paranoia

Jag vet inte varför, men jag var så säker på att S J Watson var kvinna. Det kanske bara är en automatkoppling, min hjärna kopplar ihop ”S J” med S J Bolton. Nåja, strunt samma – han eller hon – Before I Go To Sleep är Watsons debutbok, och den har slagit ner som en mindre bomb i stora delar av världen.

BFIGTS

Memories define us. So what if you lost yours every time you went to sleep? Your name, your identity, your past, even the people you love–all forgotten overnight. And the one person you trust may be telling you only half the story.

Welcome to Christine’s life.

Christine wakes up every morning in an unfamiliar bed with an unfamiliar man. She looks in the mirror and sees an unfamiliar, middle-aged face. And every morning, the man she has woken up with must explain that he is Ben, he is her husband, she is forty-seven years old, and a terrible accident two decades earlier decimated her ability to form new memories.

En av de där dagarna när Christine försöker förstå vad som har hänt (Ben, den trevlige mannen som presenterade sig som just HENNES man, har åkt till jobbet och lämnat henne med sitt telefonnummer – om hon får panik, om hon måste fråga om något – en bunt fotografier på dem tillsammans och en tavla där han skrivit upp vad hos ska göra den dagen) kontaktas hon av Dr Nash. Klart hon inte minns honom heller, men han förklarar att de arbetat tillsammans för att försöka komma runt hennes minnesförlust med nya metoder. Han har idéer.

Christine vågar till slut träffa honom, han övertalar henne att börja skriva ner vad hon är med om. De små fragment av minnen som ibland flashar förbi. Hon gömmer boken, det är hennes bok, den vill hon inte dela med den vänlige Ben. Han är så trött efter alla år av behandlingar, han är tveksam till att träffa läkare igen – hon brukar stundtals bli sämre, må riktigt dåligt – så hon inser att hon bör hålla Dr Nash hemlig också. Ett tag. Sen ska hon berätta, såklart.

Varje dag ringer han henne, denne Dr Nash. Varje dag påminner han henne om att leta upp den hemliga dagboken, varje dag läser hon och förvånas. Små små upptäckter knyts samman till större insikter. Hon inser att Ben ljuger om en del saker, men när hon konfonterar honom så förklarar han att det varit lättast så, en del sanningar gör för ont för henne att få upptäcka varje dag men visst kan han berätta för henne om allt som hände om hon verkligen vill. No big deal. Paranoia är en del av hennes sjukdom efter olyckan då hon miste minnet.

En dag går fort. Tänk dig själv, du har en dag på dig att försöka förstå vad som hänt i ditt liv. Du har en dag på dig att försöka ta reda på varför det skaver. Vad som känns fel. Vem som… vill dig illa?

(oh no, det där sista jag just skrev känns som en fånig cliffhanger värdig vilken Harlequinroman som helst. sorry.)

Ja jäklar. Hur följer man upp en sån här debut? Upplägget är smart. Snyggt. Vi får förstå lite i taget tillsammans med Christine och hennes dagbok. Lite segt en stund men sedan tar det fart…

Boken finns på svenska, Innan jag somnar Ännu en gång känns det som om jag legat och sovit under en sten, för jag hade nog trott att den här boken skulle vara lite omtalad – jag visste inte ens att den fanns översatt förrän jag hittade den på adlibris nu. Det är synd. Den är läsvärd. Värd att talas om! Det ryktas att den ska filmas med Nicole Kidman i huvudrollen. Det kan nog bli bra.

Annonser

2 svar

  1. Kristin

    Låter lite som Christopher Nolans Memento?

    4 januari, 2013 kl. 17:51

    • …fast inte riktigt SÅ coolt 🙂

      4 januari, 2013 kl. 17:55

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s