jag tror att man kan få in en zombie när man ändå håller på
Mitt handarbetade går i perioder och en av de saker som jag trivs allra bäst med är att brodera korsstygn. Det blir dock inte många röda stugor med förnumstiga budskap om guds frid. Jag samlar på mönster, men oftast ur den kategori som kan kallas milt subversiva.
Att brodera katter skulle också kunna bli för nutteputtigt, men katterna i Katter i korsstygn av Martin (målar katt-tavlor) och Jill (gör broderimönster av tavlorna) Leman är coola. Kraftiga. Sköna. Ickeputtenuttiga. Den här boken landade i brevlådan under veckan som gick. En god vän hade snubblat över den på nätet och kom att tänka på mig, så hon klickade hem den när hon ändå var igång med det egna bokshoppandet. Jag antar att det är överflödigt att berätta att jag blev jätteglad, men det gör jag ändå. Vintage från 1994, sånt gillar jag.
Har man lite olika mönster, en skvätt fantasi och lite känsla för att trixa hit och dit så är det ganska lätt att kombinera olika mönster. En på gränsen till puttenuttig katt får plötsligt en halvrutten zombiekompis. En söt katt tittar ut genom ena ögonhålan på en döskalle. Eller så drar man till med en zombiekatt rakt av. Inte helt klassiskt, men vadå? Kul. Det finns alltid nån som gillar en knäpp tavla. Tror jag.
Mamma dog i oktober 2011, ändå hann jag tänka att jag skulle göra något ur boken till henne innan… just ja. Just nej. Det ska jag ju inte.
Å andra sidan så tycker jag faktiskt att man kan sätta annat än bara blommor på gravar. Vi får se.
Ett tag blev det väldigt många kvinnokampstecken (Izzy kände sig som synes tvungen att trycka dit sin näve också. här skulle man rent teoretiskt kunna skämta till det om ”pussy power” men ni som känner mig sen förr vet att så lågt skulle aldrig jag sjunka.). Det, och många andra snygga mönster, hittar du på fuldesign.se.
————————————————
I övrigt är det en väldigt väldigt lugn lördagskväll, och jag läser faktiskt e-bok igen. Jag gör det fortfarande på datorn. Vi får se när jag tar steget fullt ut och gör det i mobilen. Läsplatta är jag fortfarande inte jättesugen på.
istället för nyårslöftet (som jag inte gav) om att börja träna
Suzann hängde på ganska snabbt, jag funderade lite – men det är väl klart att jag ska vara med. Ett inlägg om dagen (minst) var ju min ambition redan från början när jag återstartade bokbloggandet. Nu läser jag inte direkt en bok om dagen, men detta har ju ändå aldrig varit någon ren recensionsblogg. Jag vill nog inte ens ha det så.
Ofta skäms jag när jag läser långa välskrivna recensioner hos andra boktokar. Jag orkar sällan analysera. Problematisera. Jag vill på något vis bara sprida ryktet om en del av den populärkultur (och därtill relaterade ting, som döskallebroderier) som kommer i min väg.
Nog ska jag klara av att lägga upp något varje dag. Jag tror – tyvärr – att den delen av mitt arbetsliv då jag reser mycket är över för denna gång (jag har ju ofta kunnat mobilblogga då också, men ibland har det varit svårt att hinna hitta gratis hotspots eftersom jag är en snål en som föredrar just såna – gratis hotspots). När jag reser privat är det oftast så att jag kan hitta NÅGON form av wifi, jag har ju faktiskt mobilbloggat (om än kortfattat) boktok från både Moskva och Grekland. I Budapest (april. längtar jag? jaa.) finns det mycket för en boktok att blogga om, så jag tror inte att den resan ska behöva utgöra något problem heller.
att bokblogga på resande fot kan vara omistligt – om inte annat för att dokumentera och tipsa om boklådor i staden man besöker. på bilden min gamla favorit-Hugendubel i Berlin, numera tråkigt nog saligen insomnad.
Jag har inte ambitionen att prestera meningslösa skitinlägg bara för att få det gjort – även om det säkert blir så en del dagar – men jag vill återigen träna upp öronen och blicken, den där delen av mig som tänker ”berätta! blogga!”. Jag var duktig på det i perioder förr, jag kanske kan bli det igen. Jag har en tendens att spruta ur mig en hel massa inlägg de dagar då jag har energi att skriva – det kommer jag att fortsätta med. Bara ett om dagen räknas, och jag ser ingen mening med att medvetet ”spara” inlägg till någon annan dag. Det är snarast kontraproduktivt för hela idén.
Bara det att det är vår när utmaningen är över. Bara en sån sak. Som en muckarkam (jag muckar från vintern, tack tack) i bloggform.
#Blogg100 – 4
(inte så) Anonyma Biblioholister 