Arkiv för april, 2013

The justice of this hits me like a tin of Spam in a swinging sock

youhadmeathelloJag veeeeet vad jag har sagt om chick lit, men vi har inte RIKTIGT gjort slut, vi har bara en paus från varandra. När La Camilla på Mind the Book (Camilla Gloriana, the Queen of Anglomania) skriver bra om You had me at hello – då blir man sugen. Addera Manchesterfaktorn: Cold Feet gav mig en hint om att jag kanske borde ge något annat än London en chans. Nu har inte staden Manchester i sig någon speciellt framträdande roll i just den här boken, men ändå. Det var värt ett försök.

Polare sen college, det blev aldrig något då – det var alltid alltid iiiilite fel tajming mellan Ben och Rachel. När Rachel så äntligen dumpar den karl som jag inte kan fatta att hon varit tillsammans med i tretton år så får hon veta att Ben har flyttat tillbaka till Manchester. De har inte setts på tio år, det slutade inte direkt toppenbra senast de sågs – men *katjing*, hon ”råkar” träffa honom på bibblan och han är sååååå attraktiv än. Attraktiv och GIFT. Damn.

Mhairi McFarlane är ganska rolig och det är en riktigt rar historia. Utgången är förvisso inte helt svårförutsägbar, det är inte stor litteraur, men det är min bästa chick lit på länge (jag vet, jag vet – du sitter där med rynkad panna och tänker att ”bästa chick lit på länge? det säger väl ingenting”) men jag ville ha en fix och jag fick den. Punkt. Extraplus för en bunt riktigt sköna oneliners. Det är ingen keeper, den går till byteshyllan på jobbet. Gott så.

Annonser

vååååååååååååååår!

Första riktiga vårdagen hemma! Det var för all del vårigt i Syninge också, men där kunde jag ju inte riktigt bete mig som jag gör på hemmaplan (speciellt inte när det gäller aktiviteter som involverar en såg).

130427a

Plockade med mig en stor kopp kaffe och Folke Schimanskis bok om Berlin ut i solen…

130427b

…men det slutade som vanligt: bågsågen och jag. Fem sidor läste jag innan jag studsade upp och började rensa. Ännu är det inte slut på skräpträd att såga ner. VAAAAD ska jag göra den dagen det inte längre finns något att såga? :-O Är det då jag kan ta tag i olästa-böcker-högen på riktigt?


Grattis Sermin!

Du vann ett exemplar av Eldnatt.

Ni som inte vann? Vem vet, det kanske blir en utlottning snart igen. Välkomna åter!


my heart goes boom

Miss Li är på Västerås Konserthus alldeles i detta nu. Det är inte jag. Och nu var det inte hon som fick mitt hjärta att bulta allra hårdast idag ändå.

SP_269482aAntilo_F39SAV.pdf

Jag säger Ester, Miss Ester. Ester Roxberg. Oh, hjärtat! Tack Carina för att du förklarade att jag måste läsa Antiloper!

Otippad vänskap, maktlöshet och den stora stora sorgen. ”Var redo med näsdukar” skrev Carina, men det hann jag glömma bort. Jag var – barnsligt nog – glad att jag var ensam hemma den där natten när jag sträckläste. Helena Bergströms framsnyftade snorbobbor i valfri Nutley-rulle var en barnlek i jämförelse med min fulgråt.

Jag borde förmodligen skriva massor om boken och varför den är bra, men jag vill inte skriva sönder. Jag bara säger det en gång till: Ester Roxberg.

Antiloper. Läs den och bli arton år igen. Nu ska jag läsa nästa bok, Fågelhuset! Det var en av de böcker som låg i goodie-bagen från Bokresan. Lyxigt!


Weirdo

”Jag är inte anglofil, jag lider av ANGLOMANI” sa en skön kvinna som jag talade med i påskas. Anglomani – underbart! Jag ligger någonstans i gränslandet jag också, men nu var det ett tag sedan jag dök ner i en engelsk kriminalroman. Cathi Unsworths Weirdo fick lov att ändra på den saken.

wwirdoLiten kuststad i östra England, egentligen inte känd för mycket alls annat än ett gammalt mord. En tonåring mördar en tonåring. Slaktar. Pentagram målade med blod, en massakrerad kropp.

Tjugo år senare hittar en envis advokat bevis för att den flicka som dömdes för mordet förmodligen inte var ensam i den gamla bunkern när det gräsliga skedde. Hon anlitar den f d polisen – numera detektiven – Sam Ward. Han sätter sig i bilen och finner en ganska sömnig liten stad med (bokstavligen) snudd på incestuösa maktförhållanden, en stad styrd av en samling sjuka människor. En stad där det utövas magi och där mer hederliga människor skrämts till tystnad. När Sam anländer verkar tiden emellertid vara mogen, det är dags att börja glänta på locket.

Weirdo är Unsworths första bok på svenska, och när jag kollar runt bland hennes andra böcker verkar samtliga involvera hennes kunnande om populärkultur på ett eller annat vis. Guld! Det var en av de saker som fångade mig – hennes offer/förövare är lika gamla som jag, så deras tonår är mina tonår, ner till favoritgrupper, (önske-)frisyrer, klädstil och Drömmen Om Ett Coolare Liv.

”Cathi Unsworth är författare, journalist och redaktör och hon bor och arbetar i London. Hon började sin karriär på det legendariska musikmagasinet Sounds vid 19 års ålder. Sedan dess har hon arbetat som journalist och redaktör på flera andra musik-, film- och konsttidningar, bland annat Bizarre, Melody Maker, Mojo, Uncut, Volume och Deadline.”

Cathi Unsworths berättande påminner mig lite om Gillian Flynn ibland. Hon är snäppet mindre skoningslös, men nästan lika bra på att förvalta trasiga ungdomar. Vill jag läsa mer av Cathi? Oh yes. Yes yes yes.


dagens bok för den RIKTIGT vida världen

alientipsBooked bjussade alla medlemmar på ett recex i e-boksformat idag, Världsbokdagen till ära. Vad kan väl passa bättre – om man tänker världen i det RIKTIGT stora perspektivet – än en guide till Jorden och dess invånare, riktad till utomjordingar?

Kanske har du lagt märke till en del udda restips från någon av dina favoritkändisar på twitter idag? Alla har de hjälpt Berättarministeriet att sprida budskapet.

Jorden, hur gör man? Är det möjligen lite faux pas att äta människor? Ska man se folk i ögonen (med alla sina femtioåtta egna) eller inte? Nöja sig med att använda en av sina sju armar när man ska hälsa? Var gör jordlingarna glada, ledsna, exalterade?

Här finns allt från lite Kissie/Blondinbella-style om hur man helst är – ”glad, positiv och har snygga naglar!” – till mer handfasta tips som att det är bra att ha en mobil eller ett busskort. Ja, det är inte bara utomjordingar som kan ha nytta av de här tipsen. Jag vet en och annan (förmodad, men man vet ju aldrig – var är MiB när man som bäst behöver dem?) Tellusian som också skulle behöva repetera en del av de tips som serveras här. Bitvis rörande, bitvis jätteroligt – och en riktigt riktigt bra grej.

Restips för utomjordingar (och andra, min anm.), signerade Berättarministeriet. Detta ministerium har för säkerhets skull tagit hjälp av ett antal barn/ungdomar i åldern 8-14 år.

Restips för utomjordingar – din guide till Jorden är skriven av barn och unga som besökt Berättarministeriets skrivarverkstäder i Husby och Södertälje. Berättarministeriet utgörs idag av flera hundra volontärer som inspirerar barn och unga att skriva berättelser. Genom att driva skrivarverkstäder vill Berättarministeriet på ett konkret sätt lyfta fram berättelser som kanske inte skulle hörts annars. Den första skrivarverkstaden öppnades i Södertälje i november 2011.

Berättarministeriet är inspirerade av 826 National som grundades av författaren Dave Eggers 2002. Dessa berättarrum finns nu på åtta olika platser i USA samt i London och Dublin.

Stiftelsen Culture without Borders är initiativtagare till skrivarverkstäderna.


Hurraaaaaa!

Idag firar vi världsbokdagen, instiftad av UNESCO under en generalkonferens 1995. Det handlar om att fira läsande, att hylla böcker och författare, men också om att värna upphovsrätt och människors fria tillgång till information – en kombination som jag anar att en del har svårt att se i samma mening.

strain

En mig närstående katt – på den tiden runt fyra månader gammal – får illustrera det där med att alla faktiskt kan älska böcker. Man ska bara hitta den rätta. Mr Spock, eller Spockkissen (ja, med två k) som han oftast får heta till vardags, vill dessutom visa att man kan älska böcker på många olika vis.

(numera äter han hellre kattmat, tack och lov. för den som har läst The Strain blir dessutom den maniska blicken, hela HAN, lite extra kul.)

Jag känner dessutom att jag behöver förklara att:

– Jersildarna är utrangerade, hederligt inköpta, biblioteksböcker
– Ja, det var en hiskelig ickestruktur i hyllorna, en sorts transit(o)ordning

1bokhylleastor

Den numera ganska distingerade farbror Astor (bilden är från 2001 – ja, det har hänt en del med bildkvalitet sedan dess!) hade en mycket stillsammare inställning till litteraturen som ungkatt. Han vilar som synes lugnt i den brittiska historiens varma famn. Han älskar fortfarande böcker.

050212c

Äh, jag fortsätter väl. Izzy har också haft specifik boksmak genom åren. Histologi, minsann. Det var tider det, snart tio år sedan.

121003b

NU kommer den sista katten: Iriis. Vår allra äldsta katt som flyttade hem till oss när mamma blev för sjuk för att kunna ta hand om henne. Mamma dog för 1,5 år sedan, jag trodde nog inte att Iriis skulle hänga med mycket längre än mamma, men hon har blivit en riktigt pigg, om än aningens eljest, katt-tant. Hon har ännu inte visat något riktigt bokintresse, men lådor gillar hon. Annars vore hon väl inte katt.

Världsbokdagen var det ja. Inte crazy cat lady-dagen. Tur ändå att man kan kombinera.