Arkiv för 3 februari, 2013

fritt fram för analys

Ann-Sofie på Breakfast Book Club filosoferar lite om allt det där RUNT böcker och läsande. Bokmärken, till exempel:

”Jag är en sådan som tycker att det är intressant att diskutera hur man sorterar sina bokhyllor. En som vill veta vad folk använder som bokmärke. Om vissa böcker passar bättre att läsa på morgonen eller om man ska spara dem till en natt-läsning. Samtal om fina och fula omslag deltar jag ofta i. Likaså grottar jag gärna ner mig i diskussioner om papperskvalitet och typsnitt. ”

(bonus: jag insåg att jag, det lite svala omdömet till trots, behövde boka Desalmand på bibblan. hans bok blir perfekt till böcker-om-böcker-utmaningen.)

Jag var under många år en notorisk hörnvikare (INTE när jag lånade böcker, det bör påpekas, det var mina egna skatter som misshandlades), men tenderar mer och mer att använda bokmärken. Jag har ett jättesnyggt bokmärke som jag fick när jag köpte en hög böcker på ett antikvariat i Camden, men det är så snyggt att jag knappt törs använda det för jag är rädd att glömma kvar det i nån lånebok. Jag har massor av snygga på tema sprit, choklad eller feminism som jag har fått av snälla kamrater. Jag har ett tomt kuvert – som anlände just öppnat och tomt, jag fruktade vittjad postlåda men avsändaren hade helt sonika råkat skicka det så – från bästa bokkamraten i Houston. Många böcker (ja, jag är en sån som alltid läser 10-20 st samtidigt, med varierad framgång) vanpryds av ICA-kvitton eller boardingkort (SAS vinner den matchen. lätt.).

Och så har jag det här. Vykortet som damp ner strax efter jul från min vän Den Lesbiska Feministen. Vi nämner inga namn. Om man nu läser en bok om troll i fjällvärlden så behöver man nästan matcha det med nåt sånt här. Skräck som skräck.

stallomarke

Annonser

böcker om böcker igen: Bläckhjärta

Bläckhjärta? Jag hittade den i en lista: böcker om böcker.

Jag tycker att meta-nästan-allting-i-hela-världen är väldigt kul, och metaboktok är sannerligen inget undantag. Bläckhjärta är den första delen i en trilogi och det känns alldeles underbart att veta att det finns mer! Den här gången tänker jag emellertid inte hetsläsa. Jag var på god väg att äntra OPAC för att boka del två och tre nuuuuu-pronto-med-en-gång-helst-igååååår, men jag hejdade mig. Den här trilogin tänker jag njuta i lagom takt. Upplägget är för lovande för att jag ska vilja riskerna att bli trött på böckerna av fel anledning.

blackhjartaVi tar det med en gång – den här boken beslås med etiketten 9-12 år. Oooooh, om jag hade fått den här boken (varför knussla? hela trilogin!) när jag var tolv år, den hade passat perfekt i min samling. Böckerna om Lånarna, Narnia, Bröderna Lejonhjärta, Maria Gripes böcker; Bläckhjärta hade suttit som en smäck. Den är dock – precis som de flesta böckerna av ovan nämnda författare och en diger guldklimpsbunt till – en bok som man kan njuta av som vuxen också. Vilken tur att det i vissa avseenden aldrig är försent att skaffa sig en lycklig barndom…!

Jag tolkade titeln Bläckhjärta som något man kan hitta bultande i bröstet på en skribent som brinner för den hen gör. Bläck som något positivt. Pennans makt, och allt det där. Det var en feltolkning. Bläckhjärtat är en man med ett hjärta svart som kol. En iskall vidrig typ.

Meggie står på gränsen till tonåren när hon får lära sig allt om honom och hans terrorvälde. Fram tills dess har hon levt sitt liv relativt lugnt tillsammans med sin far, bokbindaren Mo. Hennes mor är borta sedan många år, Meggie känner en saknad men verkar på något vis vila i en sorts acceptans, hon lever ett bra liv med sin far och mängder av böcker. Plötsligt en kväll får de besök av en underlig man och efter den kvällen blir ingenting mer som förut. Det är fara å färde och Meggie är den som kan rädda det mesta. Snudd på allt. Den kommande tiden bjuder på smärta, resor, faror och äventyr MEN också på bekantskap med en äldre släkting, Elinor. Elinor är en tjurig medelålders kvinna som lever i ett stort hus med massor massor massor av böcker, och man kan lätt tro att hon tycker mer om böcker än om människor. (um… hette hon Siv? nej, OK, vilken tur)

Författaren älskar också böcker, det inser jag när jag läser. Varje kapitel inleds med ett citat ur en annan bok, ett citat som knyter an till kommande kapitel och det är ingen överraskning (vare sig med tanke på kärleken till böcker eller hur man kan facka in också denna bok) att det är bl a Ende, Lindgren och Lewis som citeras.

Det är när jag läser böcker som Bläckhjärta som jag inser (ännu fler av) fördelarna med e-böcker. Detta är en tjock bok, nästan 600 sidor, och den VÄGER. Den väger närmare bestämt 848 gram och nu är jag förvisso en vän av styrketräning och smygmotion och sånt, men den här boken är på gränsen. Jag fick den i ansiktet när jag somnade. Say no more.

Bläckhjärta är skriven av den tyska författaren Cornelia Funke – hälsa på henne! Hon bor, precis som bokens Elinor, i ett fint fint web-hus.

Ännu fler läslustskapande bloggposter om Cornelia Funkes trilogi om Meggie, Mo och de andra hittar du hos Bokstävlarna.

Andra böcker-om-böcker-boken för i år, samt #Blogg100 – 12