Att älska kartor och tabeller del 9575610565

130312

Efter många om och men blev det klart att jag åker till Berlin på söndag (det var som vanligt on-off-on-off ett par vändor innan min chef sa ”nu KÖR vi, no matter what”). Jag är snål även med företagets pengar, det vanliga hotellet har blivit alldeles för dyrt så nu testar jag ett nytt och sparar in 150 Euro till aktieägarna. Nu ska jag bo i Prenzlauer Berg, en av de skönaste stadsdelarna OCH jag sparar inte bara pengar – jag spar tid på tåget också. 17 minuters besparing enkel resa är inte det sämsta.

Nytt hotell betyder att min jag-hittar-i-sömnen-rutt måste göras våld på. Ååååh vad jag, kartfanatikern, led när jag lade mig i sängen (!) med gatu- och tunnelbanekartan. För att få dit lite tabellkärlek också (jaaa, jag måste ABSOLUT veta när S25 går för jag vill inte vänta 19 minuter på nästa tåg) så skrev jag ut tidtabellen för ”mitt” tåg och limmade in i jobboken. Overkill? Njet. BVG vill att livet ska vara lite spännande, man kan leta efter tidtabeller i evigheter på deras sida så när man väl hittar en tabell så passar man på!

Tåg jobbet t o r måndag till fredag och en lite extra lång tågresa – förmodligen – en av dagarna då vi gör en avstickare till Görlitz. Då blir det till att kliva på tåget 06.25, njuta tre timmars tågresa, överleva en dag fylld med möten, njuta tre timmar på tåget igen, åter i Berlin runt 21.00. ”It’s just one of those days, grab a coffe and a book” sa Seb.

Där kom de vanliga kära besvären. BÖCKER. Tågresor tarvar böcker. Nåt bra, men inte FÖR bra så att jag prompt vill behålla det jag hinner läsa ut. Gärna något på engelska som jag kan lämna i bokträdet (ungefär tio minuters promenad från mitt hotell, jag BORDE hinna dit nån kväll).

Va? Vore detta ett bra tillfälle att ta tag i tyska läsprojektet igen? Tralalala, jag hör inte… jo, VISST vore det det, men på resa – om än jobbdito – vill jag ha säkra kort, grejor som jag vet att jag pallar att läsa. Jag ska köpa något glossigt magasin på tyska, men jag fegar nog och tar med böcker som jag kan tänkas klara av utan alltför stor ansträngning.

Veckans I-landsproblem är att Dussmann – som gladde mig med att skriva om söndagsöppet till kl 20 i januari – inte verkar ha öppet på söndag. One time only. Jag landar tidig kväll, det hade varit kul att hinna med Dussmann, men OK då. Berlin brukar vara stängt på söndagarna. Snudd på helstängt. Loppis i Mauerpark? Njä, den hinner jag inte till. Jag får väl helt sonika ta en kvällspromenad och gnugga mig kärleksfullt mot Till Lindemanns portuppgång. Fast det blir jobbigt. Jag vet gatan där han åtminstone brukade bo, men inte nummer. Gnugga varenda port? Hur långt hinner jag innan nån ringer polisen tro? Nä, lika bra att strunta i det. Men jag kan gå och klappa lite på Käthe, hon sitter alldeles i närheten.

3 svar

  1. Cecilia i Houston

    Aker du via Arlanda? Vi kanske kan traffas dar om det ar terminal 5! Mitt flyg gar kl 15…

    Har du last ”Underground overground” av Andrew Martin? Lite for detaljerad kanske om Londons tunnelbana (och ingen karta i boken – SKANDAL) men jag har lart (och kommer ihag, more to the point) lite kul saker. Om du vill kan jag skicka vasterut (medans det ar vasterut) eller overlamna pa Arlanda…

    14 mars, 2013 kl. 13:17

  2. Cecilia i Houston

    and you have mail! 🙂

    14 mars, 2013 kl. 20:55

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s