Arkiv för september, 2013

Bokmässan 2013, sammanfattning

Jag är så otroligt tacksam mot Carina som var den som en gång lärde mig att det är smart att ta semester måndagen EFTER bokmässan också. Ordet ”boksmälla” är inte bara ett skämt. Fyra dagar i värme, trängsel, med allt brus, alla ljud och alla intryck är… ja, en blir helt slut. Håll då i åtanke att fru Larsdotter och jag inte deltog i det glammiga suset och duset på kvällarna, vi satt och bloggade och sippade Loka iklädda nattlinne på hotellrummet före 22 varenda kväll.

Till de där onda människorna som gnäller på Sussigulls snarkande (hon påstår att jag är den enda människan i hela världen – förutom hustrun Lotta – som har delat rum med henne och är beredd att göra det igen) vill jag bara säga att det var lättare att sova vid hennes fotända (jag fick dock en extrasäng, jag slapp kattknorvla mig vid fötterna i samma säng) än att hantera tre ivriga katter som ville jäklas med matte heeeeela natten i natt bara för att matte haft den dåliga smaken att ha varit borta i fyra dagar. Basta.

Idag ska jag bara ta det lugnt, packa upp böcker och redigera bilder. Jag hade med (den lilla) vanliga kameran också, så med lite tur kan jag byta ut en del av mina kassa mobilbilder i de tidigare blogginläggen.

Jag är f ö otroligt imponerad av mig själv, jag hade bara en liten kabinväska med kläder, hygienartiklar och dylika ting för hela vistelsen och fick ÄNDÅ utan problem ner 23 böcker (sex av dem var förvisso tunnisar från Novellix, men jag vägde upp dem med några ganska stora seriealbum). Jag lärde mig en del under de där åren då jag jobbade utomlands några månader i taget och skulle få ner arbetskläder, privata kläder, böcker och andra förnödenheter (att hitta engelska böcker i en liten håla på randen till Gobiöknen 1998 var ingen lek, det var inte ens jättelätt i det med Kinamått mätt extremt västerländska Qingdao så sent som 2009) i en väska som fick väga högst 20 kg.

Årets tjejtjusare: jag skulle vilja påstå att det blev oavgjort mellan två långa män som syntes överallt (det underlättar att båda är en bit över 190 cm – en av dem är väl två meter jämnt?) – Ernst och Martin. Nu är jag inte helt säker på att Schibbye är så värst intresserad av att vara tjejtjusare (Ernst har nog förlikat sig med det efter alla dessa år, han är nog inte dummare än att han inser vilka som gör att han kan leva ett tämligen välbetalt liv), men östrogenhalten i luften steg märkbart varje gång han var i närheten. Om jag ska vara en tråkmåns så kan jag avslöja att ingen av dem fick mitt östrogen att koka. Jag blir sällan exalterad över någon annan än Jo Nesbö eller Neil Gaiman. Och K, men han är ju inte direkt någon författare.

Årets tjusare-oavsett-kön: Caitlin. Ohotat. De flesta runt mig, oavsett kön eller sexuell preferens, blev lite till sig. Jag ser henne INTE som någon feministikon (men jag kan tänka mig att hennes teser känns mer radikala i det fortfarande LITE mer konservativa UK) men det är svårt att värja sig mot denna energi. Hon är en naturkraft.

Årets skratt/gråt/skämt/allvar: Johanna Koljonen modererade ett viktigt (pun slightly intended) samtal om kroppspanik mellan Julia Skott och Nina Hemmingsson.

kroppspanik
Koljonen, Skott och Hemmingsson

Årets ”jag ser och hör att ni älskar mig men jag kommer nog aldrig till fullo att kunna inse eller ta det till mig”: Nina Hemmingsson igen. En mässa full med pösmunkar (av alla de kön, mind you) som i många fall grovt överdriver sin egen betydelse och så denna fantastiska och begåvade människa som… ja, jag vet inte. Det är något djupt mänskligt och på något märkligt vis också tilltalande i att Nina – Drottning Nina för mig – twittrar om hur hon absolut inte vet hur en beter sig på torsdagsminglet. Somliga snudd på koketterar med sina sociala tillkortakommanden, men Nina känns inte sån.

Årets bästa (och mest underskattade?) gratisnöje: Svenska kyrkans scen ”Se människan” huserade MÅNGA intressanta samtal med populära författare (LGWP, Eva F Dahlgren, Julia Skott, Gardell m fl) och för att lyssna på dessa behövde en INTE ha något seminariekort. Kände mig dock lite svekfull som icke medlem i Svenska kyrkan. Jag bestämmer mig för att om Jesus är den Jesus som jag skulle vilja tro på om jag inte vore ateist (! ah, tocken ”logisk” meningsbyggnad) så förlåter han mig. Han ser till mina övriga humanitära hjälpinsatser, hoppas jag.

Årets mest saknade förlag: (alltid saknat, inte bara i år!) Modernista.

Årets ”jag är lite bekymrad”: Vad GÖR Kalla Kulor med sina medarbetare? Ben ser f*n inte frisk ut. Kan ingen mata kraken?

Årets bubblare: Boel Bermann. Öppen, glad och debattsugen. Skriver enligt utsago på en (något eller ännu – jag tyckte nämligen att Den nya människan var lite sunt och subtilt ilsken också) argare andra bok som jag verkligen ser fram emot att få läsa. Ös på, Boel!

Årets coolaste: Bengt G Dagrin. Vilken människa! Energisk, påläst och mycket inkluderande. Jag säger som Suzann, ”Egentligen skulle jag vilja sitta vid hans fötter och lyssna på hans mångaåriga arbete och njuta av hans underfundiga och charmerande sätt att resonera och berätta i timmar.” och det inte BARA för att han har kört fler tåg än jag (så fick jag in det lilla skrytet också). Som jag konstaterade hos Suz, jag inser att jag också behöver Stora fula ordboken (jag råkade skriva boLken först, det kallar jag finfin Freudian slip med tanke på att vi bl a diskuterade ordet ”bola”), kan inte begripa varför jag inte förstod det där och då om jag nu är så intellektuell som Suzann påstår.

Årets what happens in Bokmässan stays in Bokmässan: Ingenting. Jag är världens sämsta på att fånga upp eller registrera händelser som kan bli till smarrigt skvaller.

Årets lärdom: det är jobbigt att blogga från mobilen i fyra dagar. JätteJÄTTEjobbigt.

Årets missar: jag bommade bl a Amanda Hellberg, Caroline L Jensen, Nene Ormes, Frida Arwen Rosesund och Helena Dahlgren – men det tillhör också bokmässan: krockar och en känsla av att inte ens 48 h/dygn skulle räcka. Missade dessutom massor av kompisar/bloggare som jag alltid tror att jag ska lyckas springa på i vimlet av en slump, men icke. Å andra sidan så mötte jag Eva L förra året. Eva och jag har kommunicerat i mer än femton år, vi hade aldrig tidigare träffats men för all del sett varandra på bild och plötsligt så bara STOD hon där i en monter och vi kände omedelbart igen varandra. Serendipity!

Årets logikvurpa: Jag kom alltså hem med 23 böcker fastän jag inte skulle ha något alls? Hur går det då om jag bestämmer mig för att jag ska gå all in?

Årets folkbildare: jag själv. Jag blev ohemult stolt över att Maria sa att jag hade fått henne att börja lyssna på Rammstein.

Over and out från eder tröttlyckliga biblioholist, fångad i en vimmelpaus på bästa-lugna-gå-undan-stället-som-jag-aldrig-kommer-att-skriva-ut:
trottlyckligbiblioholist

Annonser

att modigt kasta sig ut

dieverw

Jag pratar om det (sorgligt utdöda) tyska läsprojektet ibland. Det går ju väldigt vääääldigt trögt. Jag kan tänkas ha tagit mig vatten över huvudet nu, men den kostade bara tio kronor och det är väl värt ett försök. Wish me luck! (”Hals- und Beinbruch, Siv!”)


Så inträdde vilodagen..

…om nu någon dag på Bokmässan kan kallas vilsam. Njäe va? Jag sitter på tåget hem nu efter en lite turbulent förmiddag då Suzann miste plånboken. Skit också.

Update: världens bästa spårvagnsförare ringde, S får tillbaka sin plånbok med pengar och allt orört. GULD!

image

Hann med tre små spontaninköp och fick visst en novellsamling på köpet också. Började ändå undra vad jag gjort för fel då min lilla kabinväska gick igen utan några som helst problem.

image

Ber att få avsluta med en bild på en fantastisk gammal nostalgivagn. En robust skönhet, ”helt annat än det italienska skräpet” som en något överförfriskad göteborgare sa åt mig häromkvällen. Såna uttalanden gillar jag (fast denna vagn tror jag kommer från Hägglunds, så det är ingen av mina bebisar. jag gjorde inte tåg för sextio år sen trots att det känns så ibland).

Allt som allt en tokbra bokmässa. Otroligt fint väder, bra hotell, tre fantastiska middagar och massor av kul folk.

…och i Berlin sprang kärestan maran på 3:40 på förmiddagen. Hade velat vara där också. Ju.

Over and out. Nu ska jag ägna hemresan åt Grundläggande genetik.


ord, ord, ord…

En vet att en är trött när en råkar kalla Suzann för Durex-kanin framåt eftermiddagen. Jag menade naturligtvis Duracell-kanin, men med tanke på hennes jobb kring HIV-prevention så blev min Freudian slip inte helt fel ändå. Fast det tog mig en stund innan jag noterade att autocorrect istället hade fått mig att skriva HIV-RECENSION på fejjan. Vojne.

Ulrika på Västmanländskans bokblogg introducerade det fantastiska uttrycket ”boksmälla” för mig. Jag vet, jag var förmodligen sist på bollen som vanligt – men det gör ingenting. Det var i precis det tillståndet som jag befann mig när jag stöpte om min energiska vän till en liten figur i tunn tunn latex. Framåt em på lördagen ser en många med håret på ända och tom blick. De kan t o m ha blodiga armbågar och vara rivna i ansiktet, men en ska ändå inte ta för givet att de är reklamzombies från Apart Förlags monste… eh, förlåt, MONTER. De kan mycket väl tänkas vara fyradagarsbesökare med boksmälla, alternativt dagsbesökare som försökt ta sig nära Ernst.


Bokmässelördag hela vägen in i kaklet

image

Alla som har varit på Bokmässan en lördag vet hur galet mycket folk det är. Under flera år har jag valt att lämna mässan de värsta timmarna. Ut i friska luften, bort från trängsel. I år hittade vi en lugn hörna där det gick att stämma träff för en kopp kaffe och lite snack. En plats där en kan börja tjuvläsa en del av nyinköpen och få tips om saker som inte bör missas.

krookodahlgren

I år har vi varit på fler seminarier än vanligt. Vi brukar ha skyhöga ambitioner. I år hade jag knappt läst programmet på förhand. Resultatet blev två vändor med Julia Skott (i en av dem flankerades hon av Nina Hemmingsson och Johanna Koljonen), en skvätt David Wiberg och sist men inte minst så lyssnade vi på ett samtal mellan Caroline Krook och Eva F Dahlgren (se ovan) om undermåliga kvinnor. Jag biblioteksköar på Evas senaste bok Fallna kvinnor, men efter detta samtal är jag väldigt sugen på att KÖPA boken istället.

image

Finns det något coolare än människor som brinner för saker? Jag hade förmånen att få lyssna på (och för all del delta i) ett samtal mellan Suzann och Bengt Dagrin. Dagrin är kanske mest känd för Fula ordboken och det var just om fula ord som Suzann ville intervjua honom.

Jag lovar, ni hade velat höra det samtalet. Vi kom in på allt och intet, men en sak som fick mig att garva var att Bengt berättade om sitt förflutna som tunnelbaneförare. Ni vet hur det är när en tänker på vad en INTE ska säga? Mycket riktigt. Bengt råkade ropa ut ett Fitta i Fittja. Han blev anmäld.

Vi talade också mycket om både kontext och tidevarv, hur något är fult men sedan blir OK och vice versa och jag fick slå fru sexolog på fingrarna genom att vara den som visste vad bola betyder. Bengt var vänlig nog att kalla mig för allmänbildad ung dam. Som förtappad vulgärateistisk ingenjör tycker jag snarare att det är normalvokabulär. He.

Snabbhejade på Pål Eggert och Socialist-Simon mellan två seminarier, men vi hade alldeles för bråttom. Igen. En annan gång….1

Sist men inte minst – god och trevlig bokbloggarmiddag: tapas på Pinchos. Många drog vidare till Park, men vi for hem och hade som vanligt nattlinnet på före 22. Nästa år, då…!


så var det bokmässelördag

image

Det ickeregniga Göteborg fortsätter att överraska. Det var extra uppskattat imorse. Vi var ju duktiga och lämnade – likt Askungen – Formas trevliga fest innan vi förvandlades till pumpor igår, men det var ändå inte helt utan ett litet kvidande som jag klev upp 07.00 imorse.

Dagens första punkt på agendan var nämligen ett författarsamtal med Mikael Fant. Han visade sig vara väl värd ännu lite förlorad nattsömn (det gick åt en del när jag sträckläste Vattnet i mars också, kan jag säga).

image

Den här mannen älskar att skriva, han lever med sina karaktärer och gör research ner på en nivå som jag som halvautistisk universalnörd bara kan applådera. Han kommer inte att återvända till den släkt som fångade mig (jag är inte klar med dem), men det ligger något bitterljuvt elegant i att han motstår frestelsen att göra det FÖR enkelt för både sig själv och oss läsare. Nu hintar jag inte en tro att denna släkt låter sig beskrivas utan mycken möda, men det brukar ändå kunna finnas en förrädisk trygghet i lockelsen att övertydligt knyta ihop säcken så att inte en enda tråd kan slita sig. Han avstår chansen/risken att överförklara. Det är det där med att våga lita på att läsaren förstår det hen ska förstå och att ha modet att eventuellt våga lämna några läsare oförstående.

Utan att vilja låta alltför stjärnögd och lyrisk så vill jag sammanfatta författaren som smart, rapp och trevligt intresserad av att öppet och ärligt diskutera sina böcker och sitt författarskap.

Återigen: leta upp Vattnet i mars. Gör. Nu.


Bokmässefredag

Vi gör verkligen vår egen mässa, precis som vi vill. Vi vägrar stressa. Sovmorgon till åtta, lång pratig frulle och sen till mässan. Ett enda seminarium blev det idag, om naziförföljelserna av homosexuella, annars bara monterprat och ett väldigt trevligt bokbloggarmingel anordnat av bloggambassadörerna. Finfin dag igen.

rosatrianglarna

Johan Hilton (undrar förresten när han ska skriva en bok igen? jag gillar honom!) modererande alltså ett samtal mellan Jonas Gardell och Christian Antoni Möllerop (vice förbundsordförande i RFSL) om männen med de rosa trianglarna, de män som spärrades in i koncentrationsläger på grund av sin homosexualitet. Jag hade vridit och vänt på Heinz Hegers bok Männen med rosa triangel redan innan seminariet, efter att ha hört främst Christians referat så gick jag raka vägen tillbaka till Atlas monter för att köpa den.

Suzann skriver mer.

image

Alla är galna i Schibbye och Persson – de är överallt samtidigt.

image

image

Roliga lappar från väggen ”svenska hemligheter” – alla fick bidra. Kanske var det Montazami som skrev den nedersta?

image

En stor stund för min inre Bang-nörd. Beata Arnborg signerade sin senaste biografi (om Kerstin Thorvall) och jag fick lovebomba hennes bok om Bang. Jag nämnde att jag läste den i Berlin varpå Beata sa ”åh, var det du som tog bilden av boken på en uteservering?” och det var det ju. En stund senare passerade jag hennes hörn och hon hojtade ”hej Siv!”. Jag vet att författare ofta är superproffs som vet hur de ska göra fans glada, men det spelar ingen roll.

image

…rätt som det var så satt Caitlin Moran i lobbyn. Energisk tös. Vi var på bokbloggarmingel en våning upp. Trevligt, men nog undrade vi vad hon sa där nere.

image

Hur det går när jag inte ska köpa böcker. Fast mer än hälften var gåvor.

image

…så avslutade vi kvällen med trevlig förlagsmiddag med bl Ernst och Maria M. När Maria anlände promenerade vi dock hem, men det var inte Marias fel – vi var helt enkelt dödströtta. Vi satte oss på varsin säng, bloggade och drack Loka iklädda nattlinne. Paaaaarty.