärna befästa den kunskapen hos Marcus. Känslig finsmakare med utsökt Fingerspitzengefühl och… Nähä. En simpel slampig bokknarkare, en allätare som VRÄKER i sig skriven text. Jaha. Insikten svider. Men ja. Det är sant. Jag knarkar böcker.
Hej, jag heter Siv och jag är en biblioholist. Idag tog jag första steget – igen, innan jag ens hade gjort testet – och insåg mina begränsningar. Erkände dem för mig själv.
Och nu bjuder jag god natt, ty nu ska jag gå och lägga mig med Gillian Flynn.
PS Jag bar åtminstone iväg tio böcker, och ett nummer av Ottar, till byteshyllan idag. Alltid nåt.
PPS adlibrismissbruket tar jag tag i en annan dag
(inte så) Anonyma Biblioholister 