Röda rummet

Strindbergsåret är inte slut än, även om det bloggas mycket mindre om August nu än under de första månaderna i år.

Jag plockade upp Per Demervalls bearbetning av Röda rummet senast jag var på biblioteket, och den är alldeles förträfflig! Tidstrogna bilder (jag älskar detaljerna, jag fastnar ofta en lång stund på vissa sidor), faktagranskad av strindbersgexperten Bo Bennich-Björkman – ja, detta borde vara ett gott alternativ för frustrerade lärare som vill få motvilliga elever att smaka på Strindberg.

Det enda som är lite besvärligt är att även den inbundna boken är ganska liten, och med den texten: ni som ännu inte har hunnit bli ålderssynta kommer att förstå vad jag menar om några år, ni andra nickar och suckar förmodligen redan.

Blir du sugen? I den nyutgivna pocketutgåvan (jag kanske borde testa den… också) är serierna redigerade på ett sätt som ska passa det lilla formatet.

Jag gillar det här, precis som jag också gillade Fabian Göransons Inferno. Strindberg håller, de grafiska romanerna kan med stor sannolikhet ge honom nya läsare. Gott så.