Every Day

VISS spoilervarning (mest detaljer om grundregler) utfärdas

Du är sexton år och vaknar i en ny säng varje morgon. Vem är du idag? Flicka? Pojke? Rik? Fattig? Olyckligt kär? Hetero? Homo? Asexuell? Skolans snyggaste? Sex dagar från ett självmord?

Så ser livet ut för ”A”, huvudpersonen i David Levithans senaste bok Every Day. Så har livet ALLTID sett ut för A. Kan man vänja sig vid en sån tillvaro? Jo, A tror det, men å andra sidan så vet hen inget annat, det finns ingenting att jämföra med.

A anpassar sig snabbt. Hen har access till vissa grundminnen som finns i ”värdkroppen” – det är mest av allt en fråga om hur mycket hen ids ta reda på. Med åren har hen blivit tämligen duktig på att bara flyta med, ta saker som de kommer. Hen har bestämt sig för att aldrig försöka ändra sina värdars liv, hur lockande det än kan vara. Hen vill heller inte skada sin värd, så efter ett misslyckat äventyr i en slalombacke (bruten fotled, aj aj) så drar hen sig ur alltför äventyrliga aktiviteter.

A vaknar alltid i en jämnårig kropp, och alltid på en plats inom några tiotal mils radie från den förra värden, såvida inte värdkroppen själv reser långt bort under det dygn då A huserar i den. Då fastnar A inom några tiotals mil från DEN platsen. Skiftet sker vid midnatt, och A har lärt sig den hårda vägen att det är bäst att se till att sova då. Hur tror DU att det känns att slitas ur en kropp och tryckas ner i en annan?

Allt flyter på till dag 5994. Det som inte får hända händer. Dagens värd heter Justin, och A förälskar sig i Justins flickvän Rhiannon. Att bli kär i någon som är upptagen är illa nog (och ämne för en young adult-roman i sig), men HUR hanterar man en sån sak, hur hanterar man kärlek ALLS,  när man är fångad i As loop? Varje morgon en ny kropp, vet inte vem, vet inte var?

”Det låter lite skruvat” tänker du, ”Jodu, men du blir förvånad över hur snabbt A känns normal” svarar jag.

Jag föll som en fura för den här berättelsen. Det är otroligt spännande att följa As liv dag för dag, hur hen hanterar det liv som serveras för dagen (snacka om ”Life is like a box of chocolate”), men framförallt hur A hanterar sin EGEN förändring. Every Day är ingen fullpoängare, men den är mycket bra, och kudos till Levithan som undviker ett och annat uppenbart floskelscenario som slut.

TACK Suzann för att du skickade en 25-kronors-wrapp till Adlibris på alla hjärtans dag så att jag kom mig för att köpa den här boken. Jag, den oromantiska, har svårt att tänka mig en finare bok om kärlek.

#Blogg100 – 37