Alltings början
Jag har läst många översvallande recensioner av Karolina Ramqvists Alltings början, men själv hamnar jag i ”ja, tja, jo, ja, mja”-kategorin. Mina invändningar ekar lite av det Linda O skriver: vad händer under ytan?
Saga – den tonåriga huvudpersonen – är så konstant jäkla entonigt sval och blasé. Och så tänker jag att så tycker jag säkert bara för att Saga är så långt från mig själv (som tonåring) som man kan komma att jag nog bara är avundsjuk.
Vare sig (den förvisso frånvarande) pappan dör eller det sommarpratas i radio så är det samma jämna tonläge liksom lite i förbigående. Saga bara gör saker och bara lyckas så jäkla bra. Får alltid höra hur vacker hon är. Kommer in på de rätta festerna. Fixar det coolaste jobbet. Ett år i Paris, katjing. Iiiiinga konstigheter, som en viss operadiva skulle ha sagt.
Ändå: Inget är fantastiskt. Inget är katastrof. Det känns som om Saga mår sämre över att turisterna är så gräsliga (de har shorts! tänka sig, shorts på sommaren när det är varmt i stan) än över att hon konstant utnyttjas av den festfixande Victor.
Sagas mamma är konstnär och radikalfeminist. Hon lär Saga att det viktigaste av allt är att bli en stark och självständig kvinna som inte behöver någon man. Kort sagt, en sådan kvinna som Sagas mamma är. Och som dotter till en sådan får man också räkna med att klara sig på egen hand. Saga har längtat efter allt som vuxenlivet innebär. Hon vill ut i staden, erövra dagen och natten.
Karolina skriver så förbaskat bra, hon har driv, man vill ständigt fortsätta läsa. Jag tror att jag hamnar i fällan att jag inbillar mig att jag måste gilla huvudpersonen. Det måste man ju inte. Jag hamnar också i fällan att jag inbillar mig att saker ska vara konsekventa, men det är de ju inte heller, sällan i böcker och aldrig i verkliga livet. Jag kanske ska skita i att jag inte fattar vad som är så märkvärdigt med den helige Victor. Hur man kan släppa allt och springa när nån som verkar så vidrig och ganska ointressant kallar för ett egoknull. Inte ens sexet verkar speciellt bra. Och så det där med att det var hennes polare som spanade in Victor först, och sen när Saga får honom, eller åtminstone får ha sex med honom (igen och igen, om än med ojämna mellanrum) så bara TAR hennes kompis det, lite highfiiiiive ”good for YOU!”, så där som man aldrig har hört inträffa förr (sånt har startat halva världskrig i min bekantskapskrets, men vi kanske bara är för jävla ocoola).
Så, en jäkligt bra bok som jag både gillade och ogillade. Jodå. ”Oberörd” är det sämsta jag kan bli när jag läser en bok, så Karolina lyckas. Det är den tredje boken om ung kvinna med aningens destruktivt förhållande till sex om jag läser på bara några veckor nu. Har jag drabbats av en tidig femtioårskris?
SUZAAAAAAAAAANN! Du behöver läsa den här, om du inte redan har gjort det. Och så behöver vi diskutera den. Vi behöver ha en drinkeftermiddag/kväll och diskutera den. Jajamensan. Jullovsmåste.
(jag har skrivit om det förut: den här boken är metaboktok de luxe!)
skynda att fynda
Är du i Sthlm, i närheten av Söder i morgon? Då bör du gå på Boksöders julbasar, åtminstone om du vill fynda julklappar till kanonpris.
Japp. Jag är våldsamt avundsjuk på den som kan ta sig dit. Kan och kan. Nääääe. Det är inte praktiskt att ta sig till Sthlm en vardagskväll efter klockan 17 (då tar morgondagens heldagsmöte slut) när varenda rubrik vrålar snööööökaooooos. Det är ännu mindre praktiskt att ta sig hem till Brukshåla igen efteråt. På min önskelista för framtiden står en mer lantisvänlig lördagsbasar!
(snyggbilden? den har Mats Jonsson gjort. såklart.)
(inte så) Anonyma Biblioholister 