ännu ett kort stopp på vägen till

Jag läser Göran Rosenbergs bok Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz (den tar sig, efter 35 sidor var jag på väg att ge upp – ”ska han någonsin komma vidare?” undrade jag efter att ha läst sida upp och sida ner om ”pojken” [ja, snudd på kategoriskt skrivande om sig själv i distanserande tredje person] om hans jumpande på isflak etc i Sutälje på 50-talet. Många tycker säkert att det är en poetisk och vacker upptakt, för mig blev det bara fel, jag huffade och puffade nästan ett par ”prettooooo…”, det känns för utstuderat för mig) och hans föräldrar kom från Polen så fokus ligger ännu på människorna som deporterades från ghettot i Łódź, men Göran snuddar också vid de ungerska judar som hamnde i just Auschwitz-Birkenau. Nästan en halv miljon människor, beroende på källa.

Det är när man läser det som det gör (ännu mer) ont att läsa Gellert Tamas utmärkta artikelserie om vad som händer igen i det nutida Ungern. Judehatet är enormt i det högerextremistiska partiet Jobbik, men också romer jagas (igen). Homosexuella är i den retoriska skottlinjen.

Kultur under attack
Fritt spelrum för judehatet
Oavbrutet våld mot romer

Ett av alla de minnesmärken jag behöver besöka i Budapest är skorna vid Donau. Detta är också essensen i resande för mig. Att försöka ta in historien. Och nuet. Och att försöka foga dem samman. Skeendet och människorna. Hur? Varför?

skor

Åter till Göran: Det som bränner till (ja, också i irritationen de första 35 sidorna) när Göran skriver om den pojke han var är alla stick. Stick från ungarna omkring – medvetet och/eller omedvetet – såväl som stick genom tidningsrubriker, genom aktivister. Kuljude. Kostymjude. Hur det även i Sverige var så att ”jude” generellt användes som ett nedsättande skällsord FORTFARANDE efter kriget, trots alla fasor som världen fått förstå. Jag minns något från min egen barndom också, även om det var på utdöende då. Något om ”som en jude”, men inte exakt vad.

Hur jag än läser så förstår jag aldrig judehatat. Genom så många århundranden detta hat. Varför?

Annonser

5 svar

  1. Boken fick Augustpris 2012 som Årets svenska skönlitterära bok . Jag hade läst den! Men inte uppfattat den som skönlitteratur… Måste skärpa mig; läsa långsammare…

    6 januari, 2013 kl. 13:22

    • Du har rätt. Men det är svårt att inte se den som åtminstone delvis biografi..!

      6 januari, 2013 kl. 13:32

  2. Jag har nog faktiskt inte uppfattat den som skönlitteratur ALLS.

    8 januari, 2013 kl. 20:17

  3. Ping: dagen i dag | (inte så) Anonyma Biblioholister

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s