med en doft av ett svunnet sekel (ja, nästan två…!)

Det känns lite som om jag balanserar på eggen till att skrämma bort alla ”vanliga” bokälskare, det blir mycket tåg och tunnelbana den här veckan. Skrapar man lite på ytan så blir det ändå lite bredare än ”bara” rälsbundna fordon. Tåg i sig – enbart -är inte grejen med Lorna Frosts bok Railway Posters. Den är ett stycke industrihistoria, designhistoria och ett tidsdokument över en era när det där med att kunna resa spreds till en större folkgrupp i UK.

lornaposters

Jag är inte nörd på det korrekta sättet, tror jag. VET jag. Trots min fäbless för London Underground så är jag ingen ren kalenderbitare. Jag kan inte rabbla accelerationstider, jerk rates eller ens antal fordon av specifika fordonstyper. Jag älskar ORGANISMEN tunnelbanan, hela konceptet och allt vad den kan göra för mig.

Jag har konstruerat (delsystem i) tunnelbanetåg till Delhi (det var så jag började för fem och ett halvt år sedan!) och vet eventuellt en del om C20 i Stockholm, men DET är inte grejen. I London-fallet är det allt från historien om hur stationerna fick sina namn (Elephant & Castle, nån?), var man kan hitta nerlagda stationer (vem spökar var?) och vem som egentligen ska hyllas för den funktionella linjekartan (Harry! Harry Beck! I love you Harry, lite postumt, men bara så du vet) – det är mer allt det tillsammans med luftpuffen ur tunneln när tåget är på gång in till plattformen, att kunna smygtitta på vad folk läser. Sånt.

Den första järnvägsreklamen dök upp redan runt 1820, men då var det inte i form av färgglada posters. Det var förvisso tryckta, men ändå ganska enkla anslag. Trettio år senare började boomen, och ännu några årtionden senare var affischerna big business.

ENCW1154, See Your Own Country First

Lyckligvis (för oss nutida affischälskare) utvecklades det hela till en veritabel konstutställning, med eller utan tåg, en tävling i att dra till sig presumtiva kunders ögon. Det var dags att sälja in ett nytt livsstilskoncept, titta här, se här hur roligt den här familjen har på stranden/i skogen/i bergen. Friluftsliv var en lyx som blev till mode, plötsligt en lyx som lite lite fler kunde få tillgång till.

tagidyll

Boken är liten och tunn, men den dräller av vackra bilder och roliga anekdoter. Att läsa den är som att beställa in en avsmakningsmeny på en finare restaurang, den viskar och lockar och hintar en väg ner i ett djupare nörderi, då man *harkel* kan snöa in på enskilda konstnärer (min största favorit är Tom Purvis). Ja. Det kan man. Hmf.

PS det kan faktiskt alltid bli ännu nördigare. är det nu jag ska erkänna att jag sparar på mina tågbiljetter från hela världen? nej, jag struntar i det…

abbalu

Saker jag inte hade en aning om innan jag läste den här boken

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s