Daughter of Smoke and Bone
Resa resa resa. Resa. Resa resa. Jag tjatar om resor. Ofta. Men det bara är så, jag älskar att besöka nya spännande platser och jag är lika såld på författare som på ett fantasieggande vis kan beskriva platser för mig, platser där jag har varit (Prag, Paris) eller platser dit jag vill åka (Marrakech).
Sjuttonåriga Karou – Daughter of Smoke and Bone – är konstudent i Prag. Smart, begåvad och självständig. Den enda som riktigt kommer henne inpå livet är bästisen Zuzana och inte ens hon är i närheten av att veta allt. Karou jobbar nämligen extra också. Hon springer hemliga ärenden åt farbror Brimstone. Brimstone är det närmaste förälder som Karou någonsin har kommit, men han är ingen vanlig man och det är heller inga vanliga ärenden som Karou springer.
Brimstone har en butik, en butik med två dörrar. Den ena har Karou aldrig ens fått gå i närheten av. Den andra leder ut i vår vanliga gamla värld. Det ovanliga är att den där dörren kan leda ut i Prag, St Petersburg, Paris… ja, varhelst Karou behöver komma för att genomföra sitt uppdrag: hon hämtar tänder. Djurtänder, människotänder. Brimstone vägrar att förklara men Karou är lojal och gör det hon ska, trots att det nästan kostar henne livet ibland.
Det är inte lätt att hitta de där dörrarna, du måste veta. Du måste vara godkänd för att dörren ska leda in i butiken. Trots att den lilla exklusiva skaran med tillträde är just liten så är det någon eller några nya som hittar dem. Som sätter en glödande handflata och märker dörren. I Karous verklighet så är änglarna långt från… änglar. Änglarna blir redskap som kostar henne tillträde till butiken och till den enda familj hon känner. Vad är det som händer? Det kanske inte är det envisa idiotexet som är Karous största bekymmer trots allt?
Romeo och Julia goes urban fantasy. Åtrå och svek och en krigshärjad värld som får vår egen att framstå som ett paradis. Det är vackert och spännande och jaa, det är den typ av bok som en ogärna lägger ifrån sig. Just därför kändes det extra lyxigt med söndag idag, för jag kunde göra alldeles det där som jag drömmer om att kunna göra vareeeeviga vardagsmorgon: jag låg helt sonika kvar i sängen och läste ut boken. Bibioholistisk hetsläsning av bästa slag. Inte ens hunger fick mig att kliva upp. Då hajar ni.
Joy and happiness – den 15/8 kommer nästa del i trilogin i pocketutgåva och jag har lagt en förhandsbokning. Det blir en av få anledningar att se fram emot första veckan efter semestern 😉
Nu måste jag hitta nästa handväskbok. Kära besvär.
note to self
ett skyltmåste att köpa till hemmabiblioteket
OM Oxford: boktoksmåsten.
1) Blackwells
2) Bodleian (ja, de säljer skyltarna)
Maja Grå nr 2 och 3
Vilka dagar! Just nu får väskboken-för-dagen jobba hårt, jag har plockat med mig boken och matlådan ut och njutit solig läsning så snart det har funnits en chans.
Byteshyllan, den berömda
I fredags läste jag ut Tistelblomman på en bänk utanför jobbet. ”Maja Grå nr 3”. Sedan var det payback. Tistelblomman hamnade i byteshyllan, jag blurbade den tillsammans med Döden på en blek häst som jag ju hittade just där från första början. Jag vet fortfarande inte vilken kollega jag ska tacka för att jag äntligen fick tummen ur och läste mer än bara en novell av Hellberg, men jag är glad att jag gjorde det, även om jag inte riktigt kan sätta fingret på varför. Hellbergs godispåse (en nypa spöken, en nypa snudd-på-deckare, ganska mycket kärlek) borde egentligen INTE vara något för mig, när jag läser de kritiska rösterna så ser jag vad de menar, men det finns något där. Något: utomordentligt vackert språk, fina miljöskildringar, kreativa huvudrollsinnehavare.
Min senaste läsvecka i korta drag: Maja Grå är konstnärlig. En skicklig illustratör. Så skicklig att hon får ett stipendium till (swooooon) Oxford. Plugga i UK: yay yay yay, men det är inte helt ickekomplext – Majas mamma, som stack när Maja var barn, har nämligen hittats mördad i Brighton. Maja ser saker. Känner. De döda kommunicerar med henne, även om hon inte alltid förstår varför, att de vill varna henne. I Oxford kommer hon nära en galning och utsätts naturligtvis för fara. Hon utsätts dessutom, mot alla odds, för kärlek. Det är kärleken som sedan tar henne till Skottland, där hon kommunicerar med döda och ännu en gång utsätts för fara + (annan) galning utan att förstå varför.
Usch, vad jag än skriver så låter det så raljant, men jag tycker om det här. Det pysmysiga som jag annars ofta dissar. Jag ser fram emot utgivningen av Snögloben (nr 4) och jag ska försöka få fatt på Styggelsen (nr 1, men enligt ryktet väldigt annorlunda än 2 och 3) också. Snögloben kan bli lite av en vattendelare för mig, det känns som om Maja Grå kan ta två vägar och en av dem känns klart mer lockande än den andra för mig (jag vill inte spoila genom övertydligheter).
Jag älskar att resa, och det måste inte vara fysiskt, den som kan ta mig till en intressant miljö bokledes har plockat många gratispoäng. Hellberg kan det där. Den deckaraktiga biten kan jag ha och mista.
——————————————-
…och så är det det där med böcker som jackar i varandra: NÄSTA väskbok handlar nämligen också om en skicklig illustratör med udda förmågor.
Men det berättar jag mer om senare. Nu ska jag njuta Åsa Schwarz en stund.
(inte så) Anonyma Biblioholister 