From here to there
Mina stundtals rätt planlösa associationsvandringar (en bok om det som pekar på en bok om det och titta där är en bok om DET) runt amazons sortiment har kostat mig många hun… tusenlappar genom åren, men ack vilka pärlor jag har snubblat över också. Detta är en av dem. Kris Harzinski, From here to there.
Hos Kris landade jag tack vare London Underground som ledde mig till LUs affischer som ledde mig till LUs kartor som ledde mig till den här boken. Något annat, men ändå inte. Fortfarande kartor. Fortfarande konst. Nu med små korta historier knutna till varje bild.
För det var det Kris insåg när han hittade den första bortkastade handritade kartan: nån hade ritat den här till nån (eller sig själv) av en anledning. På en del handritade kartor läggs det ner kärlek och möda, på andra inte. En del kartor ledde rätt, andra inte.
Vilken pärla, som sagt! Färgbilder. Kartor från hela världen om än med stark amerikansk övervikt. Kartor för att leda någon rätt, en karta över någons myrvärld (!) från barndomen. Sagovärldar (hur många gånger har man inte älskat kartor i fantasyböcker? eller för den delen, tunnelbanekartan i Metro 2033?). Kartor ritade på servetter, på fönster och varför inte på baksidan av en blankett för att anmäla att en videofilm är trasig (den var snudd på oläslig och ledde heller inte rätt, men blev i många år favoritbokmärke hos han och hon som skulle till ställe ifråga). En jättesnygg karta till en finsk möhippa (men ni HÖR ju!). Många kartor är som sagt otroligt vackra, men det är den lilla historien bakom som gör DET. Katjinget.
Kris leder oss också till Yumi Roth, som tar handritad till ännu en nivå. Ritad i handen. Mycket vackert.
(inte så) Anonyma Biblioholister 