when I’m good I’m good, but when I’m bad I’m even better
Vi är ju ett antal boktokar som tar saken i egna händer. Vi litar inte på att nån skäggig patriarkal symbol ska ge oss presenter baserat på huruvida vi har varit snälla barn eller ej (”snälla” – enligt vilken norm då? yada yada tjossan hejsan)
Jag hade tänkt vänta med att hämta ut paketet till julafton (det hade väl varit klämkäckt?) men ska man vara naughty så kan man lika gärna vara VÄLDIGT naughty. Hämtade och slet upp nu.
Till mig, från mig. Ah… ja, innehållet var väl ingen överraskning, men att kunna hålla i dem på riktigt (bilderböckerna var ännu snyggare än jag vågade hoppas på), det var alldeles alldeles underbart.
om man nu nödvändigtvis ska bidra till den årstidsrelaterade konsumtionshetsen
Jag är inte den där enorma julälskaren, men om man nu nödvändigtvis ska köpa saker till vuxna människor som egentligen inte behöver någonting så är ju böcker en ganska bra gåva. Jag räknade efter tidigare i dag, tio böcker hade jag slagit in till olika mottagare då. Nu kom jag på ännu en given kombination av bok/mottagare, så årets elfte julklappsbok kläddes alldeles nyss i mitt otroligt classy rosa presentpapper med vita och svarta katter på.
Jag vet inte SÄKERT om folk har speciella förväntningar på mig som boktok, men jag BRUKAR få höra att det är roligt att få mina nogsamt utvalda och oväntade böcker och att jag brukar vara ganska bra på att leta fram rätt bok till rätt mottagare. Med det sagt så kan jag konstatera att jag köper en faslig massa otroligt förutsägbara böcker till folk också.
Jag brukar också få höra att det är svårt att köpa böcker till mig. Än anses jag kräsen (ja, det är jag väl på mitt vis), än anses det vara hopplöst att köpa nån bok som jag ännu inte har läst (en sanning med modifikation, men jo – med tanke på den mängd böcker som rent teoretiskt finns att tillgå så är det ändå förvånansvärt ofta som jag får dubletter).
Hur är ditt bokliv i juletider? Är du som boktok en givare som folk har extra höga förväntningar på? Vågar folk köpa böcker till dig utan att du skrivit en specifik, extremt tydlig, önskelista?
end of the world
Vilken flopp. Vilken MEGAFLOPP!
Nej, jag syftar inte på att världen fortfarande inte har gått under. Jag syftar på hur min nogsamt orkestrerade väntan på att ännu en anka skulle explodera föll i kras. Jag hade planerat det perfekt – vad skulle vara roligare att läsa än Petersson/Sandéns Mot undergången?
Det såg inte bra ut för människorna. Europa tycktes vid 1500-talets slut verkligen ha nåtts av det fruktade tillstånd som skriften talade om – det djupast tänkbara förfallet, det sista skälvande skedet i människornas historia och hela jordens existens, där den yttersta dagens hårda dom nu slutligen stod för dörren.
Tyvärr var allting människornas fel. Det hejdlösa syndandet hade vredgat Gud. Och nu kom straffet. Än var det krig och pest, än de bittraste strider, än var det jordbävningar, svält och flodvågor.
Jag sökte efter den på biblioteket – den fanns! Den FANNS, och den fanns som e-bok. Omedelbar behovsuppfyllelse, tjoho! Men nu är det så – antar jag – att biblobudgeten är hårt ansträngd i slutet av året. Ännu en gång har mitt bibliotek stängt ner e-boksutlåningen.
(senast det hände var när ”alla” skulle läsa om Zlatan)
Fail, Siv. LÅNESTOPP? Det ÄR ju typ som att världen går under. I-landsproblem de luxe. Nu ska jag fundera på om jag ska köpa mig en e-boksjulklapp eller inte. Jag kan eventuellt vänta några dagar med att läsa boken. Aztekernas kalender tar slut 2017 om jag inte missminner mig. Det finns alltid en ny apokalyps att frukta.
Jag kanaliserade Trollkarlen i mars förra året. Han berättade redan då att nej, världen skulle inte gå under. Det var bara slut på sten den där gången när de skulle trycka upp hacka in nästa baktun.
Vi åkte runt Yucatan och besökte många många Mayaruiner. Det var min näst bästa resa någonsin hittills.
Första jullovsdagen – man blir vederbörligen uppläxad
Jullov. SOM jag har längtat. Efter en väldigt stressig jobbhöst (äh, vad säger jag? hela det senaste dryga året, sen mamma dog, har varit kaos på lite olika vis, både inuti och utanpå) så har jag räknat ner till mina lediga dagar, och i år blir de MÅNGA. Har en hel del semester att ta ut som jag ändå inte får spara sen, så trots att jag normalt inte brukar uppskatta svensk hemmavinterledighet speciellt mycket så kommer de väl till pass i år, för här ska det bli viloläger i två veckor nu! Den sjunde januari börjar jag jobba igen, men det är då det. Tills dess ska jag ju ha vräkt i mig så mycket kaffe och så många böcker att jag är fit for fight igen.
Den otroliga tröttheten manifesteras i det första bokvalet. Astor skäms, kanske inte så mycket över bokvalet per se (han är rätt o-med-i-matchen på sånt, han fattar inte riktigt att chick-lit är bad taste i många läger) som över min vråååååltaskiga logik.
”Walking Back to Happiness”?? Hur TÄNKER du matte? LÄSER du om nån brittisk änka som luras att börja leva igen medelst hundpromenader och grannens kompis? LÄSER DU OM DET? HUNDAR? JAG står här. JAG. Ta en ORDENTLIG titt på mig, denna enorma pälspåse fylld av HAPPINESS, kolla nu riktigt noga för jag är WALKING ALL OVER THIS BOOK.
Man kan säga mycket, men diskret är han inte.
Vi kommer fram till en medelväg. Jag gör i ordning en balja kaffe. Katten resignerar. Med tom blick tänker han att ”ja, vatusan, den där pastelliga skitboken är ju på över fyrahundra sidor så då sitter hon åtminstone still, man kan kliva upp i knät och få lite kli i nacken”.
(japp, det blev lite av den förnumstigt präktiga lightversionen av bloggkattsutmaningen av detta. ingen sprit, bara clementiner.)
(inte så) Anonyma Biblioholister 