min medboktok i alltet
Min vän Suzann, som alltid utmanar och inspirerar, får till sådana fantastiska teser ibland. Hon råkade ut för en otäck olycka på sin bröllopsresa, och hon hanterar resultatet – kroppen som till 40% är täckt av brännskador – med humor och briljanta litterära referenser:
Ibland lever jag genom litteraturens sinnesförnimmelser. Tänker på min svarta, kanske nekrotiska, hud och undrar i mitt stilla sinne om den ”luktar som återkomsten till kosmos, som den sublima alkemin”, ett stråk av spinnarfjärilens doft. Detta som beskrivs så innerligt i Wittkops bok Nekrofilen. I alla fall är det inte Prousts Madeleinekakor och lindblomste som seglar upp i mitt inre.
Jag läser (bl a) Wittkop tack vare sagda Suzann. Det är vare sig den första eller sista upplevelsen som skänks mig tack vare henne. Lotta och Suzann. Vilka kvinnor. Och vilket bröllop det var. Nu tar vi resten av livet!
(inte så) Anonyma Biblioholister 