istället för nyårslöftet (som jag inte gav) om att börja träna

#Blogg100 – andra sommaren

Suzann hängde på ganska snabbt, jag funderade lite – men det är väl klart att jag ska vara med. Ett inlägg om dagen (minst) var ju min ambition redan från början när jag återstartade bokbloggandet. Nu läser jag inte direkt en bok om dagen, men detta har ju ändå aldrig varit någon ren recensionsblogg. Jag vill nog inte ens ha det så.

Ofta skäms jag när jag läser långa välskrivna recensioner hos andra boktokar. Jag orkar sällan analysera. Problematisera. Jag vill på något vis bara sprida ryktet om en del av den populärkultur (och därtill relaterade ting, som döskallebroderier) som kommer i min väg.

Nog ska jag klara av att lägga upp något varje dag. Jag tror – tyvärr – att den delen av mitt arbetsliv då jag reser mycket är över för denna gång (jag har ju ofta kunnat mobilblogga då också, men ibland har det varit svårt att hinna hitta gratis hotspots eftersom jag är en snål en som föredrar just såna – gratis hotspots). När jag reser privat är det oftast så att jag kan hitta NÅGON form av wifi, jag har ju faktiskt mobilbloggat (om än kortfattat) boktok från både Moskva och Grekland. I Budapest (april. längtar jag? jaa.) finns det mycket för en boktok att blogga om, så jag tror inte att den resan ska behöva utgöra något problem heller.

att bokblogga på resande fot kan vara omistligt – om inte annat för att dokumentera och tipsa om boklådor i staden man besöker. på bilden min gamla favorit-Hugendubel i Berlin, numera tråkigt nog saligen insomnad.

Jag har inte ambitionen att prestera meningslösa skitinlägg bara för att få det gjort – även om det säkert blir så en del dagar – men jag vill återigen träna upp öronen och blicken, den där delen av mig som tänker ”berätta! blogga!”. Jag var duktig på det i perioder förr, jag kanske kan bli det igen. Jag har en tendens att spruta ur mig en hel massa inlägg de dagar då jag har energi att skriva – det kommer jag att fortsätta med. Bara ett om dagen räknas, och jag ser ingen mening med att medvetet ”spara” inlägg till någon annan dag. Det är snarast kontraproduktivt för hela idén.

Bara det att det är vår när utmaningen är över. Bara en sån sak. Som en muckarkam (jag muckar från vintern, tack tack) i bloggform.

#Blogg100 – 4