a very very bright dark place

Ibland händer det där att en fullständigt nattsvart, förfärlig historia ändå blir så… upplyftande. Jag kan ärligt säga att det tog några sidor innan det kändes så. Först var det bara för svart-svart, det nästan tog emot att läsa, men jag hade en svag aning om att jag borde fortsätta ändå.

Libby Day är en ganska ensam kvinna. Hon är inte speciellt förtjust i folk. Hon är nog inte ens speciellt förtjust i livet. Det kanske blir så när ens mamma och två systrar mördas när man är sju år. När man överlever bara för att man springer ut och gömmer sig i snön och förfryser både fingrar och tår på köpet. När det är ens brorsa som fälls för morden. De s k satanistmorden. När man själv är huvudvittne, som sjuåring, och alltså är den som fäller sin bror. När pappa, den enda man har kvar, är en försupen fyllbult som inte duger nåt till. När man blir så jäkla ensam kvar.

I ärlighetens namn var väl inte allt så lätt innan den där natten 1985 heller. Pappa Fyllbult dök bara upp ibland när han vill försöka tvinga pengar av mamma. Mamma kämpar som besatt mot både depression och fordringsägare som vill sno den alltmer betungande familjegården. Ungarna går i trasiga kläder och maten är det väl lite si och så med.

Att vara ensam kvar efter en så uppmärksammad händelse kan ju också innebära en sorts vriden berömmelse. Liten söt flicka. Det samlades pengar. Omhuldades. Men tiden går och brottsoffren består. En dag tystnar musiken och nån annan flicka är mindre, sötare och mer synd om. Libbys fond börjar bli tom. Jobba? Nää. Libby ger efter och tar chansen att tjäna lite extra pengar genom att bevista en underlig fanclub, samtliga helt fixerade vid familjetragedin, en bunt privatspanare som har gett sig tusan på att hennes bror är oskyldig.

Det där blir ju inte så trevligt, det kan man ju ana. Libbys vittnesmål fällde hennes bror, hon har aldrig ens träffat honom sen han fängslades. Den där natten och det som hände då är en mörk plats, en mörk plats att hålla sig borta från. Inte tänka, inte minnas. Fast nu blir det ju så att om Libby ska få de där pengarna så måste hon tulla lite på det beslutet. Det hela förvandlas till en tragisk road-trip både geografiskt och tillbaka i det förflutna. Och OM nu brorsan skulle vara oskyldig så… ja jäklar. Då är ju mördaren fri. Mördaren är fri, och om mördaren nu är fri och får veta att Libby gör det hon gör…

Gillian Flynn. Mörka platser. 100% nattsvart feel-bad-bok. Jag gillar’t! Snyggt upplägg. Ännu en bunt pluspoäng till Modernista som visar sig ha Sveriges bästa deckarnäsor just nu. Vilken hiskelig tur att jag redan köar för att få låna Gone Girl på biblioteket!

Annonser

Ett svar

  1. Ping: De bortglömda « (inte så) Anonyma Biblioholister

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s