Arkiv för 29 september, 2013

att modigt kasta sig ut

dieverw

Jag pratar om det (sorgligt utdöda) tyska läsprojektet ibland. Det går ju väldigt vääääldigt trögt. Jag kan tänkas ha tagit mig vatten över huvudet nu, men den kostade bara tio kronor och det är väl värt ett försök. Wish me luck! (”Hals- und Beinbruch, Siv!”)

Annonser

Så inträdde vilodagen..

…om nu någon dag på Bokmässan kan kallas vilsam. Njäe va? Jag sitter på tåget hem nu efter en lite turbulent förmiddag då Suzann miste plånboken. Skit också.

Update: världens bästa spårvagnsförare ringde, S får tillbaka sin plånbok med pengar och allt orört. GULD!

image

Hann med tre små spontaninköp och fick visst en novellsamling på köpet också. Började ändå undra vad jag gjort för fel då min lilla kabinväska gick igen utan några som helst problem.

image

Ber att få avsluta med en bild på en fantastisk gammal nostalgivagn. En robust skönhet, ”helt annat än det italienska skräpet” som en något överförfriskad göteborgare sa åt mig häromkvällen. Såna uttalanden gillar jag (fast denna vagn tror jag kommer från Hägglunds, så det är ingen av mina bebisar. jag gjorde inte tåg för sextio år sen trots att det känns så ibland).

Allt som allt en tokbra bokmässa. Otroligt fint väder, bra hotell, tre fantastiska middagar och massor av kul folk.

…och i Berlin sprang kärestan maran på 3:40 på förmiddagen. Hade velat vara där också. Ju.

Over and out. Nu ska jag ägna hemresan åt Grundläggande genetik.


ord, ord, ord…

En vet att en är trött när en råkar kalla Suzann för Durex-kanin framåt eftermiddagen. Jag menade naturligtvis Duracell-kanin, men med tanke på hennes jobb kring HIV-prevention så blev min Freudian slip inte helt fel ändå. Fast det tog mig en stund innan jag noterade att autocorrect istället hade fått mig att skriva HIV-RECENSION på fejjan. Vojne.

Ulrika på Västmanländskans bokblogg introducerade det fantastiska uttrycket ”boksmälla” för mig. Jag vet, jag var förmodligen sist på bollen som vanligt – men det gör ingenting. Det var i precis det tillståndet som jag befann mig när jag stöpte om min energiska vän till en liten figur i tunn tunn latex. Framåt em på lördagen ser en många med håret på ända och tom blick. De kan t o m ha blodiga armbågar och vara rivna i ansiktet, men en ska ändå inte ta för givet att de är reklamzombies från Apart Förlags monste… eh, förlåt, MONTER. De kan mycket väl tänkas vara fyradagarsbesökare med boksmälla, alternativt dagsbesökare som försökt ta sig nära Ernst.