tröstlöst utfrätt vackert vid Stilla havet

Min vän Boktoken i Skarpnäck skänkte mig Malin Nords Stilla havet i julklapp. Jag blir alltid glad över böcker, och ännu gladare när de är så speciellt utvalda som jag vet att den här boken var.
stillahavet

”De möts vid Stilla havet. En romans utan minnen och framtid, bara ett enda långt kaliforniskt ögonblick. De kör bilen rakt ut i landskapet. Lysande fåglar lyfter och skriker i flockar. Hon befinner sig långt hemifrån, långt från snön som faller som sorgen när någon faller. Hon dricker för att sjunka genom mörkret. Ingenting är lika skönt som berusningen, ingenting så hårt som hud. Det finns aldrig avsända brev, exakta bilder av minnen som liknar drömmar, en saknad i kroppen som också är våld. Det finns ingen tröst.

Stilla havet är en roman om längtan att förstöra. Melankolins, desperationens och de oändliga strändernas bok.”

Det är en tunn bok, inte många ord. Texten är fragmentarisk, det är mycket vackert skrivet med nutid och återblickar och teser ur aldrig sända brev, lösa anteckningar nerskrivna på allt och inget. Många tankar går till den älskade brodern som sitter i fängelse hemma i Sverige. Den icke namngivna huvudpersonen är så destruktiv att det faktiskt snudd på gör fysiskt ont att läsa, speciellt för en gammal alkisunge som jag, med därtill (åtminstone i mitt fall) vidhängande kluvet förhållande till alkohol.

Maken till roadtrip. Den namnlösa och Jean möts på en strand vid Stilla havet. Det är så självklart det där mötet, men ändå kommer jag aldrig att förstå vad de ser hos varandra. Varför de ses igen och beslutar sig för att dra söderut tillsammans. Jag får bara ont i magen av det sagda såväl som av det outsagda. This is not for the fainthearted, att läsa och till fullo våga ta till sig den här boken kräver mod. Jag har inte det modet just nu, så jag tror att jag behöver läsa om den en annan gång. Nu tänker jag, fröken ängslig Svennebanan, bara ”men jisses, var RÄDD om dig” mest hela tiden.

PS en extra ros till Katarina Bonnevier, Marie Carlsson och Sara R Acedo för omslaget. Så perfekt! Jag vat inte hur många gånger jag har tittat på det. Igen. Och igen. Och igen. Bligat. Stirrat. Tittat närmare.

#Blogg100 – 1

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s