Görlitzer Rumrennerei med några stänk av boktok

I onsdags klev jag på en spårvagn till Alexanderplatz klockan 06.00 på morgonen (jag sprudlade… kanske inte, men nästan) – vi skulle till en av våra fabriker i Görlitz över dagen. Tre timmars tågresa senare klev vi ut i en vintrig sagostad.

Görlitz kallas ibland för Görlywood, det är mer än en stor rulle som har spelats in där (Inglorious Basterds är en – de höll på med nån ny fet film där nu, men jag vet inte vilken och jag lyckades inte snubbla över inspelningen heller). Stan klarade sig bra från bombningar under andra världskriget och erbjuder en mycket speciell miljö. Det var en lång dag, vi kom ”hem” till Berlin igen klockan 21.00 men då hade jag hunnit springa runt i stan i nästan två timmar efter jobbet också. Görlitz är en stad fylld av kontraster, väl värd ett besök.

Efter kriget drogs landsgränserna om och staden delades. Till vänster om bron heter stan Zgorzelec och ligger i Polen. Till höger om bron heter stan alltså Görlitz och ligger i Tyskland. Jag har aldrig varit i Polen förut, nu sprang jag över bron och var där i en hel kvart.

Nicolaiturm, bara en av många många byggnader som kittlade min fantasi (och nu avser jag inte den falliska aspekten, Suzann).

Jag är minst sagt irriterad på mig själv. Jag var alldeles säker på att jag kom ihåg att det här ljuvliga antikvariatet låg på Peterstrasse 3, men nu när jag försöker kolla upp det så verkar jag minnas helt fel. Jag måste nog lära mig att skriva ner saker eftersom min hjärna börjar likna en rutten tvättsvamp.

Tågstationen i Görlitz fick mig att häpna. Min chef vet att jag gillar rälsfordon och därtill kopplade fastigheter, men till och med han gapskrattade åt hur jag lät när vi klev ur tåget.

In i stationskiosken för att köpa ”middag” till hemresan. Jag kved när jag såg den här hyllan, men tro det eller ej: det enda jag köpte var en liten och tunn (men fin) bok med bilder från Görlitz.