Äktenskapsbrott

Mitt helgbeting den här helgen har varit att skrota en massa gamla färgglada magasin för att reducera Högarna (ja, med stort H) på mitt rum och gå ner med resterna till återvinningscontainern. Klippa ut recept, resereportage och boktips som jag vill spara.

magasinslakt pågår. ja, jag har många kitschiga grejor vid skrivbordet. jag älskar dem alla. minnen de luxe. kamelen från Tunis får ett Fuck Cancer-halsband. Fatimas hand vakar över Drutten från Moskva. så ska det vara hos mig. jag har rivit tapet mellan fönstren utan att sätta dit någon ny. vi har ju bara bott här i 2,5 år.

Jag tar mina kräset utvalda (nåja) klipp och limmar in dem i snygga svarta anteckningsböcker (halva reapriset, min favoritgrej, när man bunkrar upp med massor av likadana. tack Åhléns). Eller så gör jag som nu, när jag tog med klippet raka vägen ner till datorn och letade upp boken från klippet i fråga i OPAC. Japp, så starka var orden i just det klippet. Jag letar för att kunna citera men har visst drällt bort det redan. ”Oh, den finns som e-bok!” Omedelbar (gratis) behovsuppfyllnad. Ah…!

Boken? Den heter Äktenskapsbrott och är skriven av Åsa Ericsdotter. Det där med omedelbar behovsuppfyllnad inverkade menligt på betinget att slakta magasin (läsa nu? jaa!) och på något symboliskt sätt så är det ju ganska snyggt, för ”omedelbar behovsuppfyllnad” är också en av de etiketter som jag tror att man kan limma på huvudpersonerna i Ericsdotters roman.

Niklas är gift med Karolina men ligger med Pia. Niklas berättar ingående om alla detaljer – analesex, oralsex, allt som hon egentligen inte vill veta – för en tredje kvinna. Denna tredje kvinna (som också är rösten, berättaren) är en av de som Niklas brukade bara otrogen med förr. Fast då var det inte som det är nu, förklarar Niklas. Med henne gick det ju att bara lägga av. Med Pia är det omöjligt. Pia är som knark.

Kruxet är att den tredje kvinnan också känner Karolina, Karolina skrattade vid något tillfälle och sa ”man kunde nästan tro att Niklas och du ligger med varandra” (hehe, men det gör ni ju såklart inte, hehe). Den tredje kvinnan skäms varje gång hon möter Karolina. Inte så mycket för DET, mer för vetskapen om Pia. ”Du Karolina…” – men så förmår hon inte mer.

”Mina tre bästa vänner, alla otrogna, det är obegripligt.
Jag läser i Forskning & Framsteg, det är hos min svåger, att barnafödande smittar. Blir kollegorna gravida sluter vi upp som lämlar. Samma med arbetslöshet, står det, bilinköp, bröllop, you name it.
Redan tidigt var det så här. Jag köpte en hamster, alla köpte hamstrar. Snattade jag så snattade alla.
Jag antar att jag borde bli vegan. Ställa mig på barrikaderna.”

(svart humor. I love it.)

Niklas vill inte välja. Han vill inte ens ”bara” ha Pia, trots allt det beroendeframkallande (sexet! hur SMAL hon är! och hon messar bilder av sitt nyrakade kön!). Han vill ha både Karolina och Pia. Han vill ha barn med båda. Vara gift med båda. Där nånstans går det riktigt åt helsike om man nu inte redan tycker att det gjorde det förut.

Det är väldigt dialogdrivet, ganska kortfattat, koncist, rakt på.

Jag tycker om det och jag hatar det.

Tycker om det för att det är så snyggt och effektivt. För att författaren kan förmedla så mycket, plantera så otroligt mycket i mig, med så få ord. Det är skickligt.

Hatar det för att jag är en barnsligt naiv ”rätt ska vara rätt”-människa som blir ledsen och besviken när folk är så dumma mot varandra. All respekt till polyrelationer, till de som har valt att leva i öppna förhållanden, till de som vill, orkar och vågar ifrågasätta den kärnfamiljskäcka tvåsamhetsnormen, men då ska det vara en ömsesidig öppen överenskommelse, annat avskyr jag (jag. moraltanten.). Det kanske inte är den bästa boken att läsa för den som lätt påverkas till att bli… aningens desillusionerad. Men jäklar så bra.

Ur vulkanens mun är härmed nerpetad från tronen som ”mest magontsframkallande moderna svenska relationsroman” en casa Andersson. Huääääh.

#Blogg100 – 5