Kulturnörden kartlägger – tadaaaa – Budapest!
Jag är överlycklig, för vi har nyttjat reapriser både här och var och bokat en helg i Budapest till våren.
Det finns till exempel en hel höööög vackra bibliotek att njuta av i den stan. Grottor. Kaféer. Broar. Båtar. Slott. Romerska ruiner. Snirklig arkitektur. Tunnelbana ( ;)! ). Gamla tjusiga termalbad. Muséer.
Wooohooo. Dags att damma av Imre ur bokhyllan innan vi reser kanske? Det är (alldeles för – säger mitt otåliga jag) gott om tid än. Jag biblioteksköar redan på dagboken Från Budapest till Berlin. En bok om stan i sig har jag redan, jag köpte en utrangerad Lonely Planet för en tia på bibblan förra året. Nej jag vet, man kan inte direkt nyttja restaurangtipsen i en tio år gammal bok, men Kedjebron är Kedjebron och allt sånt där ni vet, så den duger finfint att drömma till än så länge.
hej då, goda föresatser. men hej igen!
Jag blev ganska duktig på att biblioteka igen förra året. Ja, åtminstone sista halvan av förra året.
Jag belade mig själv med bokinköpsförbud någon gång strax efter bokmässan (tror jag. kanske var det senare. minnet är kraftigt selektivt, men nej, jag tänker inte gå bakåt och kolla och ”strax efter” är ju ändå ett ganska vitt begrepp), jag höll det GANSKA bra (utom när jag var ”tvungen” att köpa böcker i present till andra och det råkade slinka med något till mig själv också, ni vet ”tag 4 betala 3”, what to do what to do?). I december gick jag bananas. Köpte många böcker till andra men ännu fler till mig själv. ”Ja, men julklappar till mig får jag köpa”. Nån dag runt julaftonen hade jag läst en ljuvlig bok som triggade sug efter mer av samma, klart jag skulle få köpa lite till. Men efter nyår skulle det vara slut. Basta.
Det höll ju ända till i dag. Klart att jag ska bejaka min barndomsnostalgi och läsa Nevil Shute?
Jag ger inga nyårslöften längre, goda föresatser kan man ha (och bryta) anytime. Men nu måste det faktiskt räcka ett tag igen. Nu får jag ta och lägga böcker i minneslistan. Är det något jag absolut måste ÄGA (det inträffar ju mer sällan än man som bokmissbrukare egentligen vill medge) så får nästa inköp ske tidigast 1/2. Undantaget är om det blir Berlinresa av i slutet av januari (det kan ske… med lite tur). Då får jag köpa något på tyska om jag skulle råka göra ett superfynd.
Basta.
Enda kruxet med bibliotekande och att reservera böcker man vill läsa är att de inte alltid trillar in i rätt tid. När man har TID att läsa dem. Eller ork. Jag har två högkvalitetsböcker hemma nu som stirrar på mig. Som jag VILL läsa. Men inte NU. De är för svåra för min stekta jullovshjärna att ta in. För tunga, för tjocka och detaljbemängda. Förr brukade jag lämna tillbaka dylika bara-lite-fel-i-tiden-böcker olästa och tänka ”jag köper den sen när den kommer ut i pocket istället”, men det lirar ju inte heller riktigt bra med mina föresatser att dra ner på inköpen. Hum. Vem har sagt att det ska vara enkelt att inta en logisk hållning till boktok?
”Men katterna älskar ju lådor” är ännu en av alla ursäkter som det är dags att ditcha. Igen.
årets första mord
När någon lockade med ”Dexter”, om än i Skövde, så var jag tvungen att prova. Jag säger ofta att jag är trött på svenska kriminalromaner och det ÄR jag, men dylika beslut måste som bekant omprövas ibland. Eftersom K kommer från Stenstorp så är vi i Skövdetrakten emellanåt, jag tänkte att det kanske skulle finnas lite roliga geografiska referenser som extrabonus (jag hittade en! vi får se om jag tvingar K att ta med mig dit någon gång).
Carina Bergfeldt har enligt omslaget fått mycket beröm för sin debutroman Fadersmord. Jag funderar på om jag har legat och sovit under en sten nu igen, för innan den färgglada pocketvarianten dök upp så hade jag inte sett eller hört den nämnas någonstans. NEJ, jag kanske inte aktivt letar efter svenska kriminalromaner, men jag läser ändå både en del bloggar och tidningar och pratar dessutom böcker med väldigt många.
Någon planerar att mörda sin far. Hon – för man får förstå så mycket som att det är en hon – har fått nog av hans våld, av hur han vandrar från ung kvinna till ung kvinna och slår dem alla. När han halvt slår ihjäl ett av hennes småsyskon också är måttet rågat. Han måste dö innan han dödar någon annan.
Nu mördar man ju inte folk varje dag. Hur gör man det smartast, rent hantverksmässigt? Till och med superkvinnan Lisbeth Salander misslyckades ju med att döda sin far i filmen som huvudpersonen nyss sett på bio. Och framförallt, hur kommer man undan efteråt? Den blivande mördaren försöker förbereda sig och landar så i populärkulturens varma och blodiga famn. Många metoder och mordhistorier ratas, men så finner hon Dexter. Kära Dexter. Plötsligt faller allt på plats.
Parallellt med mordplanerna så skakas bygden (eller ”bygda” som jag kanske borde uttrycka det i Skövdefallet) av ett annat mord. En kvinna hittas död i Simsjön och det som först doftar självmord visar sig vara något helt annat. Tre kvinnor arbetar på olika vis med fallet. En polis och två journalister. En av dem är också kvinnan som vill döda sin far, men vem? Det är det som ska hålla oss på halster.
Inte dåligt, inte jättebra. Ämnet rör mitt förflutna, bland annat eftersom jag har arbetat på ett skyddat boende för misshandlade kvinnor och barn, men jag blir ändå inte riktigt engagerad i det här. Kanske färgas jag av min grundinställning (jag är trött på… ja, ni vet, jag skriver det rätt ofta), det är möjligen orättvist mot författaren att hamna i mitt trött-på-fack innan hon ens fått en ärlig chans, men som nöjesläsare kanske jag inte måste vara rättvis. Det är ett kompetent hantverk, javisst! Jag vet många som kommer att gilla det här. Jag passar boken vidare till en vän som ännu inte är riktigt lika trött på svenska kriminalromaner som jag är.
(inte så) Anonyma Biblioholister 