Den nya människan

dennyamannaiskanÅret är 2014 och Tellus har drabbats av ofrivillig barnlöshet. Det föds inga barn. Inte någonstans. Kiruna? Nope. Pakistan. Nono. Fidji? Njet.
Så blir någon gravid igen. Och en till.

”Jag har dödat ett barn.

Det är vad de säger till mig här på polisstationen, i förhörsrummet.

Inombords skriker jag.

– Det var inget barn jag dödade. Det var något helt annat. Kan ni inte se det?”

Det är bara det att de nya barnen känns lite underliga. Svala. Snudd på iskalla. Först är det bara några få som vill och kan se det, men snart sprider sig känslan. Den nya människan är född.

Rädslan över att ”ingen kommer att kunna ta hand om oss när vi blir gamla” förbyts i ett ”ska de DÄR ta hand om oss när vi…? Nääääe…?”

Det var Rakel som dödade det där barnet, som såg nödvändigheten i att skydda ett av de ”vanliga” barnen. Det är hennes livsresa vi får följa i ungefär femton år, vi hänger med henne jorden runt samtidigt som vi läser forskarrapporter och tidningsartiklar (varav jag får känslan av att de flesta är eller har varit publicerade på riktigt i nutid, men med enstaka ord tillagda – det är extra otäckt). Rakel känner kärlek och hat, rädsla och längtan och hon hamnar i en paradox som hon förmodligen aldrig kunde ha ana sig till 2014 när allt började hända.

Utan att drämma till med alltför många spoilers kan jag konstatera att det var intressant att läsa den här boken strax efter att jag läste Maus.

”Svensk fantastik är fantastisk” hojtar jag ibland, men det är verkligen så. Svensk fantasy, svensk skräck och svenska dystopier är så ”lagom” för mig. Nä, lagom är inget skällsord i det här fallet. De kan vara nattsvarta, vilda, spretiga, fantasieggande – men mitt i allt finns det ofta en kärna av jordbunden verklighet som gör att historien kryper så mycket närmare inpå mig än de alster som publiceras av många av de mer flashiga internationella storfräsarna. De svenska favoriterna är många: Tidbeck, Jensen, Ormes, Eggert, Ajvide, Fager – och nu Bermann. Boel har levererat en bra historia. Den kunde ha vunnit på lite tuffare redigering, men allt som allt: bra. Mycket bra.

Annonser

Ett svar

  1. Ping: Bokmässan 2013, sammanfattning | (inte så) Anonyma Biblioholister

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s