What we in Sweden call galghumor
Humor hänger naturligtvis ihop med kulturkonsumtion. Nu undrar jag lite vad som kom först, min kärlek till skräck, zombies och slask, eller min stundtals alternativa humor?
Jag skrattade rakt ut när jag läste den här rubriken i lokalblaskan idag, trots att det egentligen inte var roligt alls. ALLS.
Jag skyller som sagt på min kulturkonsumtion, och på den galghumor som under många år var överlevnadstaktiken i min familj, familjen Cancer. Pappa dog 1981 av tarmcancer, mamma dog 2011 efter att ha drabbats av två OLIKA sorters cancer på tio år (tarmcancer och multipelt myelom) och så mycket kan jag säga att det blev många ambulansfärder och vändor till dödens väntsal.
Ofta var det smärta, bitterhet och gråt, men minst lika ofta var det skratt, sjuk humor och riktigt riktigt groteska skämt på vår egen bekostnad.
Vi skämtade om sjukdomen, om döden, om vad som händer efter döden och minsann – vi fick till några kremeringsskämt också, men jag besparar er dem nu.
#Blogg100 – 9
(inte så) Anonyma Biblioholister 